Astrid Appels: ”Curiosity Did Not Kill the Cat”

Den här krönikan publicerades ursprungligen på sajten Eurodressage och är signerad dess chefredaktör Astrid Appels. Ridsport väljer i samarbete med Eurodressage att publicera krönikan även hos oss, översatt till svenska. Du finner den engelska originalversionen här.

Det senaste nyhetsbrevet jag skickade för tolv dagar sedan avslutades med min förväntan inför det gemensamma mötet mellan IDTC (International Dressage Trainers Club, IDRC (International Dressage Riders Club) och IDOC (International Dressage Officials Club) i Ermelo (NED).

Jag skulle tala om sociala mediers påverkan på dressyr och ridsport och dess sociala acceptans.

Men det mötet blev aldrig av för min del.

När mötet närmade sig växte oron bland IDTC och IDRC (inte lika mycket hos IDOC) exponentiellt. Faktum är att raden i nyhetsbrevet, ”låt oss se hur enade de står för framsteg och förändring,” blev en trigger för att ifrågasätta närvaron av den enda journalisten som tilläts delta i den stängda samlingen.

Det verkade behöva hållas mer hemligt än ett frimurarordensmöte med dess handskakningar och grepp.

Mötet började på tisdagen den 5 november, men på måndagsmorgonen blev jag bokstavligen väckt med en begäran om absolut tystnad och diskretion.

På ett halvartigt sätt påtvingades jag tystnadsplikt.

Jag fick inte skriva ett ord om mötet, inte ens antyda något om atmosfären. Budskapet var tydligt. Jag behövde lite tid för att reflektera över denna begäran, som skulle utmana varje journalists etik.

Was curiosity going to kill the cat?

Jag ville verkligen höra vad intressenterna skulle säga om blå tungor, FEI:s nosgrimsmätare och hur de väger faran från djurrättsaktivister och tangentbordskrigare.

Men till vilket pris?

På eftermiddagen gjorde jag mig en kopp te, som jag alltid gör när jag behöver fundera allvarligt, och skrev ett mejl där jag avbokade min närvaro på mötet med en motiverad förklaring.

Låt mig dela tre ordagranna stycken från det mejlet:

”Jag minns fortfarande tydligt glansdagarna för Global Dressage Forum, där diskussion hyllades, idéer utbyttes och pressens närvaro föredrogs som peppar och salt (och kanske en nypa chili) i debatten. GDForum, intressentklubbarna och sporten gynnades av den synlighet och publicitet som pressen genererade efteråt.

Den bredare publiken fick läsa om vad som diskuterades, vilka argument som användes för och emot, vilken vetenskaplig forskning som ansågs relevant och vilka frågor som var kontroversiella men ändå lyftes fram.

Tyvärr har intressentklubbarna stängt sina dörrar för öppen debatt och ordentlig kommunikation med pressen sedan Global Dressage Forum upphörde. I flera år har jag försökt få tillgång till IDTC-IDRC-mötena, men alltid blivit nekad. Till och med när mötet hölls på min egen bakgård i Lier (Belgien) fick jag ett bestämt ”nej.”

Samma argument upprepas: deltagarna vill kunna tala fritt och inte hämmas av en journalists närvaro. Är det inte intressant att IJRC (internationella hoppryttarklubben, reds anm) inte har några problem med att välkomna journalister till sina möten?

Med dressyrsporten i en tydlig kris och krav på stora förändringar för att förbättra djurvälfärden som pressar FEI, applåderade jag att årets gemensamma möte inkluderar IDOC och DO. Jag fick intrycket att pressen skulle tillåtas i år. Åtminstone var det så jag tolkade inbjudan i augusti att delta i mötet och ”delta i en diskussion om sociala medier. Sociala medier har en djupgående inverkan på vår sport, och du som banbrytare måste ha ett unikt perspektiv som våra kollegor kan dra nytta av.”

Det fanns lite mer bla-bla om mötet i det mejlet, men nu vill jag dela min slutsats när OS-året 2024 långsamt går mot sitt slut:

Jag hoppas verkligen att intressentklubbarna snart inser att de måste bli mer publika och transparenta i sin kommunikation och beslutsprocess. Efter skandalen med Dujardin-videon är anden ur flaskan och kan inte stoppas tillbaka.

Mainstreammedia har utvecklat ett intresse för dressyrens svaga punkter, och endast progressivt tänkande kommer att garantera vår framtid som olympisk disciplin.

Utifrån den information som delades vid FEI:s generalförsamling 2024 verkar det som att FEI tar frågan mer på allvar, men intressenterna (ryttare, tränare, domare?) har foten stadigt på bromsen.

2025 kommer att bli ett intressant år.

Astrid Appels, chefredaktör Eurodressage