”Återfallsryttaren” om att satsa igen: ”Nu vill jag tänka på mig själv”

Det skrivs och pratas mycket om ungdomar och de aktiva ryttarna. Men det finns en väldigt stor grupp engagerade ryttare som är lite äldre. Det är en grupp som ingen egentligen observerat tidigare, de som åter börjat rida när de passerat 40. Men sedan drygt ett år delar de sina erfarenheter, ber om råd, får uppmuntran och hejas på, allt via Facebooksidan ”Vi 50+ som tränar och tävlar dressyr”.

Det var Malena Falkner som startade sidan, vilket Ridsport har berättat om innan.
– Jag såg ett behov sedan jag gjort ett inlägg på en dressyrsida efter en egen framgång. Det var för ungefär ett år sedan och nu har vi 2 500 följare.
– Jag har förstått att det är förvånansvärt många som tagit upp sin ridning igen efter långt uppehåll och som rider med proteser i knän, höfter och axlar eller har stelopererade ryggar. Engagemanget och fajter-andan är enorm.

Du tog själv upp din ridningen efter långt uppehåll?
– Ja, på 70-talet red jag på Sundby gård som drevs av Mats Mellberg och Eva–Karin Oscarsson. Det var en ponnyridskola och när jag blev tonåring blev jag för lång för ponny. Dessutom kom livet liksom emellan, så jag slutade rida.

– 2001, minst 25 år senare, red min dotter Sara på ridskola på Gömmaregården  i Huddinge, och då blev jag sugen igen. Det fanns en vuxen nybörjargrupp men efter ett tag fick jag i stället rida i juniorgruppen. Sedan bildades en vuxengrupp och där ingick bland andra dressyrdomaren Eleonor Westin som jag fick många bra tips av.

Hur kändes det när du kom upp i sadeln igen?
– Jag hade fruktansvärd träningsvärk. Efter att jag fött två barn var magmusklerna inte som de skulle för ridning. Det tog fem dagar att bli av med värken efter varje ridpass. Det blev dock bättre när jag började rida två gånger i veckan.

– Jag märkte också att jag blivit lite räddare, men framför allt mer försiktig. Jag gör inte dumdristiga saker utan tänker efter före all hantering av hästarna. Man har ju barn och familj att tänka på.

Nu har du egen häst?
– Det började med min 50-årsdag. Jag fick i present att rida tre lektioner på lusitanos för en portugis på Helmer Ridcenter. Efter tredje lektionen var jag helt frälst på lusitanos. Så jag kallade till familjeråd. Ett av barnen var redan utfluget, det andra på väg ut, och jag sa att nu hade jag varit en bra mamma i 20 år, nu ville jag tänka på mig själv.

– Sagt och gjort, jag reste till Portugal för att leta häst. Redan andra dagen såg jag Califa och blev kär. Men han var bara fem år och hingst och jag skulle ha en trygg tanthäst, så jag fortsatte leta, även under en andra hästletar-tripp. Men i december 2012 anlände Califa (kastrerad) i alla fall hos mig och bor nu i ett kollektivstall.

Du tävlar på Lätt A-nivå och ingår i din klubbs division 2-lag?
– Ja, vi har gått till final i Stockholmsdistriktet, ungdomarna och jag. Jättekul.

Men det har inte varit helt smärtfritt?
– Ett slitet knä som behövdes bytas ut tvingade mig till sex månaders avsittning och förmodligen behöver jag snart byta det andra knät också.