Hej alla läsare!

Har ni också funderat över att det snart är julafton?

Idag på jobbet så diskuterades det om vilka som vill jobba på jul och nyår!? Kan inte det vänta lite till? Det känns som jag just börjat jobba efter min sommarsemester. På min arbetsplats så har vi så kallad periodplanerad arbetstid, vi planerar för sex veckor i taget. Nästa gång vi har periodplaneringsmöte så är det jul och nyår som ska planeras in…

Eftersom jag har hand om grundutbildningen för våra fem nya polisryttare, så arbetar jag dagtid måndag till fredag, och har gjort det i fyra veckor nu. Min tid på jobbet just nu handlar mest att lägga fokus på dem och deras ridning. Jag har därför inte varit ute på någon patrullering till häst och har heller inte jobbat någon cityhelg. Dessutom har jag Elvis som ska utbildas till polishäst, så det har bara blivit några korta turer på Östermalm med honom och då för att han skall få gå och vänja sig vid trafiken.

Elvis var med på sin första miljöträning förra veckan. Han är en liten känslig själ men detta tog han sig igenom som ingenting. Han överraskade både mig och alla andra och gick in och ”ägde” alla övningar. Han var så duktig.

Vi har ju dock annan personal som också kan sköta patrulleringen ute. Rytteriet har varit ute i lokalpolisområden och arbetat både i Rinkeby och i Sollentuna. Rytteriet var även på plats då det nya polishuset i Rinkeby invigdes. Det är ofta som olika tidningar vill rapportera att Rytteriet finns ute och patrullerar. Men jag vill verkligen poängtera att alla andra poliser jobbar hårt och gör ett fantastiskt jobb där ute.

Under veckan har vi haft övning tillsammans med Hovstallet. Två av de nya polisryttarna fick rida med. Jag och Gino red tillsammans med dem i kön. Vi försökte visa och berätta hur det ska gå till och vilka positioner vi har vid hovstallets vagnar och varför. Allt gick fint och de nya ryttarna skötte sig fint. Vi hade även med oss ”Kakan”. Den köpte vi in samtidigt som Elvis. Kakan kom till oss i juni, han är också fem år. Kakan travade så fint vid vagnen.

Jag har bjudit in Elin, en av de nya polisryttarna till bloggen, hon bjuder här på ett inlägg om hur hon tycker att de första fyra veckorna varit på Rytteriet.

Hej!

Jag är en av de fem lyckligt lottade som blev antagen till polisryttarutbildningen! Det här har varit en barndomsdröm för mig och ett mål sedan jag blev färdig polis 2011. Jag får fortfarande nypa mig själv i armen ibland för att förstå att jag nu är här!

Vi har blivit fantastiskt väl mottagna på polisrytteriet och veckorna rullar på i full fart. Just nu är vi inne i den första delen av utbildningen som består av att rida, rida och åter rida. Vi rider olika hästar hela tiden, vilket jag tycker är bra och mycket lärorikt. Vi varvar med teori för att få en bättre förståelse för hur vi ska rida hästen på rätt sätt och hur vi kan ge hästen de bästa förutsättningarna för att må bra och kunna jobba tillsammans med oss som poliser.

Jag och mina fyra kollegor som går utbildningen fokuserar just nu främst på dressyr. Helen är vår instruktör och hon har verkligen ett öga för detaljer! Vi allihopa utvecklas hela tiden och det är så lyxigt att få den här hjälpen av Helen. Jag har inte ridit så mycket de senaste åren, så de första veckorna har lektionerna även gett både träningsvärk och skoskav! Vi har redan haft en utbildningskontroll, som bestod av att rida upp LB:1. Nästa mål är att rida upp LA:2 om några veckor.

En dag kom Anna Freskgård för att introducera oss för terräng. Jag som är en inbiten ”dressyrnörd” hade en del fjärilar i magen inför det, men det gick jättebra och var faktiskt riktigt roligt. Hästarna var snälla och tyckte nog också att det var kul!

Vi har fått träna miljöträning med hästarna i ridhuset. Det är jätteviktigt för oss som polisryttare att veta hur vi ska agera om hästen reagerar på någonting som den tycker är läskigt. Då är det skönt att träna på sådant i lugn och ro i ridhuset innan vi ger oss på det i skarpt läge ute på stan.

Jag ser verkligen fram emot fortsättningen av den här utbildningen. Tänk att få kombinera världens bästa jobb med världens roligaste hobby!

/Elin

Och till sist ett litet klipp på Gorm som alltid skall visa vad han kan då nya ryttare ska rida. Men Malin är sadelfast. Obs, sätt på ljudet!

Rid väl och kör försiktigt i trafiken.

/Helen och Gorm

Hej alla läsare!
Veckorna springer iväg och det är redan dags för ett nytt inlägg.  Förra gången skrev jag att det skulle starta en grundutbildning för de nya polisryttarna som blivit uttagna att börja hos oss. Nu har de fem ryttarna jobbat på i två veckor. De tränar dressyr med fokus på inverkan och sitsen, de har markarbete och teori med ridlära. De får rida olika hästar och känna på alla hästar som står i stallet.

I fredags hade de sin första utbildningskontroll. De fick visa upp dressyrprogrammet LB:1. Jag måste säga att de är så duktiga! De kommer att få träna vidare, nästa utbildningskontroll blir om några veckor igen och då ökar vi på svårighetsgraden.

Den övriga verksamheten hos oss rullar på. Vi har haft en Beriden Högvaktsövning tillsammans med K1. Vi rider en förkortad version där vi vänder hemåt efter att vi passerat Kungsträdgården, vi går alltså inte upp till Kungliga Slottet. Dessa övningar är heller inte förannonserade på Beridna Högvaktens hemsida, detta på grund av covid-19.

Det får inte bli några folksamlingar eller samlas folk som vill titta. Vi får heller inte vara fler än 50 deltagare då vi rider, allt efter restriktionerna. Soldaterna måste få öva och Beridna Högvaktens hästar måste också träna inför och förhoppningsvis släpper dessa restriktioner inom en inte alltför lång framtid.

Det är mycket att tänka på, dirigera trafik utan att vi stoppar upp för mycket för bilisterna, prata med fotgängare vilka ibland tycker att de kan springa upp i baken på hästarna, ha koll på om någon häst stökar i ledet. Som polisryttare måste vi se till att högvakten med alla hästar inte blir stående. Vi måste hela tiden se till att det är fritt framåt och få undan trafiken framför. Det kan bli en ganska svettig uppgift, framför allt på Birger Jarlsgatan och förbi Norrmalms Torg, där det alltid är mycket trafik.

Jag har under förra veckan tillbringat två dagar på Polishögskolan i Solna och fått utbildning i stress- och konflikthantering. Alla poliser i yttre tjänst gör detta. Det är totalt tre dagar på hösten och tre dagar på våren. Jag hade inte med mig häst. Där får vi jobba med olika scenarier som ska lösas. På plats är det då figuranter som spelar mot oss och vi ska som poliser hantera situationen.

Det kan vara allt från jobb i lägenheter då vi åker hem till personer eller då vi stoppar fordon. Det kan vara ett fordon som lämnat efter ett väpnat  rån. Vi övar som vi skulle gjort om det varit skarpt. Sedan diskuterar vi igenom hur vi gjorde och vad vi kunde göra bättre. Jag tycker att dessa övningar är väldigt nyttiga och roliga. Det är alltid lite nervöst och ibland blir man ihopsatt i patrull med personer som du aldrig jobbat med tidigare. Jag var iväg ensam från Rytteriet …

Vi fick också öva skytte. Då är vi givetvis på skjutbanan och säkerheten är väldigt hög. Här fick vi öva skytte i mörker och med framryckning tillsammans med annan kollega.

Efter skyttet är det väldigt noga med rengöring av vapnet. Gör du inte rent vapnet efter du använt det kan det bli eldavbrott den gången man verkligen behöver det …

I lördags var det stort uttag för befarade demonstrationer i Stockholm. En grupp hade ansökt om tillstånd för att få bränna Koranen på ett antal ställen i kommunen. Ansökan hade givetvis fått avslag.

Rytteriet hade ett uttag på en grupp i kommenderingen, alltså sex hästar. De som jobbade tjänstgjorde 15-03 i lördags.

Det var ett utmärkt tillfälle att åka med vår nya lastbil. Alla sex hästar och ryttare åker i samma fordon. Vi kan förflytta oss om vi behöver omgruppera till ett annat ställe och fortfarande hålla ihop gruppen.

Nu blev just denna kommendering väldigt lugn. Det blev varken några bokbränningar eller demonstrationer. Det kanske var lika bra det, vi ville inte ha någon upprepning av det som hände i Malmö.

Och så till sist denna gång. Jag brukar ju avsluta med en liten uppmaning i min text. Jag tänkte utveckla den lite denna gång. Jag gör alltid så här och det blir väldigt bra, det tar heller inte lång tid.

Hej då för denna gång! Hoppas vi ses ute på stan. Kom gärna fram och hälsa om ni möter en polisryttare.

/Helen och Gorm

Hej igen!

Nu är sommaren slut…jag gillar inte att säga dessa ord. Semestern är slut och alla hästar är nu hemma igen efter sommarbetet. De tre som kom hem sist kom hem i söndags. Det var Elvis, ”Kakan” och Quantas. När stallet är fullt så är sommaren verkligen slut.

Men det kommer att bli en rolig och intensiv höst som vi har framför oss. Vi har ju sex hästar i stallet som är mer eller mindre nya hos oss. Det betyder att dessa hästar skall introduceras och prövas och tas ut i tjänst.

Det är ju i och för sig ett arbete som ligger över tid och inte låter sig göras på några höstmånader. Det är också väldigt individuellt för varje häst. Vi ökar på belastningen successivt för varje häst efter hur de reagerar och vad de har för temperament.

Vi har inte bara nya hästar i stallet som skall ut i tjänst. Nästa vecka börjar det fem nya polisryttare hos oss. I tidigare inlägg berättade jag att vi hade tester för sökande till oss. Nu ska de fem som blivit uttagna börja. Jättekul med nya medarbetare!

Jag har dessutom fått äran att ha dessa fem nya polisryttare i deras ridutbildning. Första ”blocket” i utbildningen består enbart av ridning; dressyr och markarbete och teori förstås. Det ska bli jättekul och spännande. Nu kan ju dessa poliser redan rida men som vi alla vet, ju bättre man blir på att rida, ju svårare är det…

Nu under sensommaren har vi på Rytteriet varit en del ute i våra lokalpolisområden och patrullerat. Detta för att stötta de övriga poliserna i sina ”särskilt utsatta områden” (en benämning som varit uppe för diskussion).

Det är ingen hemlighet att ”gängkriminaliteten” har blivit en stor belastning, inte bara för polisen, utan för hela samhället. Jag kan väl bara nämna den tragiska händelsen i Botkyrka, då en 12-årig flicka fick sätta livet till…

I tisdags var vi, en ryttarpatrull,  i Botkyrka och jobbade tillsammans med trygghetsgruppen som alltid arbetar  i Botkyrka. Vi arbetar trygghetsskapande för den övriga befolkningen i området och störande mot den kriminella klick som håller sig i området. Vi jobbar genom att stoppa fordon, kontrollera dessa för att söka efter narkotika och vapen.

Här är jag och Gorm på väg i stallgången, kikar in till några av Rytteriets nykomlingar.

Gorm har lite egna idéer när det kommer till det här med lastning.

Under kvällen som vi var där stoppades det ett fordon. Medan polispatrullen sökte igenom bilen ställde vi upp personerna som befann sig i bilen mellan våra hästar. Dessa personer står kvar, de rör inte en ”fena”. Väldigt effektivt!

Senare då vi är tillbaka vid transporten och skall åka hem, så kommer det fram en hundägare med sin hund till oss. 

Han hade ett bekymmer. Det var en igelkott i hundrastgården där han skulle släppa sin hund. Nu vågade han inte släppa hunden för han var rädd att hunden skulle skada igelkotten.

Jag och min kollega Anette fick rycka ut med skyffel och sopkvast och ficklampa. Vi letade rätt på ”kotten”, puttade upp den lite försiktigt på spaden och bar iväg med den utanför rastgården, släppte sedan försiktigt ner den i gräset.

Polisyrket har snabba vändningar…från gängkriminella till små igelkottar.

Under sommaren har Rytteriet på helgnätterna jobbat mycket i parkerna. Förra helgen var jag och Gino tillsammans med Johan och Frisern, i Blecktornsparken på Södermalm. Där hade det samlats hundratals ungdomar. De flesta var både nyktra och väldigt trevliga. Många samlas förstås runt oss då vi kommer och jag tycker att vi får en väldigt bra dialog med ungdomarna.

En tjej kom fram till oss och frågade om hon fick klappa hästarna. Självklart fick hon det, sen sa hon ”jag har aldrig rört på en häst tidigare”.

Känns underligt att höra något sådant eftersom för mig är hästen så självklar i vardagen, i livet.

Vid klockan ett på natten var vi med och tömde parken, allt gick lugnt till och ungdomarna knallade hemåt.

Vi hittade lite senare på en 17-årig pojke som var alldeles för berusad och inte hittade hem. Tyvärr blev det ett narkotikabrott av det också, då vi hittade narkotika i hans fickor.

Lite senare gick det ut på radion att det var bråk på en SL-buss, vi befann oss bara ett kvarter därifrån. Vi la in ”galoppväxeln” och tog oss dit.

Då vi kommer fram har busschauffören tömt bussen och det är väldigt mycket folk på gatan. Det sägs att ett tiotal stökiga personer försvunnit ner i tunnelbanan. Ja, där tar det ju stopp för oss med hästarna..

Inget har blivit skadat i bussen och ingen person är skadad. Vi som ryttarpatrull lämnar platsen och rider mot vår transport. Det är dags för oss att ta oss hem till stallet.

Det har redan blivit en timme efter sluttid. Kl 03.00 är vi tillbaka i stallet.

Film tillbaka hemma i natten

Då kan det se ut så här:

Ta hand om er, jag säger det igen, glöm inte att rykta hästen ordentligt.

/ Helen

Nu är jag en dryg vecka in på min semester (av fyra veckor). Det är alltid skönt att få vara ledig en längre period. Man behöver få komma ner lite, varva ner, göra något annat om dagarna.

Men jag tror att det är något konstigt med ”hästmänniskor”. Det där med hästar är ju inte något som man gör, håller på med bara för att det är lite roligt. Det blir liksom ett gift, som att du blir förgiftad.

Jag har ju alltid ridit privat, även om jag jobbar som polisryttare. Jag har alltid haft egen häst vid sidan av. Först jobbet, rida tre till fyra hästar och sedan hem och åka till stallet och vara där tre timmar efter arbetstid, jättepoppis hemma? Nej, kanske inte.

Jag har verkligen försökt sluta rida på fritiden, men det har inte gått. Jag har ändå kommit dit att jag för tre år sedan sålde min egna häst, det gjorde jag i maj. Samma sommar svarade jag på en annons om medryttare. Så i september för tre år sedan så blev jag ”medryttare” på ett då fyraårigt halvblodssto.

Henne rider jag fortfarande cirka tre dagar i veckan. Jag brukar säga att ”jag är ingen fattig hästägare längre, utan en rik medryttare”. Det jag vill komma till är att jag nu inte ridit på drygt en vecka och det fattas något då. Så på fredag hämtar jag hem min ”medryttarhäst” från betet så jag kan börja rida igen.

Sista fredagen innan jag gick på semester jobbade jag och Gorm ett ”cityhelgspass”. Vi jobbade 17-02 och var nere i citykärnan vid Stureplan, Kungsträdgården och Humlegården med omnejd. Det var väl ett ganska lugnt pass, inte jättemycket folk på stan. Det blev många timmar i sadeln. Bland annat fick vi galoppera från Stureplan till en adress på Östermalm där det skulle befinna sig ett 50-tal ungdomar ute på gatan där de stökade runt. De skulle enligt boende på gatan kasta ägg och ölburkar på parkerade bilar.

Vi står med hästarna på Stureplan då jobbet går ut på radion. Vi (ryttarpatrullen) och tre polisbilar tar oss till adressen. Mycket riktigt. Då vi kommer fram så är det fullt med ungdomar på gatan och trottoaren. De är unga och berusningsgraden är ganska hög. Högst upp i fastigheten har det varit en föräldrafri fest. Några av de bilburna poliserna tar sig upp till lägenheten. Festen avslutas av oss poliser. Det tas också kontakt med de bortresta föräldrarna. Enligt patrullen som var uppe i lägenheten, så var den helt upp- och nedvänd.
Det är ju alltid en risk med att lämna sina ungdomar hemma.

Även om jag nu har semester så jobbas det på hos oss på Rytteriet. Vår personal fortsätter att stärka upp i polisbilarna på IG Norrmalm.

Jag har bjudit in Kajsa att gästblogga denna omgång. Här kommer en hälsning från Kajsa, varsågoda!

”Det roligaste med att arbeta som polis och på rytteriet är att den ena dagen aldrig är den andra lik. I normala fall brukar vi ryttare gå på semester samtligt som vår tjänstehäst släpps på sommarbete. Men i år, med anledning av covid-19, så är ju ingenting sig riktigt likt. I sommar har vi polisryttare hjälpt till med att förstärka Stockholm City med en radiobil nästan dagligen. Det innebär att vi ryttare vars hästar går på sommarbete har fått åka polisbil istället.

I sommar har jag ena dagen varit på rytteriet och patrullerat med hästarna, till att nästa dag köra polisbil i Stockholm City. Vi har bland annat varit i Bro med hästarna i trygghetsskapande syfte efter en sprängning i ett villaområde. Jag har även kört med blåljus och siren inne i Stockholm City vid ett misstänkt människorov, inbrott och trafikolycka.

Förra veckan åkte jag och kollegan Anette från rytteriet polisbil ihop. Vi var nere vid Hornsbergsstrand och patrullerade när vi träffade på Kustbevakningen. Det var en varm och härlig dag, solen hade precis sakta börjat gå ner bakom horisonten. Vi frågade då om vi också fick följa med, vilket vi fick. Men då vi blivit några fler poliser så fick alla inte plats i båten så de frågade om någon kunde tänka sig att åka vattenskoter istället. Jag var inte sen på att nappa, jag hade aldrig åkt vattenskoter förut!

Jag fick sitta bakom en tjej på vattenskotern som jobbat på Kustbevakningen i över 16 år. När vi precis lämnat hamnen fick de ett larm om ett oljeläckage ute vid Ekerö, så vi alla åkte dit. Nog för att det är roligt att rida, men det här var helt andra hästkrafter!
Senare under kvällen när oljeläckaget var under kontroll fick jag även testa på att köra vattenskotern själv, det var så kul!

På hemvägen när det hunnit bli mörkt ute stannade vi en annan vattenskoter och en båt som fick böter på 1 500kr för att de inte tänt sina lanternor. De syntes knappt i mörkret. När vi kom tillbaka till hamn var jag helt lyrisk. Det var så häftigt att få följa med ut! Men jag tror jag föredrar hästarna ändå mot att läsa sjökort och ha koll på babord och styrbord.

Dagen efter var vi åter på rytteriet igen. Sjötemat fortsatte då vi fick jobb om en misstänkt båtstöld.

Föraren hade förmodligen lite för hög hastighet i kurvan och hade nog inte förstått att det var ett obromsat släp, så båten flög av.

Vi var även ut och hälsade på våra fyrbenta kollegor på deras semester. Det verkar inte gå någon större nöd på dem, sjöhästarna!

Tack för mig/ polisassistent Kajsa Jansdotter

Jag tackar Kajsa för detta inlägg!
Vi säger hej för denna gång. Rid väl och rykta hästarna ordentligt.
Semesterhälsningar från Helen

Hej alla läsare!

Sommaren fortsätter och det är inte utan att det nästan känns som att den snart är slut. Det är väl för att jag fortfarande jobbar, vi har haft en vecka med värmerekord och nu är det vanlig svensk sommar igen. Jag jobbar tre pass till, sen får jag gå på lite ledigt i fyra veckor. Det ska faktiskt bli skönt. Även om jag nu har ett väldigt roligt jobb där jag får jobba med dessa fantastiska hästar, rida tre, fyra hästar om dagen, så är det alltid så att man behöver lite ledigt.

Det jobbas på av oss ryttare och hästar som inte är på semester.

Det är mycket människor som är ute och rör sig nu på stan och framförallt då vi haft denna värmebölja. På helger och kvällar samlas det väldigt mycket folk i parker och framför allt där parkerna ligger vid vattnet.

En fredagkväll var jag och min kollega Kajsa (och Cubus och Tello förstås) i Tantolunden. Eftersom den parken ligger längst ut på Södermalm mot Hornstull, så lastade vi hästarna och körde dit. Det sparar på hästarna och vi kan också vara i parken längre stund.

Vi hinner inte köra längre än till Stureplan med bilen och släpet, så är det en föraren som inte kan köra som folk. Mitt framför näsan på mig så är det en förare som inte orkar vänta på sin tur att köra. Han ska göra en vänstersväng in på Birger Jarlsgatan. Men han tycker att bilarna framför inte hinner undan tillräckligt fort, så han kör på fel sida om refugen och trixar sig in över och på övergångstället och fortsätter iväg.

Jag och Kajsa kommer från andra hållet och ser allting. Vi tycker att, någon måtta får det väl vara i alla fall. Vi slår på blåljusen, säger till hästarna där bak, håll i er nu, och kör efter. Som tur var så blir det ingen längre färd, utan föraren stannar ganska fort.

Det blev böter för trafikbrottet, 1 000 kr.

Jag tror det var första gången jag gjort ett fordonsstopp med hästsläpet och två hästar i.

Vi fortsätter sedan vår färd mot Tantolunden.

Vi patrullerar av i parken och pratar med de som befinner sig där. Det är väldigt mycket folk. Det är väl i stort sett bara ungdomar. En del har picknick, andra badar, en del är där och bara ”hänger”.

Självklart måste ungdomar få vara någonstans, men det är inte många som tänker på det läge som vi befinner oss i nu. Att vi ska hålla avstånd och att det finns risk för covid-19. Det är möjligt att ungdomarna själva inte blir så sjuka och får symptom av covid-19, men de kan ju smitta sina föräldrar och släktingar då de kommer hem, vilket de inte verkar ägna en tanke åt.

Kvällen rullar på ganska lugnt, en misshandel blev det då vi var där, två personer som råkat i luven på varandra och där berusningsgraden nog hade en avgörande faktor. Ingen kan lämna några bra uppgifter, varken målsägaren eller de vittnen som fanns i närheten.

Då klockan närmar sig 01.30 så får vi från polisinsatschefen att vi kan börja lasta och bege oss hemåt. Vi har ju sluttid 02.00.

Vi rider bort till transporten. Den har vi ställt en bit ifrån och på något ställe som vi bedömmer som ”säkert”. Vi vill ju inte att något ska vara trasigt då vi kommer tillbaka. Det finns alltid en risk för att någon kan utsätta våra fordon för skadegörelse då vi lämnar dem obevakade.

Vi hinner komma till Odenplan på vår färd hemåt, då det ropas på radion att ”det är fullt slagsmål i Tantolunden”. Vår ryttarpatrull var de enda poliserna som har varit i Tanto under kvällen och då har allt flutit på lugnt.

Under lördageftermiddagen så hade vi en patrull som var i Täby och red. Det har varit en överfallsvåldtäkt vid ett friluftsområde där, och polisen i Täby ville ha dit rytteriet. Mina kollegor Johan och Anna-Lena var där i det trygghetsskapande arbetet. Då fick även Endura (som vi köpte på vår senaste resa ) följa med ut. Han skötte sig väldigt bra på sin patrull ute.

Vi har nu fått hem den tredje hästen som vi hittade på vår hästresa. Sweet Cockie Dou, en 5-årig väldigt snäll och stor kille. Jag och Johan var ute och red en sväng häromdagen. ”Kakan” som han får heta, verkar väldigt trevlig ute, han bara knallar på och inget verkar stressa upp honom. Det lovar gott för framtiden.  Jag har ridit Kakan en gång men bara på ridbanan. Han är trevlig att rida där med.

Jag gav ett litet smakprov på vår nya lastbil i det förra avsnittet. Nu har den kommit hem och står på Rytteriet. Den är verkligen fin!

I kväll ska jag jobba och åka polisbil på IG norrmalm. Vi får se vad det kan bli då…

Jag visar lite film och bilder från hästarnas sommarbete och vad de roar sig med där.

Nu har även vår nya häst Elvis fått komma ut på betet. Det blir alltid lite ”röj” i hagen då en helt ny häst ska hitta sin plats i flocken.

Sköt om Er och hästarna till nästa gång.

/Helen

Hej igen alla läsare!

Hoppas ni alla har haft en härlig midsommarhelg, det har jag. Jag fick faktiskt vara ledig på just midsommarafton, men jobbade resten av helgen. Midsommar brukar det ju vara ganska lugnt inne i stan. Många åker ut till sina sommarställen och andra börjar sina semestrar.

Men just denna midsommar känns det inte som det brukar.

Det var mer människor kvar i stan och nu när helgen är över så verkar fler vara kvar hemma. Det är fortfarande mycket trafik på gatorna. Det brukar lugna sig efter midsommar, men det är ju coronatider och allt är annorlunda.

Senast jag skrev så var jag och Johan iväg och tittade på saluhästar. Vi var borta i två dagar och det blev långa dagar. Första dagen tittade vi och provred tre hästar.

Vi låter först ägaren visa hästen för oss uppsuttet, sen provrider vi själva, vi testar också med en flagga som vi viftar lite med och en pressenning som vi prasslar lite med, drar den framför hästen och sen provar vi att rida över och låter hästen kliva på den.

Vi är väldigt försiktiga så vi inte skrämmer hästen. Vi vill se hur hästen reagerar, om den är nyfiken på det vi visar den eller om den vill fly.

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med resan och utdelningen den gav. Som jag berättat tidigare så är vi ju lite i ett generationsskifte med hästar, så vi behöver en del nya. Efter vår resa har vi fått hem tre av de åtta vi provred.

Känns ganska bra… Det är ju inte bara det att hästen är trevlig att rida som gör en hästaffär, hästen skall gå igenom veterinärbesiktningen och röntgen. Sen har vi förstås en budget att förhålla oss till…

Här två filmer från provridningen, den bruna hästen är Elvis är 5 år, fuxen Enduro är 7 år.  

Dagen före midsommarafton så kom Elvis och Enduro hem till oss. Två väldigt trevliga killar. Lite senare kommer det ytterligare en häst.

För Elvis har hans utbildning som polishäst redan dragit i gång. Första dagen fick han komma ut och se sig omkring. Det är alltid lite spännande att rida iväg ut på en häst du inte känner och som man inte vet hur den kommer att reagera.

Tre dagar senare har vi ridit lite i trafiken och han har fått stå vid trafikljusen och vänta tills det blir grönt. Bara en sån sak kan vara jobbigt för en häst som kommer från ”landet”.

Här är Elvis och jag på väg ut på premiärpasset som polishäst.

Jag har tidigare berättat att Rytteriet troligen kommer att få förstärka i polisbilarna i City nu under sommaren. Ja, nu är det så. Jag har kört två pass på IG Norrmalm, som vi kallar det, det kommer bli ett pass till, kanske fler, innan jag går på semester.

Vi får alla hos oss dela på passen i polisbil, så alla åker och får ta sin del.  Det är kul, man kan behöva friska upp minnet med hur all avrapportering går till och så vidare. Det blir väldigt specialiserat som polisryttare.

Till sist måste jag visa vårt nya ”vrålåk”, jag kan inte kalla det för något annat. Den är så häftig!

Var rädda om er ute i de fina sommardagarna.

Glöm inte att putsa er utrustning så håller den längre…

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Det är en hel del som har hänt sedan jag skrev senast, det är så jag knappt vet i vilken ände jag ska börja.

Men jag får nog börja med det som är mest aktuellt just idag. Demonstrationerna runt om i världen får det väl bli.

Vi hade en tillståndsgiven demo i Stockholm i onsdags. Det blev ju lite stökigt, men då jag ser film och bilder från demon i London så kanske jag inte ska säga så mycket…

Det är inga roliga bilder från den. Det är en kvinnlig ridande polis som faller av sin häst efter att den blivit skrämd. Hästen galopperar rakt in i en stolpe och ryttaren faller handlöst i asfalten. Demonstranterna applåderar av förtjusning.

Här kan ni se Daily Mails bilder från Londondemonstrationen.

Jag fick känslan av att deltagarna verkligen ville ha en konfrontation med polisen.

Jag blir lite orolig, vad vill demonstranterna egentligen? Från Rytteriet var vi en grupp med sex hästar, men vi skulle behövt två grupper till – minst 18 hästar. Det var ju en massa andra poliser med men totalt var vi för lite poliser för det stora antal demonstranter som ”drog runt” på stan.

Jag fick känslan av att deltagarna verkligen ville ha en konfrontation med polisen, de ville provocera och försöka få igång ett bråk. Tråkigt tycker jag, den svenska poliskåren förtjänar verkligen inte det.

Våra hästar skötte sig väldigt bra och som ryttare är man verkligen rörlig och kan förflytta sig snabbt, göra omfall och kunna ”ligga rätt” där vi behövs just för stunden. En av våra nya hästar, Opzy Daysy, fick bekänna färg då. Det var hans första gång på stökig tillställning. Lite läskigt tyckte han nog att det var, men han höll sin plats.

Det blev många timmar i sadeln den dagen och en väldigt lång arbetsdag. Vi hade ju haft en dag då vi börjat klockan 8 för att ha en utbildningsdag. Klockan 14.30 får vi veta att det är demonstrationer på gång. Klockan 16.30 är vi nere i citykärnan. Klockan 01.30 får vi gå hem för natten. Det blev drygt 17 timmar den dagen. Men det är lite så det är när man jobbar som polis i yttre tjänst, du vet aldrig vad som kommer hända en dag på jobbet, oavsett om du nu är ridande polis eller åker polisbil.

Vid Riksdagshuset och uppe vid Slottet var det en stor samling demonstranter som stökade. Som ryttargrupp hade vi till uppgift att förhindra att folksamlingen tog sig in på Riksplan framför Riksdagshuset. Vi ryttare ställer då upp på den så kallade ”kedjan” och vi är hela tiden kommunikativa med demonstranterna, vi försöker få kontakt med dem och prata med dem.

Vi kom hem utan skador på hästar eller ryttare, alla var mest trötta och hungriga. Till helgen pratas det om nya demonstrationer. Vi får se vad som händer…

Latte, han brukar inte vilja komma hem efter betet.

Nu pratar vi om något annat. Sommaren är ju här nu. Då börjar vi skicka ut våra hästar på sitt välförtjänta sommarbete. Först ut var Gino och Soley. Alla våra hästar får minst fyra veckor ledigt. Om vi har unghästar i stallet så får de ofta gå längre på betet.

Vi har en häst, Latte, han brukar inte vilja komma hem efter betet. Det går helt enkelt inte att fånga in honom, annars brukar de vilja komma hem efter en viss tid, de tycker det blir tråkigt att gå för länge (som de stadshästar de är) men inte Latte. En sommar fick vi lämna honom med en häst kvar i några dagar tills han kommit på bättre tankar. Stackars Royal som fick vara kvar med Latte, ville inget annat än att komma hem till stan igen..

I tidigare blogginlägg berättade jag om X-Ray som gått i pension. Det är ytterligare två polishästar som nu fått bli pensionärer, Sluge Sigge och Alcazar. Två jättebra polishästar som verkligen förtjänar en lugnare tillvaro. Vi kommer sakna dem väldigt mycket.

Vi vill ha hästar som är lite rejäla.

Vi har nu ett ”generationsskifte” av hästar på Rytteriet. Det är en del äldre hästar som vi behöver byta och vi har ju redan köpt in några nya. Just i skrivande stund så är jag och Johan (Johan som gästbloggade om Valborg) iväg på en runda i södra Sverige för att titta på nya hästar som kan vara aktuella att köpa in.

Det är alltid spännande. Rytteriet letar hästar på annons. Vi har ingen speciell vi köper hästar av. Det blir till att åka land och rike runt. Vi vill ha hästar som är lite rejäla, det får inte vara för mycket nerv i dem. Hästen är ju ett flyktdjur men den måste kunna hantera sin flyktinstinkt och inte vara för känslig. Sen är det bra om hästen har lite storlek och att den kan ridas av flera personer.

Så vi får se vad vi kommer hem med. Första dagen på vår resa har vi provat tre fina hästar. Vem vet, det blir kanske flera hästar vi kommer hem med. Jag kommer att informera Er om vad resultatet av vår inköpsresa blev, i nästa blogginlägg.

Tills dess, ta hand om er, rid väl!

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Hej igen!

Sist jag skrev berättade jag att vi (en patrull) skulle åka till Märsta och jobba ett kvällspass.
Det var jag och Gorm och Johan och Frisern som lastade in och åkte iväg. Det blev ett långpass.

Vår primära uppgift där är ju att vara synliga och jobba trygghetsskapande. Vi rider i de olika bostadsområden som finns, rider till centrum och står på torget och pratar med alla som vill komma fram och prata. Det är det som är lite grejen att vi ska få kontakt med människor.

Då de ordinarie poliserna ställer upp sin husbil i så kallade utsatta områden, så är det nästan ingen som vill komma fram och prata med dem, inte ens de ”vanliga”, de som inte har någon kriminell bakgrund.

När vi nu var iväg och stod med våra hästar tillsammans med de andra poliserna (de som alltid jobbar i Märsta) så kommer det fram väldigt mycket människor som vill prata med oss, klappa hästarna och de har tusen frågor om allt. Alla är väldigt intresserade och tycker att det är så roligt att vi finns hos dem.

Varje måndag kommer det en extern tränare till oss och har dressyrlektioner. Då får alla som jobbar den dagen rida. Vi brukar hinna med tre grupper med cirka 4-5 i varje grupp. Ibland kan det bli så att man får rida två lektioner, vilket är väldigt lyxigt. Idag kunde vi dessutom vara ute i det fina vädret och rida.

På filmerna ser vi Camilla och Colorado. Colorado är ju ett av våra nya tillskott och fuxen är Opsy Dayzy, också en ny stjärna hos oss. Hon som rider honom är Anna-Lena.

I söndags mitt på dagen så var jag och Johan nere på stan och red patrull. Johan ville rida ner med sin nya häst Phindus , vilken jag berättat om tidigare. Phindus är en 5-åring som varit hos oss ett par månader. Phindus har inte varit ute i ”uniform” tidigare, så i söndags var hans första gång. Då passar det väldigt bra att rida ner en söndag, då det är lugnt och inte så mycket folk och trafik. Fast vad som helst kan ju hända, men då löser vi det när det kommer.

Jag har satt ihop några filmer där ni kan följa vår lilla tur på stan, från det att jag visar vad jag har på mig tills vi kommer hem till stallet igen.

På vår lilla tur passade vi på att stanna en stund i Humlegården. Hästarna fick äta lite och vi pratade lite med alla som ville komma fram och hälsa. Som jag tidigare sagt, våra hästar är väldigt kontaktskapande. Vill de inte prata med oss så vill de alltid prata med hästarna.

Tack för denna gång, ta hand om er och håll avstånd.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Hej igen alla läsare!

Jag och Gorm är tillbaka efter lite frånvaro. Vi är redan inne i halva maj! Det känns som jag inte hinner med, vi får hoppas på lite värme nu också. Säger vi så varje vår? Vi svenskar och detta tjatande om vädret…

I detta inlägg pratar vi lite om rekrytering av nya polisryttare, lite om Valborgshelgen och lite annat intressant.

Rytteriet har haft en annons ute där vi söker nya polisryttare.  Det har varit många sökande på några få platser.

Rekryteringeringen går till så att den sökande skickar in en ansökan med cv, personligt brev och en ”ridfilm” till oss. Den sökande skall självklart vara polis och ha ”mycket god ridvana”.

Den sökande blir kallad till tester som pågår under två dagar.

Den första dagen gör man ett ridprov. De sökande får rida dressyr och visa att de har en bra grundsits, en god inverkan och är utvecklingsbar. Sedan byter ryttaren häst och då är det hoppning på schemat. Det är inte så avancerat men ändå ett mått på ryttarens balans, följsamhet, framåtanda och lite mod.

Denna dag är det även ett fysiskt prov med vikt på den sökandes kondition. God grundfysik är viktigt då det kan blir upp till fyra hästar att rida på en dag eller bara sitta många timmar i sadeln på en kommendering vid till exempel en fotbollsmatch.

Den andra dagen är utformad som ett arbetsprov där bland annat stresståligheten testas. Om man klarar sig igenom nålsögat blir man kallad till intervju.

Idag (tisdag) är det Brutus som är först ut på min lista. Han har en ”sadelfri” dag idag. Det blir därför longering för honom. Alla våra hästar har en dag i veckan då de får vara fri från sadel.

Då blir det longering, tömkörning eller en promenad ut i skogen utan ryttare. Allt för att de ska hålla längre och för ett varierat arbete.

Eftersom jag hade förmånen att få vara ledig under Valborgshelgen, så har min kollega Johan skrivit några rader om arbetet som han och Carro hade den helgen.

Rapport från en Valborg till häst

Gästbloggare: Johan Nilsson, ridande polisassistent

Denna dag bidrog polisrytteriet med en patrull på Stockholms Citys valborgsinsats. De två rutinerade och stabila polishästarna Frisen och Cubus fick vara min och Carolines kollegor under detta kvällspass.

Hur ser då vårt upplägg ut en sådan kväll och hur vet vi var vi skall vara och agera?

Vårt pass börjar med att vi kopplar upp oss digitalt till en utsättning, där kvällens insatschef berättar om kvällens lägesbild, vad vi kan förvänta oss samt de initiala områden som skall prioriteras. Polishästarnas uppdrag blir att patrullera i parker och att fokusera på att uppsöka ungdomar som är under 20 år och som dricker alkohol.

Vi transporterar ut hästarna då detta gör det lättare för oss att vara mobila och att snabbt kunna lasta om det uppkommer ett nytt problemområde längre bort.

Som ni förstår så är det mest uppskattat och lätt att få kontakt med ungdomarna när vi har våra fyrfota kollegor med oss.

Jag skall berätta om två möten som vi hade med ungdomar denna kväll i Vitabergsparken på Södermalm.

När vi rider upp i parken så påträffar vi en grupp ungdomar, vi ser att de har en flaska whisky som de försöker gömma. När vi pratar med dem så märker vi att att två av dem är berusade. Efter en del slagningar i våra register får vi fram att en av tjejerna endast är 15 år gammal (de andra är upp till 18 år).

Tjejen förnekar såklart att hon druckit. Men hennes kompis då säger ”du ska inte ljuga för polisen, du har visst druckit”.

Ärlighet uppskattas av oss poliser! Vi kontaktar hennes föräldrar, de kommer och hämtar henne i parken och de möter även kompisarna som hon umgås med. Föräldrarna är väldigt tacksamma. Hela gruppen ungdomar förstår vad som gäller och vi lämnar dem efter att vi haft en väldigt bra dialog med dem.

Polisiärt upprättas en anmälan om ”olaglig överlåtelse av alkohol” samt att vi direktförverkade alkoholen (den hälldes ut på plats).

Snabbt därefter påträffar vi tre ungdomar som sitter på en bänk med en tre liters dunk vin, en vinflaska och fler flaskor med cider. Vi misstänker att de är under 15 år.

Då vi försöker samtala med dem så nonchalerar de oss fullständigt. Vi säckar in dem och ställer oss som ett V med hästarna framför dem för att de inte skall kunna lämna platsen. Då händer det något oväntat, en vän till dem som står utanför insäckningen, springer in mellan hästarna, tar alkoholen på bänken och springer från platsen!

Hon springer upp för en massa trappor och in bakom en byggnad i närheten. Det blir svårt att följa efter med hästen… jag (Johan) kastar mig av Frisen, lämnar över tyglarna till Caroline och springer efter. Med ridstövlar och övrig tung utrustning känns jakten svår, men skam den som ger sig. Ungdomen fångas in trots att jag har mjölksyra och hög puls.

Alkoholen tas i beslag och tjejen som sprang var 16 år och hade hög berusningsgrad. Hon hade också en väldigt dålig attityd mot polisen. Vi kallar på en polisbil som kör hem tjejen till hennes föräldrar.

Nu har ni fått lite insikt vårt jobb under valborgskvällen. Vårt mål i insatsen var att förhindra att ungdomar kommer till skada, förhindra att minderåriga dricker alkohol och se till att de inte hamnar i ”fel umgänge”.

I morgon (onsdag) skall jag och Johan och Gorm och Frisen förstås, åka till Märsta och jobba.

Där pågår insats ”Gimle”. Vi som ryttarpatrull skall tillsammas med poliserna i Norrort jobba mot de kriminella och göra det vi kan för att skapa trygghet för övriga boende i området. Vad som händer där får jag rapportera om i nästa inlägg.

Ta hand om er så hörs vi till nästa gång!

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Hej alla igen!

Jag har ju varit frånvarande i några veckor … Ibland kommer det annat emellan, det bara är så.

Jag var iväg till Uppsala och jobbade i fyra kvällar. Det blev att sova kvar på hotell. Vi skulle sluta vid midnatt varje pass, men jag kan meddela att så blev det inte. Övertid fanns det gott om.

Gorm fick stanna hemma, det blev nämligen vanlig ”radiobilspatrullering” som vi kallar det. Jag kan också berätta att det var väl cirka tio år sedan jag jobbade på det sättet. Inte utan att det kändes lite nervöst.

Operation Rimfrost är en särskild satsning mot utsatta områden och mot gängkriminalitet. Vi arbetar aktivt för att störa ut dessa gäng och kunna lagföra och arbeta för en tryggare miljö för de övriga medborgare som bor i dessa områden. Det blev fyra krävande arbetspass där man som polis hela tiden måste vara på helspänn och inte släppa sin rygg.

Första kvällen hade jag och min kollega, som jag arbetade med under dessa fyra pass, ett lyckat ingripande. Vi stoppade ett fordon som verkade intressant. I fordonet färdades sex personer. Då vi kontrollerar personerna mot våra register, så förekommer de sedan tidigare med grova brott.

Eftersom de är så många i bilen så kallar vi på förstärkning. Vi plockar ut alla ur bilen, kontrollerar dem, sedan gör vi en så kallad husrannsakan i bilen, med syfte att söka efter vapen och narkotika – och då, där i bakluckan på bilen, BINGO!! Vi hittar narkotika och jag vill säga MYCKET narkotika. Alla sex personerna grips och blir senare anhållna av åklagaren. Ibland har man tur …

Det var för mig fyra lärorika och roliga arbetspass.

Nu i coronatider är alla våra ordinarie uppdrag inställda (fotboll, eskorter, högvakter, osv), då har vi mer tid att lasta hästarna och åka ut och jobba i våra lokalpolisområden. Stockholm består ju inte bara av innerstaden utan vi jobbar i hela länet.

I förra veckan har vi haft patrull med hästar ute i Märsta norr om Stockholm och vi har varit i Upplands Väsby. Då vi är ute och jobbar i lokalpolisområden är det främst trygghetsskapande vi arbetar. Syftet är att vi ska synas ute och att vanligt folk i och med det ska känna en större trygghet i sitt område där de bor och arbetar. Jag vet att det är väldigt uppskattat hos boende när de ser att vi finns i just deras område och runt deras lilla köpcentrum.

Vi kan också åka ut då det varit många bostadsinbrott i ett specifikt område. Det är väldigt effektivt att rida runt i bostadsområden med villatomter. Vi sitter lite högt och ser in över staket och häckar och vi tar oss fram ganska ljudlöst mellan husen.

I förra inlägget berättade jag om att vi skulle ha så kallad ”kvalitetskontroll” och då rida dressyrprogram för en extern domare. Det blir som en liten tävling oss emellan, det är ingen tävling egentligen men det blir ju lite roligare med ett tävlingsmoment, om man nu gillar det och det gör jag …

Vi jobbade oss alla igenom LA:2. Det är svårt att rida på kort bana … det blir att vända hela tiden känns det som och när du väl fått till några steg i skänkelvikning så, ja, då är linjen slut och så kommer nästa bedömningsgrupp. Men jag är nöjd med mitt och Gorms resultat, dryga 68 procent och seger!!

Jag tror jag avslutar med det för denna gång.

Träna mera så blir det bättre.

Vi hörs och syns där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

För oss på Rytteriet så har den dagliga verksamheten ännu inte förändrats jättemycket på grund av coronasituationen. Men den kommer kanske göra det längre fram, beroende på hur länge denna kris håller i sig.

Våra hästar måste ju ut och vi patrullerar på som vanligt. Det som händer just nu är att alla fotbollsderbyn är framflyttade och högvakterna är inställda tills vidare.

Hur det kommer att bli med den stora Nationaldagskortegen den 6 juni vet vi inte ännu.

Det kommer med säkerhet bli så att vi på Rytteriet får förstärka upp i polisbilarna om den ordinarie personalen där blir sjuka.

I dessa tider så är det ju ganska lugnt ute på stadens gator och torg, då passar det väldigt bra att vara ute med våra unga och nya hästar. Både Colorado och Phindus, som jag berättat om tidigare har fått vara ute och gått på stan.

Den som rider den nya hästen har då en väst med “polishäst i utbildning” på sig, så att våra medtrafikanter ska förstå att det är en häst som inte är så van.

Allt kan ju hända, så helst vill man som ryttare på den nya eller unga hästen, inte ha uniformen på sig heller. Skulle man ramla av med bältet på där pistolen, radion, batongen och allt annat sitter runt midjan, så gör det ganska ont om du landar tokigt i backen.

Jag vet… man kan slå i höften rätt rejält på sin pistol.

Både Colorado och Phindus sköter sig fint. Så här i början handlar det om att hästarna ska kunna hantera trafiken i stadsmiljö, kunna stå stilla vid ljussignaler eller kunna stå stilla om vi stannar och pratar med folk.

“Det som göms i snö, kommer fram i tö” är ju ett känt gammalt ordspråk. I vinter har vi ju inte haft någon snö att tala om här i Stockholm men skräpet finns ju i alla fall. Jag undrar, (nu blir jag sådär tråkig igen) varför en del människor tycker sig kunna använda naturen som sin privata soptipp?

Vi måste alla ta sitt ansvar, annars kommer vi drunkna i sopor och skit. Härom dagen var jag ute och red. På en väldigt kort sträcka så låg allt möjligt slängt, allt från kläder till microvågsugnar till plastdunkar.

Nu börjar ju tiden då folk vill vara ute, ha lite pick-nick. Vill därför passa på att be er, snälla plocka upp efter er!

Här kommer lite bilder från förra våren och försommaren då vi varit ute och patrullerat. Det är ju jättetrevligt att kunna sitta ute, äta lite gott, dricka lite gott. Sen när en del sällskap är klara, ja då reser man sig och går därifrån…det som blir kvar är historia.

Som polisryttare har vi en uppridning varje år. Det blir ju första gången på Gorm eftersom jag började rida honom i höstas.

Fortsättning följer på det…

Rid väl och håll er friska, så möts vi där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Ännu en vecka har passerat.

Tiden går fortfarande fort om man har roligt. Sedan förra veckan har vi haft ytterligare en hoppträning.

Gorm och jag har hoppat vidare. Jag lovade att jag skulle jobba lite på hinderhöjden sedan jag skrev senast. Om jag nu bara hoppade 60 centimeter senast så var vi upp på 90 centimeter i torsdags och vi hoppade mer bana!

På torsdag har vi hoppning igen. Det blir tre gånger detta år än så länge.

Jag hoppas att jag kan bjuda på ett nytt filmklipp på mig och Gorm längre fram.

På fredagen var vi en grupp på Polishögskolan i Solna. En grupp ryttare är, som vi kallar det 1+5, ett befäl och fyra ryttare. Vi övade tillsammans med andra poliser som går en så kallad SPT utbildning (särskild polistaktik).

Det är poliser som sedan ska vara med och arbeta på fotbollsmatcher och vid demonstrationer. De får bekanta sig med våra hästar, de får gå framför och bakom oss. De får också känna på hur det känns då vi flyttar på en folksamling med våra hästar, gå emellan hästarna vid ett trångt läge och så försöker man bygga upp en lite stressad situation, som det kan vara ute i verkligheten.

Många av dessa poliser har kanske aldrig varit nära en häst och en del kan tycka att det är lite obehagligt att komma nära.

Jag hade Gorm med mig på övningen. Dessa övningar är kanske inte hans favoritgren men jag måste säga att han skötte sig exemplariskt. Jag tror att vi börjar hitta varandra.

Man blir alltid lite nostalgisk då man kommer tillbaka till Polishögskolan. Jag gick där från januari 1989 till december 1991.

Mycket har ju förändrats på Polishögskolan sedan dess. Nu går ju inte nya blivande poliser där längre. Det är mest andra utbildningar på skolan för de som redan är poliser.

Men det är alltid lika roligt att få komma tillbaka till och öva på Lagtorget.

Annars så patrullerar vi på med våra hästar på stadens gator. I helgen gick det ut ett jobb om en dam som ramlat på gatan, ambulans var på väg fram.

En ryttarpatrull befann sig närheten och red fram till platsen (jag hade förmånen att få vara ledig under helgen så jag var inte med). Detta var på söndagen och jag kan meddela att det blåste väldigt mycket den dagen. Min kollega sitter av hästen och går fram till damen som ramlat omkull och pratar med henne. Det är en äldre dam som berättar att hon varit ute och gått i blåsten och blåst omkull.

I fallet har hon brutit något i benet. Det är farligt när det blåser ute!

I måndags morse var jag och Gino ute och patrullerade. Det går ut ett jobb på radion om en krock mellan cyklist och bil. Jag ligger bra till och rider dit. Ambulans och en till polispatrull är på plats. Det är mitt i morgonrusningen nere vid Stureplan. Jag och Gino hjälper till med trafikdirigering.

Den stackars cyklisten har brutit armen.

Som ryttare kan man göra ett bra jobb på platsen och spärra av övrig trafik så ambulanspersonal kan arbeta i fred. Av någon anledning ska både gångtrafikanter och bilister gå och köra just där ambulansen jobbar med patienten på gatan.

Det är som att folk inte ser längre än till sina tår eller där motorhuven slutar. Tyvärr .

Tack för denna vecka och var rädda om er. Hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Jag och min kollega rider ut efter klockan 07.00. Vi tänker ta en tidig runda på stan. Vi brukar göra det och då rör vi oss ofta runt skolor.

Vid den tiden är det alltid mycket folk ute och rör sig. De ska lämna sina barn på skolan eller förskolan eller de är på väg till sitt arbete. Det är en utmärkt tidpunkt för oss att vara ute och patrullera med hästarna.

Cirka kl. 08.00 passerar vi Karlaplan, just utanför uppgången till tunnelbanan. Där står det en stor lastbil parkerad eller jag kan säga sopbil. Den står med motorn igång, den är olåst och ena sidorutan är nedvevad. Den står helt övergiven.

Vem som helst som har onda avsikter hade kunnat ta lastbilen och kört iväg. Alla vet ju vad som hände på Drottninggatan. Det är bara tre år sedan, det har gått alldeles för kort tid för att vi ska ha glömt det.

Jag och min kollega stannar givetvis med hästarna vid lastbilen och väntar. Vi står x antal minuter utan att någon förare ger sig till känna. Efter en stund kommer två gubbar upp med rulltrappan från tunnelbanan. De har varit nere och hämtat sopor.

Jag försöker förklara för dem det olämpliga med att lämna sin lastbil på detta sätt. De har av någon anledning svårt att förstå mitt resonemang, de har ju bråttom. Alla har alltid bråttom och som jag sagt tidigare, det är många som ”jag skulle bara”.

Nog pratat om tråkiga saker. Under veckan har vi haft en extern hopptränare hos oss. Han ska komma några gånger till nu under våren. Vi har många duktiga hoppryttare hos oss. Jag vet inte om jag kan vara en sådan men jag är gärna med och hoppar om jag har någon som hjälper mig.

Hoppning är verkligen färskvara, man måste liksom hålla på med det hela tiden för att det inte ska kännas läskigt. För mig är det första gången detta år jag hoppar och förra året tror jag det blev typ tre gånger. Man kommer liksom aldrig igång.

Gorm han kan ju hoppa bara man låter honom sköta sig själv. Det är ju där det blir lite fel för mig, jag vill liksom lägga mig i för mycket, det måste vara något med det där kontrollbehovet.

Några små skutt kan jag och Gorm bjuda på. Varsågoda!! Jag ska se om jag kan göra något åt hinderhöjden nästa gång vi hoppar…

I dag så har vår äldsta polishäst X-Ray fått gå i pension. Han har nu fått börja sitt nya liv ute på landet. Där får han gå med en kompis i hagen och bli promenadriden då det passar.
X-Ray kom till polisrytteriet då han var fem år gammal. Han är född 1999 och är e. Cardento-Ahorn.

Han har varit en häst som gjort allt en polishäst kan göra, allt från stökiga fotbollsmatcher till patrullering på stan, kungliga korteger och massor med högvakter.

Allt har han skött på bästa sätt. Han är verkligen värd att få avsluta med en tid som pensionär.

Gorm och jag tackar för denna vecka, hoppas vi ses där ute.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Veckan som gått har känts ganska intensiv. Rytteriet har haft en del på agendan.

Senast så berättade jag att vi i skrivande stund hade en grupp ryttare på Zinkendamms IP för att det var ett bandyderby. Där var det lugnt kan jag säga. Detta var på tisdagskvällen. På torsdagen så var det dags igen för bandyderby. Då på Bergshamra IP i Solna.

Vi var en grupp ryttare (sex hästar) där med. Jag får säga att alla supportrar skötte sig utmärkt. Men det är väl som det ska vara. Det är helt tokigt hur mycket polisresurser som läggs på framför allt fotbollen. Det är märkligt hur vissa supportrar uppför sig bara för att det är en fotbollsmatch. Det som är ännu mer märkligt är att de som uppför sig illa är vuxna människor, som efter en match går hem till sin familj och nästa dag går till sitt vanliga jobb.

Det skulle kännas väldigt märkligt om Rytteriet hade två grupper ryttare (12 hästar) nästa gång det är världscupen i hoppning vid Gothenburg Horse Show. Peder river ett hinder och alla supportrar skulle skapa ett upplopp för det. Kasta bangers och allt som kommer i deras väg. Tur att vi inte är där …

Jag och Gorm har ridit så kallad ”audiens” i veckan. Det är när nya diplomater åker häst och vagn med Hovstallet från UD (utrikesdepartementet) till slottet och besöker kungen. Då är vi fyra ryttare med och eskorterar dem upp till slottet. Det blev fyra vändor denna gång. En vända för varje ny diplomat. Detta är en ganska lugn tillställning, en del vänta och stå för hästarna och vi håller på ganska länge, typ nästan fyra timmar. Gorm kan tycka att det blir lite tråkigt och långsamt. Han är inte den tålmodiga typen och när han dessutom måste gå där bak i kön så blir han lite missnöjd. Men han höll sig på plats och höll mig varm. Gorm kan ha lite bestämda åsikter ibland men vi reder ut det. 

Jag och min kollega Zanna jobbade fredag kväll. Då är vi nere i city under kvällen. Vi patrullerar runt Stureplan, Kungsträdgården, Humlegården eller där vi behövs. Det var mycket jobb som gick ut på radion under kvällen. Ja, det gör det ju varje kväll under helgerna. När vi är med på helgkvällarna försöker vi följa jobben som går ut via radion och vara med på det som vi kan. Händelser inomhus blir ju lite bökigt. Men allt utomhus, runt krogar är vi med på.

Vi är med och stöttar andra kollegor till exempel om det är mycket folk och en patrull ska göra ett ingripande så kan vi vara med och hålla obehöriga borta. I fredags var vi först på plats vid misshandel utanför en känd hamburgerkedja vid Fältöversten. Gärningsmannen var redan gripen av en ordningsvakt. Det var lite rörigt på plats. Målsägaren var väldigt berusad. Vi tog lite vittnesuppgifter. Efter några minuter kom en till polispatrull till platsen. Vi kunde lämna efter en stund.

Lite senare på kvällen var vi med och grep en misstänkt klockrånare. Det har ju varit en del klockrån på Östermalm. Gärningsmännen följer efter personer in i trapphusen där de sedan rånar folk på deras dyrbara armbandsur. I fredags var det en målsägare som kände igen en misstänkt rånare. Ett signalement gick ut på radion tidigare på kvällen. Ett tips kom in att gärningsmannen skulle sitta på en restaurang. Vi red dit, tog position utanför, inväntade bilburen patrull som gick in på restaurangen där den misstänkte gärningsmannen satt. Allt gick helt odramatiskt till.

På fredag är det dags för ett nytt kvälls-nattpass för mig och Gorm.

De nya hästarna som jag skrev om förra veckan, jobbar på. De har haft miljöträning i ridhuset och varit med och gått bredvid Hovstallets vagnar. De sköter sig fint. Då vi har miljöträning i ridhuset så släpar vi fram allt möjligt som hästarna ska gå igenom, över, på och under. Allt för att se om hästarna är nyfikna eller om de bara vill fly.

Rid väl och hoppas vi möts på stan.

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Jag har fixat körkortstillstånd för tung lastbil, alltså C-körkort. Alla vi som jobbar här har körkort BE, bil med tungt släp. Nu till sommaren skall vi bli med 6-hästars lastbil. Det är ju superbra! Och nu är vi några stycken som skall plugga så vi kan köra denna lastbil.

Jättekul, tänkte jag… Sedan fick vi böckerna och så tog det stopp, för mig alltså, jag har öppnat böckerna en gång. Det känns som att sätta sig vid skolbänken och det är ju länge sedan man satt där.

Det är som man inte vet hur man ska göra när man ska plugga.

Sedan är det ett teoriprov som mest består av kuggfrågor, känns det som i alla fall. (Jag har en son som inte för så länge sedan fick sitt körkort för bil). Det är väl bara att ta tag i detta nu. Man måste först klara teoriprovet, innan man ens får börja övningsköra, bara en sådan sak.

I veckan har vi fått två nya hästar, Colorado och Phindus. Och lite före jul fick vi Opsy Daysy. Så tre nya hästar som skall skolas in under våren.  Nu är dessa mycket ridna innan, men det blir ju ändå väldigt speciellt för dem att vara här.

Det är mycket som de ska vänja sig vid. Hela atmosfären blir väldigt speciell.

Så vi hälsar våra nya hästar välkomna och det skall bli spännande och se vad de går för.

Jag brukar få frågan om det är vi polisryttare som sköter alla hästar och stallet själva. Det gör vi ju inte. Vi har ett stort gäng hästskötare som jobbar i stallet med allt vad det innebär, ja, mockning, fodring osv.

De sköter och gör rent vår utrustning, gör ordning hästarna då vi ska ut på t ex fotboll eller demonstrationer. Det är ju en massa extra skyddsutrustning som skall på hästarna då. Om vi har kortege vid stadsbesök eller vid Sveriges Nationaldag, så putsar de hästarna och knoppar manar.

Men till vardags borstar vi givetvis våra hästar själva innan vi ska ut och rida.
Våra hästskötare är också väldigt duktiga ryttare och hjälper till då det behövs med att motionsrida hästarna.

Just i denna stund då jag skriver detta, kl 18.14 på tisdag kväll, är det sex hästar och ryttare på Zinkensdam IP. Det är bandyderby mellan Hammarby och AIK.

Sist det var match där blev det väldigt stökigt. Jag får rapportera nästa gång hur det gick. Det är ju ett returmöte nu på torsdag också, då jobbar jag. I dag är jag ledig.

Vi hörs nästa vecka, rid väl!

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

En vecka har redan passerat och det är dags att skiva ihop ett nytt blogginlägg.

Det kommer snabbt … men brukar man inte säga att ”tiden går fort om man har roligt”.  Jobbar man på Rytteriet så har man roligt, ja eller nästan alltid.

Det finns kanske en och annan mindre rolig dag. Men hur som helst så står det ju alltid en glad häst och väntar på en när man kommer till jobbet.

Veckan som varit har mest handlat om utbildning. Vi har haft besök av Rytteri Väst och Rytteri Syd (alltså Göteborg och Malmö, det finns ju rytterier där med).

Ibland så samtränar vi med varandra. Det händer ju att de kommer till Stockholm och arbetar med sina hästar eller att vi möts på mitten någonstans, till exempel i Jönköping, då det varit demonstrationer där.

Vi tränar mycket formationer med våra hästar, till exempel kedja.

Den kan ridas i galopp om vi ska splittra en stökig folkmassa som i nuläget inte kan omhändertas eller som kommunikativ förflyttning, då vi långsamt med hästarna föser en folksamling som är lugn.

Här en film på när vi rider en kedja:

Och ett klipp när vi visar kommunikativ förflyttning:

Vid formationsträning så är det väldigt viktigt att vi tränar på och kan hålla rättning i ledet och att hästarna håller sams och kan gå nära bredvid varandra.

Vilket kan vara svårt nog, speciellt om det är nya och unga hästar.

Men med rätt träning rättar sig hästarna så småningom in sig i ledet.

Då kan det se ut så här:

Som sagt, våra hästar är fantastiska!

Som avslutning kan jag säga , det är ju inte bara våra hästar som behöver träna, vi tränar faktiskt själva också …!

/Väl mött Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

Under veckan som varit har det blivit en del patrullering på stadens gator och i trafiken.

Tyvärr är det inte alla bilister och trafikanter som följer trafikregler och gällande lagstiftning. Då man som polis stoppar ett fordon, kan vara en bil eller en cykel, och föraren kanske inte har följt trafikreglerna, så har föraren alltid en förklaring:

– Jag skulle bara… osv.

Om alla som vistas ute på stan ”Skulle bara”, så blir det ganska ohållbart i längden.

Det har i alla fall blivit ett par böter utskrivna av rytteriet under veckan.

En förare hade sitt barnbarn i knäet i framsätet och utan bälte.

En annan ville ta en genväg och tog cykelbanan i stället för att köra runt kvarteret med bilen.

Om vi är på plats och ser när sådant händer så kan vi ju inte bara rida vidare…

Det kan vara lite bökigt att som ryttare stå och skriva, samtidigt som du har en häst i andra handen. Du ska prata med en kanske irriterad bilist, kolla körkort och ha kontroll på den övriga trafiken som ska passera.

Men med lite tålamod så löser vi det också.

I lördags var det en demonstration utanför USA:s ambassad. Vi var där med fem hästar. Allt gick lugnt till. Alla deltagare höll sig bakom avspärrningarna. De spelade musik, viftade med flaggor och stämningen var god.

Jag sitter på Gino. Han är min gamla polishäst. Han är 19 år och har varit hos oss sedan han var 5 år.

Jag har ju börjat rida igen efter min operation i foten. Foten känns bra så länge jag rider i vinterstövlarna. Den är fortfarande för svullen för att trycka ner i ett par vanliga ridstövlar. Det var full fart direkt med patrull på stan och demonstrationer…

Annars har det varit en lugn vecka då Stockholm ligger lite i vinterdvala.

Nu är det en bra tid för oss polisryttare att träna våra hästar.

De rids ju i dressyr och hoppning som vilken annan häst som helst. Även om våra hästar inte tävlas så ska de ju kunna både dressyr och hoppning, om inte annat för variationen på träning.

Här syns min kollega Zanna som i veckan lånade Gorm för lite hoppträning.

Väl mött/ Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag? Helen driver även ett Instagramkonto som du hittar här!

I veckan som varit, har polisrytteriet haft stor övning tillsammans med hovstallet, militären på Beridna Högvaktens hästar, säkerhetspolisen och polisens insatsledare.

Vi kallar det för kortegeövning.

Ett antal gånger per år i samband med statsbesök och Nationaldagsfirandet, så hålls det Kunglig beriden kortege genom staden. Vid en sådan måste ALLT stämma. Det är säkerhet, det är tidsplaner, det är samband och framför allt att hästarna fungerar och håller sina platser vid vagnarna och militärens hästar i sin tropp.

Vi vill ju inte ha några hästar som springer runt lösa på stan.

När vi drar ut på en sådan övning så är det cirka 80 hästar som går ut samtidigt ner på gatorna runt citykärnan. Vi brukar också, såklart, pricka in morgonrusningen när alla är på väg till sitt arbete. Jag får nog erkänna att det kan kännas lite rörigt, men jag tror och hoppas, att stockholmarna har tålamod med oss…

Vi poliser som rider med i kortegen har ju hand om skyddet runt vagnarna som skyddspersonerna sitter i, så allt oförutsett måste vi kunna hantera, samtidigt som vi skall hålla våra hästar på plats.

Vid övningarna så är det ett väldigt bra tillfälle att testa våra nya och unga blivande polishästar.

Vi vill ju få ut dem så fort som möjligt i tjänst.

En del hästar och speciellt nya, kan bli väldigt laddade då vi är så många hästar ute samtidigt.

En del vill gärna sprattla iväg och de tycker att allt är väldigt spännande (eller läskigt).

Som ryttare måste man se till att ha sin häst rastad innan vi går iväg på en övning, ja eller ännu viktigare att hästen är rastad då det är skarpt läge.

Eftersom vi polisryttare ”hänger” mycket på stadens gator så lämnar ju hästarna en del saker bakom sig där de har gått… hästbajs.

Jag vet att många har en åsikt om det och frågor.

–Vad gör ni med allt hästbajs? På den frågan kan jag bara svara, ingenting… det landar där det landar.

Ibland undrar jag om just övergångstället ger hästarna en signal om att, nu är det dags att släppa en hög…i alla fall känns det så, det känns lite jobbigt ibland, framförallt om det står en massa människor som väntar och vill gå över.

Men en del hästbajs åker väl in i sopmaskinerna som far runt på Stockholms gator om nätterna, annat regnar bort efter några dagar, men…det består ju bara av gräs och vatten…

/Helen

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag?

När vi jobbar på matcher har vi kroppskamera på oss. För att vi i efterhand ska kunna se ett händelseförlopp och om det är en gärningsman som måste identifieras. Så här kan det kan se ut då vi förflyttar oss mellan de olika oroshärdarna. Allt går väldigt fort och vi måste hela tiden lyssna på radion för att höra vad de andra poliserna säger.

Vad har man polisryttare till? Det är ofta en fråga jag får då jag träffar nya människor.

När man möter nya människor och pratar med varandra så är det ganska vanligt att man pratar om sitt yrke. Det blir ofta många frågor.. Det väcker många känslor hos människor man möter, då jag säger att jag är polis, både positiva och ibland negativa.

Ja, givetvis mest positiva och särskilt om jag säger att jag är ridande polis.

Som polisryttare består våra arbetsdagar mycket av häst, häst och åter häst. Vi som arbetar på polisrytteriet vill ha med hästen som ett verktyg i vår polisiära verksamhet så långt det går.

Såklart är vi med vid demonstrationer, i samband vid fotbollsmatcher och vid kungliga korteger.

Jag hoppas att jag på denna sida kan få visa lite av vår verksamhet och hur vi jobbar, lite hur vi tränar och vardagen då vi ”bara” är ute och rutinpatrullerar.

Det jag kan säga efter ett antal år i yrket är att hästarna ställer upp för oss till 100 procent i alla lägen. De är helt fantastiska.

För fyra veckor sedan opererade jag foten så jag har varit sjukskriven i tre veckor men är tillbaka på jobbet sedan en vecka. Tyvärr dröjer det nog några veckor innan jag sitter i sadeln igen. Jag får jobba med lite planering och andra administrativa arbetsuppgifter så länge.

Jag ska göra allt jag kan för att snabbt komma upp i sadeln igen. Snart drar ju allt igång för oss med fotboll, våra eskorter, kanske något statsbesök och demonstrationer.

Helen Fischerström har varit ridande polis i snart 20 år, och varit med om både det ena och det andra i sadeln på sina fyrbenta kollegor. I hennes gästblogg får vi följa vardagen på Rytteriet i Stockholm – vad gör egentligen en ridande polis under en vanlig – och även ovanlig – arbetsdag?