Emilia Bergåkra: ”Det var svårt att hålla sig från glädjetårar”

Hej på er! Gårdagen började med hotellfrukost sen direkt upp på hästryggen och börja rida fram inför Ponny Kür finalen. Jarno var väldigt lugn på framridningen vilket kändes bra. Jag kände mig inte nervös men självklart hade man lite fjärilar i magen på grund av all publik och arenan. Jag var väldigt taggad och vilket gjorde att jag spände mig. Det påverkade inte Jarno men det blev extra svårt att få tillbaka axlarna.

Men efter uppvärmningen kändes det bra och jag kunde slappna av allt mer. Jarno kändes väldigt fin! Han lyssnade på mina hjälper och var alldeles lagom pigg. Inne på arenan så blev han lite spänd men han skötte sig väldigt bra. Det var en fantastisk känsla inne på arenan. Obeskrivligt.

Trots atmosfären gjorde vi en ritt utan några stora missar. Han drog in rumpan lite i ett hörn men det var allt. Jag var väldigt nöjd efter min ritt och det var svårt att hålla sig från glädjetårar. Han är verkligen som en ny ponny nu, han har byggt upp sig och rör sig på ett annat sätt. Men vi rider fortfarande bara på första växeln. Jag vet hur mycket kvar vi har att ge men det är mycket träning kvar som återstår. Men vi har ingen brådska!

Ritten belönades med 73.550 procent och vi knep en fantastisk andra plats. Det var väldigt tajt mellan ettan, tvåan och trean. Det bevisar ju vilket starkt startfält det var och alla har ju väldigt höga mål för framtiden.

Jag är väldigt glad över Jarno som var så fin inne på banan och på prisutdelningen. Jag önskar kunna kvala hit nästa år igen. Men då skulle jag hoppas på att det är ännu mer publik och att Ponny küren får vara en större del utav SIHS. Det är ju ett populärt inslag och skulle kunna platsa in i kvällsshowen vid ponnyhoppningen tror jag.

Efter ritten åt jag och dom andra i ponnyküren lunch tillsammans. Alla är väldigt bra vänner och det är verkligen positivt. Alla peppar varandra och är glada för varandras skull. Vi blir mer som ett lag! Efter lunch behövde vi dra oss hemåt.

Nu drar vinterträningen igång och nästa tävling är i februari. Då vill vi komma tillbaka och rida på en helt ny växel. Jag ska under jullovet göra ny kür till Jarno och mina andra hästar. Jag gör mina kürer själv så dom blir verkligen personliga och dom blir precis som jag vill ha dom. Jag tycker min och Jarnos Kür fick ett bra avslut här på SIHS, nu ska det som sagt göras en ny!

Tack för att ni hängt med mig bakom kulisserna!
/Emilia Bergåkra

Resan är ett utmärkt verktyg för att ”putsa linsen”, det vill säga ge sig ut utanför Sveriges gränser och se vad som krävs för att konkurrera internationellt. På unghäst-VM i Ermelo visades i år crème de la crème ur 4-, 5-, 6- och 7-årsårgångarna. Dessutom var många äldre och rutinerade ekipage på plats för att rida GP, med flera svenska svårklassryttare i startfältet.

Det var 33 glada hästnördar, tävlingsryttare och uppfödare som mötte upp tidigt på fredag morgon för att flyga till Nederländerna och mötas av Ridsports ständiga reseledare, Annelie Ståhlfors, från Equitours. Det problem som hon inte kan lösa finns helt enkelt inte, så i hennes händer kunde resenärerna känna sig helt trygga.

Gänget fick åka buss till Harderwijk, en pittoresk liten stad i provinsen Gelderland precis intill vattnet Wolderwijd. Där valde några att direkt ta sig ut till tävlingarna på egen hand, medan majoriteten stannade och turistade i den lilla staden.

Den första kvällen är det alltid välkomstmiddag, ett ypperligt tillfälle att lära känna sina medresenärer, och det blev en trevlig kväll med god mat, glada skratt och naturligtvis utbringades också Hästens skål på traditionsenligt sätt, ståendes på stolarna med vänster fot ”i stigbygeln”, i detta fall på bordet.

Under kvällen anslöt resans ciceron, uppfödaren och veterinären Lena Nyström, som också varit med sedan läsarresans begynnelse 2016. Lena bjuder resenärerna på både fakta och åsikter under bussresorna till och från tävlingsplatsen, något som brukar vara väldigt uppskattat av deltagarna.

Tidig lördagmorgon åkte hela gänget ut till tävlingsplatsen som ligger på det nederländska avelsförbundet KWPN:s och det nederländska ridsportförbundets anläggning i Ermelo, utmärkt för ändamålet och väldigt välordnat. Där blev det hästar från första startande 8.30 till sista startande tolv timmar senare. Lilla finalen för 6- och 7-åringar medan det var dags för 4- och 5-åringarna att göra upp ”på riktigt”, i den stora finalen.

Flera deltagare hade lyssnat på Ridsports uppmaning att förse sig med svenska flaggor för att heja på de svenska ryttarna, och det gjorde de med sådant tryck att det uppmärksammades av både kommentatorerna och Clipmyhorses kamerakvinna som snabbt insåg att det gällde ha kameran mot Ridsportgänget på läktaren när någon svensk ridit klart.

Förstagångsresenärern Iréne Ek säger:
– Jag gillar att oavsett var man sitter på läktaren finns det alltid någon kunnig dressyrnörd intill, och jag lär mig och ser nya saker av dessa trevliga och bussiga kvinnor!

Under dagen fick deltagarna träffa Ralph van Venrooij, marknadschef på KWPN, som berättade allt om det holländska förbundet och hur det fungerar. Det blev dock en rekordsnabb föreläsning och titt bakom kulisserna då Matilda Alderin skulle starta Allanzo TH en halvtimme senare, något som flera inte ville missa.

Även Nina Känsälä, chef d’equipe, kom till Ridsportgänget som samlats vid vattenhålet Bubbelbussen, en VW-buss ombyggd för att servera bubbel i glasen, och berättade om läget hos de svenska tävlande och svarade på deltagarnas frågor.

Som näst sista punkt under kvällen kom Glamourdale och Lottie Fry samt Dinja van Liere på Hermes för att hyllas för sina insatser på VM, en upplevelse att minnas för den som älskar dressyr.

Det var ett lätt slitet gäng på bussen tillbaka till Harderwijk men kvällen avslutades ändå med middag i glada vänners lag. Det finns ju så mycket att prata om efter en dag med så många fina hästar på näthinnan och alla man umgås med har samma intresse som en själv!

Uppe med tuppen passade ett par deltagare på att ta ett uppfriskande morgondopp på den intilliggande stranden medan övriga åt frukost och laddade för dagens finaler för 6- och 7-åringarna, där vår ciceron Lena i lilla finalen lyckats få med sin uppfödning Diploid, som rids av Vendela Eriksdotter Rubin, i 6-årsfinalen.

När alla gehäng hängts på, de allra finaste hästarna sprungit sina ärevarv och publikens applåder ebbat ut packade Ridsportgänget in sig i bussen igen för att dra vidare till en kväll i Amsterdam. Där avnjöts en gudomlig avsmakningsmeny på en Michelin-dekorerad restaurang som serverat resedeltagarna överjordisk asiatisk mat varje år sedan läsarresan började.

Måndag är hemresedag men först var det som vanligt dags för årets studiebesök som i år gick till familjen van Baalens fina anläggning med postadress Brakel, nordväst om mer kända ’s-Hertogenbosch. Både mor och dotter, Coby och Marlies van Baalen, har ridit OS i dressyr och förutom tävling, träning och egen avel tar Marlies broder Arie och hans fru Jacobine emot föl och unghästar för att låta dem växa upp på deras lösdriftsanläggning där de unga hästarna kan gå ut och in som de vill dygnet runt.

Ridsportläsarna fick ett mycket varmt mottagande och en välregisserad visning av anläggningen och flera av dess hästar. Det var inte första gången van Baalens tog emot en gruppresa, den saken stod klar. Bland annat genomförde Marlies van Baalen en liten clinic på sin unga stjärna, stoet Jackie Kennedy, åtta år, som var ett under av mjukhet och samlingsförmåga.

Sedan slussades deltagarna över till andra sidan vägen där Arie och Jacobine driver unghästverksamheten. Där kunde Ridsportsläsarna – förutom fina föl och unghästar – se flera fiffiga lösningar på hur de tar hand om ett par hundra unghästar utan att egentligen hantera dem.

Besöket avslutades med att van Baalens bjöd på lunch och så fick alla gå runt och titta i stallarna innan det var dags för avresa mot flygplatsen Schiphol i Amsterdam. Väl där stod det snabbt klart för deltagarna att det var minst tre timmar kö till säkerhetskontrollen. En oändlig kö ringlade sig fram över alla fria ytor inomhus, ut genom ett långt tält, ut långt bort på trottoaren och så tillbaka mot flygplatsen igen, där den åter zickzackade sig fram mot säkerhetskontrollen.

Kön var så lång att personal delade ut vattenflaskor och kakor och toaletter var uppställda längs med kön utomhus. Tiden blev knapp för de deltagare som skulle med planet till Köpenhamn och faktum är att några av dem inte hann fram till gaten innan det var för sent, och för att slippa samma kö dagen efter valde de att (försöka) sova i fåtöljer innanför säkerhetskontrollen. Bättre gick det för deltagarna som skulle till Stockholm som alla hann fram i tid.

Under tisdagen var dock alla deltagare på svensk mark igen, även om inte allas bagage lyckats med den bedriften. Som alltid var det många nöjda resenärer som tackade för äventyret och kramades adjö. Många är övertygade om att de vill åka med nästa år igen.

Som Ridsports gästkrönikör Anna Ozén, som varit med på alla fem resor, sa:
– Det här är årets höjdpunkt. Det är som att befinna sig i ett parallellt universum under några dagar – och vi har så trevligt tillsammans!

Text & foto: Lena Sellman

Den här veckan pågår ponny-EM i dressyr, hoppning och fälttävlan i polska Strzegom.

Sveriges landslagsledare i fälttävlan, Lena Bredberg, tar med Ridsports läsare bakom kulisserna, där ni får stifta bekantskap med såväl ryttare, som föräldrar och dedikerade supportrar.

I den här vloggen får ni bland annat höra blott 12-åriga dressyrryttaren Angelina Brink berätta om vad som fick hennes ponny Weber af Kongshöj att än en gång se spöken inne på banan. Hur lagkamraterna Ebba Lindholm och Ronja Kardos hanterar värmeböljan, ni möter också Moa Elofsson, som levererade en superritt i fälttävlansdressyren och som trimmats rejält av lagkamraten Selma Kvarnstrand.

Du får också höra hoppryttaren Ophelia Jenderholt summera dagens ritt och om hennes planer för det fortsatta mästerskapet. Dessutom får du höra hur de svenska supportrarna Elliott och Thom hanterar allt från värme till franska inviter.

Bakom kulissernabloggen rullar på hela helgen, har du några frågor? Ställ dem direkt till oss på Instagram, i kommentarsfälten eller i dm!

Intervju med Angelina Brink:

Intervju med Moa Elofsson och Selma Kvarnstrand:

Intervju med Ophelia Jenderholt. Här kan du läsa en längre intervju med Ophelia som Ridsport intervjuade i samband med GCT i Stockholm i juni i år.

Nu har vi äntligen fått veta resultatet på årets bruksprov och Fellow blev godkänd på premierad nivå. Det känns helt overkligt att det gick hela vägen. Inte för att jag inte trodde att det skulle gå, för det gjorde jag, utan för att när man aldrig har lyckats med en sak förut så blir det extra stort att lyckas på första försöket.

Det är första gången jag visar en hingst på bruksprov, första gången Fellow visas på ett bruksprov, första gången Lottie (Fredell, ägare av Stockholm Ridsport) har en hingst som visas på bruksprov och likadant med uppfödare Monica (Müller). Vi är helt enkelt debutanter i sammanhanget allihopa och ändå blev Fellow premierad.

Jag är otroligt stolt över den bedriften och det känns hedersamt att få lägga till det på mitt CV. Egentligen tror jag inte att jag förstår hur stort det är. När jag pratade med Lottie innan bruksprovet sa hon att hon hade pratat med någon som varit med förut som sa att bruksprovet är större än unghäst-VM. Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det, men oavsett är det en av mina största meriter hittills.

Vi åkte hem från bruksprovet med tom lastbil då Fellow åkte direkt till Stjärnborgs seminstation. Planen är att han ska lära sig livet som godkänd hingst där och sedan komma hit för träning inför Lövstas hingstvisningar.

Det känns väldigt skönt att han ska få lära sig att hoppa på bock hos dem eftersom de har mycket erfarenhet av det. Efter hingstvisningarna är tanken att han ska vara i avel en period för att sedan tränas för tävling om allt går enligt plan.

Det är mycket nytt för Fellow nu så planen är förstås avhängig av hur han tar allting. Oavsett så är jag väldigt tacksam för förtroendet att få fortsätta utbilda honom, han förgyller mina arbetsdagar.

Vi har själva ett dressyrsto i avel (Florestan-Weltmeyer), som i år väntar ett föl efter Vitalis, och om allt går bra är tanken att hon ska betäckas med Fellow. Jag tror att det kommer bli en perfect match och tänk vad spännande det kommer bli med alla mini-Fellows som kommer födas nästa år. Hoppas verkligen att han får många ston! Vi har redan fått förfrågningar.

Personligen så tror jag att Fellow kan tillföra mycket ridbarhet och funktionella gångarter i aveln. Han har dessutom en väldigt bra typ och ett gediget prestationsstarkt möderne, vilket ju ökar sannolikheten att avkommorna kan prestera.

Han har inte de mest spektakulära gångarterna, men han har en fantastisk ridbarhet och är det något jag lärt mig efter alla hästar jag suttit på så är det hur viktig ridbarheten är för att kunna visa hela hästens kapacitet och kunna utveckla den.

Det är, för mig, inte viktigt att en yngre häst har en stor och spektakulär trav eftersom den kan utvecklas mycket genom träning så länge den är funktionell. TSF Dalera är ett strålande exempel på det. Precis som domarna sa sista dagen så har Fellow en användbar trav och det är viktigt. Galoppen tycker jag är väldigt bra och även den kommer bli ännu bättre med mer styrka. Skritten är lagom stor och kommer därför vara lättare att hantera i utbildningen.

Det spelar ingen roll hur stora, fina och spektakulära gångarter en häst har om den inte går att utbilda till Grand Prix och därför måste det prioriteras först. Genom Fellows ridbarhet och lagom stora funktionella gångarter tycker jag att han tillför något jag sökt i dressyraveln.

Jag vill avsluta med att rikta ett stort grattis och tack till Fellows ägare Lottie Fredell (Stockholm Ridsport), uppfödare Monica Müller och hela mitt team. Stort grattis även till årets välförtjänta bruksprovsvinnare med team!

Jag vill även tacka för alla gratulationer jag fått hittills.

Då var bruksprovet över för denna gången. Det känns nästan lite sorgligt att åka hem för det har varit en så rolig erfarenhet. Jag har haft en helt fantastisk vecka med nya lärdomar och har träffat så många trevliga människor. Därför hoppas jag verkligen att jag får chansen att komma tillbaka.

På lördagen gjorde vi vår sista uppvisning för domarna och det var i princip samma upplägg som i onsdags fast vi red två och två. Det var många hingstar som, helt förståeligt, hade slut på bränsle idag, men Fellow var inte en av dem. Han hade energi kvar så det räckte och kändes riktigt fin på framridningen. Idag kunde jag ta med mig det bättre in på banan, han kändes mycket mer bekväm där inne.

Jag tycker faktiskt att han visade sig absolut bäst idag och det känns positivt att lämna domarna med det intrycket sist. Han fick dessutom bättre kritik på alla tre gångarter idag jämfört med i onsdags. Vi i teamet är supernöjda med hur Fellow har skött sig hela veckan så nu väntar vi spänt på resultatet.

Det känns väldigt märkligt att åka hem utan att veta hur det har gått. Tidigast på måndag klockan 14.00 får vi veta om han blir godkänd samt vilka poäng han får. Det hade varit roligare för både oss som deltar och för publiken att få mer utförliga bedömningar och poäng vid varje tillfälle.

Det hade också gjort det möjligt för åskådarna att lära sig mer från läktaren om vad domarna faktiskt söker när de bedömer en häst. Jag tycker nästan lite synd om de som blir bruksprovsvinnare eftersom de inte kommer få någon prisutdelning, utan priserna kommer på posten. Det ska oavsett bli väldigt spännande att se vilka det blir.

Jag hoppas att ni har uppskattat mina blogginlägg från bruksprovet. I så fall får ni gärna fortsätta följa mig på @sporthorsesbylunden på Instagram.

Tack för mig!

En väldigt spännande och intressant dag på bruksprovet är till ända. Det har varit testridning hela dagen och personligen tycker jag att det är otroligt intressant att titta på. Både att se hur olika hästar fungerar med olika typer av ridning, men också att höra vad olika ryttare tycker om samma häst samt hur det överensstämmer med vad jag ser från marken.

Hela förmiddagen och fram till strax efter lunch var det hopphingstarna som testades. Jag har under veckan fastnat lite extra för Zino som visas av Björn Svensson. Hingsten ser ut att ha en fantastisk galopp och ge en superbra känsla och det verkade även testryttarna tycka.

Därefter var det dags för testridning av dressyrhingstarna som gjordes av Carl Hedin och Philipp Hess. Fellow visades i den andra gruppen tillsammans med Gunnarlundas hingst Zensation. Det är för övrigt de enda SWB-hästarna som AVN rekommenderat till premierad nivå under detta bruksprov bland de 4- och 5-åriga dressyrhingstarna.

Det är två ganska olika typer av hingstar, men väldigt fina båda två. Fellow var så duktig med båda testryttarna och jag är väldigt stolt över honom. Han kunde inte ha presterat bättre idag. Carl och Philipp red lite olika, men ingen av dem var rädda för att rida på framåt.

När Carl hoppade av sa han: ”Det här är en sån som man kan rida barbacka på” och det har vi redan gjort hemma så det skrattade jag lite åt. Fellow fick fina omdömen av både Carl och Philipp som jag blev väldigt glad för. Bland annat att de tyckte att han var en motiverad häst med bra kontakt till bettet som går för lätta hjälper.

Jag uppskattar verkligen att Philipp var här och testred för jag tror att det är nyttigt för oss att få internationella influenser i bedömningen. Likaså de utländska domarna Hella Kuntz och Pieter Kersten som är en del av AVN. Det gör att jag känner ett större förtroende för bedömningen då jag tror att den blir mer objektiv och främjar utvecklingen av den svenska aveln.

Lördagen är den sista dagen på bruksprovet och det känns helt overkligt att det har gått så fort. Det har varit en fantastisk erfarenhet som gett mig mersmak så jag kommer gärna tillbaka. När och med vilken hingst får vi se, men först ska vi slutföra lördagens prov. Det är ännu en gångartsbedömning under egen ryttare, men denna gång rider vi två och två.

Vi hörs snart igen!

Under torsdagen var det dags för kvartssamtal på förmiddagen efter morgonpromenad med Fellow och frukost på Markan. Det var lite nervöst att sätta sig ned med hela domarrådet på andra sidan bordet, men det blev ett bra samtal. Vi bestämde oss för att gå vidare till fas II så vi kommer stanna till och med lördag. Det känns verkligen superkul!

Momentet som jag tycker ska bli mest spännande under bruksprovet går av stapeln på fredagen, testridningen. Framförallt ska det bli intressant att se vad testryttarna säger om Fellow.

I övrigt har torsdagen mest bestått av att vila, promenera och ta hand om Fellow. Det känns väldigt bra att de får en vilodag eftersom de trots allt är väldigt unga hästar.

Just Fellow kändes dock väldigt pigg på kvällspromenaden så jag tror att han kommer tycka att det är kul att det händer något annat imorgon. Vi hörs då!

Dag 3 på bruksprovet närmar sig sitt slut och det har varit gångarter i fokus, alltså en extra viktig dag för dressyrhingstarna. Fellow hade sin starttid på eftermiddagen så vi passade på att titta lite på förmiddagen efter att ha tagit hand om honom.

Hopphingstarnas styrkor ligger kanske inte gångartsbedömningen (av naturliga skäl), men det är spännande att se galoppen i mer arbete och dessutom över bommar. De treåriga hästarna har relativt höga krav på sig med serpentinbågar med skrittövergångar, vända igenom volten i trav och 15-metersvolter i galopp. Med så höga krav blev det väldigt stort utslag i hur långt de har kommit i utbildningen.

Jag knoppade och förberedde allt med utrustningen innan vi åt sopplunch på Stallion Team Lounge. Sen var det bara att borsta och ta på utrustningen innan uppsittning. Fellow kändes pigg på morgonpromenaden, men han blir bara pigg på ett ”bra” sätt så jag sitter upp utan att longera innan till skillnad från många andra här. Han kändes riktigt bra på framridningen.

När vi gick in på banan blev han lite tagen av publiken och jag kände att jag inte kunde rida på riktigt lika bra i traven som jag kunnat på framridningen. Däremot visade han både galoppen och skritten riktigt bra.

Det kändes som att han fick en väldigt bra upplevelse inne på banan och jag är väldigt nöjd med både min och hans insats. Fellow fick dessutom mycket fin kritik så jag var väldigt glad när jag skrittade ut från banan. Teamet var också supernöjda! Extra kul var det att flera kom fram efteråt och berömde hans fina galopp och min ridning.

Sen började den långa väntan på att få veta vad AVN tycker så teamet satte sig för att beskåda de sista hästarna för dagen. När hela teamet var på plats passade vi även på att gå ut och äta i Västerås.

Mitt i middagen fick vi reda på att Fellow blivit kallad till kvartssamtal med möjlighet att uppnå premierad nivå så det är vad som står på schemat för oss imorgon, (det vill säga i dag torsdag) förutom att ta hand om Fellow förstås. Imorgon är det bara kvartssamtal, veterinärbesiktning och exteriörbedömning för kvalificerade hingstar så de yngre hästarna har en välförtjänt vilodag. Vi hörs igen imorgon!

Idag var det dags för Fellow att göra sin löshoppning på morgonen. Till skillnad från unghästtest så sköter man inte löshoppningen själv utan här lämnar man över sin häst till teamet inne på banan så alla hästar löshoppas av samma personer.

Det kändes väldigt konstigt att inte få vara med och göra det själv, men Fellow tog det väldigt bra. Domarna tyckte att han var mycket samarbetsvillig och väl förberedd för uppgiften. Härligt!

Efter att dressyrhingstarna hade hoppat var det dags för de treåriga hopphingstarna och de kollade vi på från läktaren. Det märks att det är tufft för vissa av dem mentalt att komma in i den atmosfären och prestera med publiken på läktaren. Hingsten på filmen nedan var däremot en av de treåringar som såg riktigt cool ut och hoppade väldigt bra, för det fick han en spontan applåd av publiken.

Redan idag har det blivit ett antal strykningar och några lastbilar har lämnat Strömsholm så jag känner mig extra glad att Fellow fortfarande är med i leken. Det är kul att få se så mycket fina hingstar och se publik igen. Pandemin har verkligen gjort, iallafall mig, ödmjuk och tacksam för att ens få vara iväg på hästevenemang igen.

På onsdagen är det gångartsbedömning på schemat så jag red ett pass på tisdagseftermiddagen med min tränare, Elin Aspnäs, på länk. Det funkar väldigt bra att träna på länk såhär på ”tävling” eftersom jag tränar regelbundet hemma för henne och vi känner varandra så väl.

Dock fick vi rida tillsammans med hopphingstar som red fram inför sin hoppning och andra som tränade, så det var lite trångt. Vi kan heller inte använda hela framridningsridhuset, en del är avdelad för longering och en för teamet kring hingsten.

Alla hingstar är inte helt styrbara hela tiden, man får verkligen vara uppmärksam. Fellow kändes fin så vi hoppas att det håller i sig till onsdagen (peppar, peppar) och att han får visa sig från sin bästa sida.

Då var första dagen på bruksprovet avklarad. Superfint väder, om än lite kallt, fina hingstar och trevlig stämning. Dagen började med promenad av Fellow, mockning, fodring, lite rykt och kli.

Fellow går på lösdrift tillsammans med en annan hingst hemma så det känns extra viktigt att ”umgås” med honom nu. Efter frukost på Markan gick vi och satte oss i Stallion Team Lounge. Så skönt att kunna komma in i värmen, äta och följa bruksprovet på ett kvalitativt sätt med storbildsskärm. Tack SWB Mälardalen!

Tyvärr får hingstarna inte så utförlig bedömning första dagen vilket gör det lite tråkigare som publik, men det är ändå väldigt intressant att titta, tycka och diskutera med andra. Lite obehagligt var det dock att en hingst betedde sig otrevligt mot sin visare och skadade honom så de avbröt sitt prov. Jag hoppas verkligen att det inte händer fler liknande saker under veckan.

Fellow hade tid för fotografering klockan 14.15 så sedan var det dags att knoppa och göra iordning honom. Han laddade upp ordentligt med att sova under tiden.

Därefter var det dags för nästa moment, veterinärbesiktning och mätning. I veterinärbesiktningen ingår att springa upp med hästen och efter mina skador från i somras så springer jag helst inte med häst än så därför fick Louise Jons göra det.

När veterinärerna var nöjda gick vi vidare till exteriörbedömningen som superproffsiga Maths Örtbring och Mattias Åstrand gjorde på ett eminent sätt med Fellow. Det är verkligen en konst att visa häst för hand och det syns verkligen skillnad på när det är proffs som gör det.

Den kritik som Fellow fick första dagen var väldigt bra även om domarna inte säger så mycket än. Alla i teamet är väldigt nöjda med hans insats hittills oavsett. På tisdagen blir det en tidig morgon då Fellow har sin löshoppning klockan 08.40.

Vi hörs snart igen!