Jahopp då var ännu en vecka gången bara sådär och det är både dags för mig att skriva blogg och er att läsa blogg igen! Hur kul???
Sedan sist vi hördes av så har det varit tävling i Flyinge som stått på agendan och detta i dagarna fyra, från i torsdags till i söndags. Och denna bloggen blir en liten uppdatering ifrån det tänkte jag.
I torsdags började tävlingsveckan som sagt och det med ”Jossan”, eller Just Me som hon heter. Hon är ett femårigt sto efter hingsten Kannatol och med Caretino som morfar. Jossan skötte sig som vanligt finfint men var väldigt pigg och av någon anledning så började ryttaren, dvs jag i lite dålig galopp men efter ett par hinder hittade jag farten igen och då gick det riktigt bra.
På tal om att börja i dålig galopp, det säger jag då och då när jag kommer ut från tävlingsbanan och hör även andra säga ofta. Men varför gör man det då? När man vet om att man absolut inte ska? Aja det är väl en annan historia, och vi ska nog inte gå in på det mer här idag haha! Jag har i alla fall blivit lite bättre på just det där men man får verkligen vara på och påminna sig själv ofta.
På fredagen fortsatte tävlandet sedan med Charlie och Nisse. Charlie hoppade runt en väldigt fin runda i en 120cm klass, han är verkligen så cool inne på banan och bara gör sitt jobb som en klok gammal gentleman, trevligt för ryttaren. Nisse fick hoppa två klasser på fredagen, han behöver ibland en klass för att bli lite varm i kläderna så att säga. Och vi började riktigt bra med en fin felfri runda i en 130cm klass och sedan i 140cm klassen fick vi ett tidigt nedslag och sedan gjorde jag en volt i slutet när vi hamnade i lite otakt. Men allt som allt var jag nöjd med Nisse och hans hoppning.
På lördagen sedan var det dags för Charlie igen men även Nina. Charlie skötte sig ännu en gång och hoppade faktiskt ännu bättre än dagen innan och han utvecklas riktigt fint tycker jag.
Likaså Nina men hon var piggare än någonsin, hon taktade eller smågalopperade hela vägen från parkeringen till framridningen med en pappa Bengt hängandes efter henne haha. Väl inne på banan tog piggheten över lite så hon blev lite väl ivrig på någon linje och ryttaren red inte så bra i det så vi fick två nedslag men jag var inte ledsen för det, snarare tvärtom. Detta då det är så kul att Nina nu blivit så kaxig och har så mycket självförtroende både inne på banan men också i allmänhet. Från en liten ängslig tjej till en riktigt fighter.
Och till sist var det dags för söndag och då var det ju dags för vad jag pratade om i slutet på förra bloggen, nämligen finalen i Skåne Top 10 finalen. En tävling för de under året högst rankade ryttarna som rider för en skånsk klubb.
Klassen reds i en 140cm klass och detta var Ninas andra start på den höjden. Och som hon hoppade, helt magiskt verkligen och vi lyckades hålla ihop hela alltet hela vägen runt och det resulterade i en felfri runda som jag var så så glad för. Vilken resa vi gjort tillsammans på knappt nio månader. Sedan var det dags för omhoppning och där lyckades vi ännu en gång leverera en felfri runda och dessutom vara lite snabba och när sista ryttaren rev en bom stod det klart att Nina och jag vann alltihopa.
Och viktigast av allt, vi slog Jörgen ”Jögge” Larsson som hör och häpna fick ett tidsfel i grundomgången, tur för mig haha! Det var verkligen fantastiskt kul men som jag sagt så många gånger innan, resan, resan jag och Nina gjort. Från skakiga enmetersklasser till vinst i 140cm på inte ens nio månader. Och nu är hon även min till hälften, vilken solskenshistoria och jag är så tacksam, glad, överväldigad samt stolt över både Nina och mig själv. Namibia Z, ett namn att komma ihåg.
Dessa hästar och allt vi får vara med om med dem! Hästar är verkligen livet!
Kram på er allihopa så hörs vi!
//Erik Nordström, 22 år, hoppryttare, egenföretagare
Följ Ridsport på