Det finns ofta många vägar att gå för att nå samma mål. Att alltid tro att man har rätt och alla andra fel gör livet så mycket tråkigare då det hämmar utveckling. Det som för mig gör människor intressanta är just hur nyfikna de är på att lära sig nytt.
Varje häst och varje djur jag träffar kan lära mig något nytt och just därför har jag fyllt mitt liv med alla dessa individer som får traska runt och vara sig själva. Alla har en funktion men också ett eget värde. Hönsen lägger ägg, ankorna äter skadedjur, hundarna vaktar och värmer fötterna och fåren har ett av de viktigaste jobben då de vårdar hela landskapet.
För några år sedan fick jag in stora blodmasken på gården. Det är ju ganska så lätt hänt när man har inackorderingar och dessutom jobbar med welshar som rest från Wales. Förekomsten av blodmask har ju ökat de senaste åren och det finns många teorier om varför, jag tror att det är lite som med det där viruset, rörligheten blir större även i hästvärlden och då flyttar smittorna runt mer också.
Hästar är ju inte mästare på social distansering och de ska de inte heller vara då deras mentala hälsa hänger på att få vara just hästar. Hos mig har alltid regeln varit att ingen häst går ensam i hagen och då blir det ju genast så att de delar maskar med varandra. Eftersom man inte vill ha stora blodmasken då den ju kan ställa till med ordentliga problem så har jag ägnat mycket tid åt att utrota den och efter tre år så lyckades jag och för två år sedan blev gården helt fri.
Det har varit lite omständligt men inte omöjligt. Det går ju att avmaska och hoppas att det funkar men det är lika viktigt att se till att hagarna hålls hygieniska. När man har många hästar så gäller det att hitta vägar där man inte jobbar opraktiskt så jag har helt enkelt haft ett system där hästarna går halvårsvis på olika ställen och där jag kört upp och sått vinterhagarna för att blanda bort gödseln.
Men det bästa jobbet har ändå fåren stått för. Om man släpper dem i hästarnas vinterhagar så betar de bort varenda rata och lämnar något som ser ut som en golfbana efter sig och där har de då betat i sig många av de maskar som annars skulle hamna i hästarna. Fåren har ju helt andra maskar än hästarna och skadas inte ett dugg av att äta upp hästarnas maskägg.
Nu är det stenhård koll på alla hästar som kommer in på gården och ett avmaskningschema som är noggrant övervakat så med lite tur behöver jag inte göra om denna sanering. Jag kommer ju ha kvar mina hagar även om jag byter hus och det är en välsignelse att känna till marken på det sättet.
Vi står ju alla inför detta problem med hur vi ska hantera hagar i framtiden, inte bara för att parasittrycket har ökat utan även för att krav börjar dyka upp på miljöhänsyn. Alla kan ju inte ha som jag med stora marker och växelbete, de flesta står faktiskt med begränsat utrymme och inga får.
Det är nu vi måste börja tänka lite nytt och leta lämpliga lösningar. I dag ägnar många tid åt att mocka sina hagar då det är en rekommendation från länsstyrelsen. Som vanligt så hanterar vi detta genom att antingen kämpa för hand med skottkärror eller använda dyra dammsugare. Risken i detta är att vi begränsar hästarnas utevistelse för att det helt enkelt blir för jobbigt att plocka bajs ute och att vi jobbar halvt ihjäl oss. Det kan bli en av de där sakerna som gör att färre får råd att ha häst och det vore förskräckligt trist.
I den utredning som just nu diskuteras finns det en del orimligheter, övergödning från hagarna sker ju bara om det inte finns gröda som kan ta upp näringen och om det finns avrinning från hagen till ett vattendrag. Den stora boven skulle då vara hårdgjorda hagar med diken omkring sig, de måste mockas varje dag för att inte näringen ska rinna rakt ut i vattnet.
Den stora gröna hagen riskerar att bli lerig vissa tider på året och omöjliggör då bajsplockning men samtidigt så kan den under en annan del av året ta upp näring. Om man sitter vid ett skrivbord så är det lätt att räkna enligt modellen att hästar bajsar x antal kilo om dagen och den näringen måste sedan ta vägen någonstans och då alltid på ett skadligt sätt.
I verkligheten finns det inte en hage som är den andra lik och förmågan att ta upp näring är egentligen det som ska styra hur vi sköter bajset. Det finns massor av lösningar som är bättre i många fall än att hårdgöra och mocka. Möjligen är det så att vi behöver tänka lite utanför den box vi lever i nu.
Jag tänker att så svårt är det inte att till exempel harva ut bajset och så i något snabbväxande gräs i vinterhagen. Har man nu en massa diken där det riskerar att rinna ut näring så går det faktiskt också att gräva en liten damm och plantera växter som tar upp näring. Allt detta finns det redan forskning om men då har det ju inte handlat om hästar specifikt.
Det vi vet är att hästar generellt sett mår bra av så stor hage som möjligt och så mycket utevistelse som möjligt och det måste vi prioritera på något sätt. Visst kan vi bli bättre på att ta hand om våra utsläpp men just det här har faktiskt tagit orimliga proportioner. Som vanligt har man också glömt att fråga hur bönder gjorde förr, där finns det ofta svar och ideér som ingen tänkte på…
Angående det där viruset så har jag nu haft feber i tio dagar och har orimligt ont i kroppen och idag fyller jag år i min karantän så det är faktiskt lite synd om mig för en gångs skull.
/Johanna
Johanna Sällberg är en mångsysslare inom hästbranschen som har arbetat heltid med hästar i över två decennier. Ridsportläsarna mötte henne i vintras då hon bloggade om arbetet som funktionär på Sweden International Horse Show i Friends. Nu säljer hon släktgården Åkerby i Hölö och bygger nytt. Häng med på resan in i framtiden med hästar, hundar och den rosa grisen Greta!
Följ Ridsport på