Denna gång hade jag tänkt att jag skulle skriva om Barcelona och vår comeback efter hennes struppipsoperation.
Men det skulle kännas konstigt att göra det nu.
I måndags hittade jag henne i hagen med ett kanonsvullet framben, en sko av och en annan sko hängandes på sniskan. Det blev en snabb färd till djursjukhuset för att kolla upp det. Jag förberedde mig på ett benbrott….
Men det verkar i alla fall lite bättre än så, i alla fall i nuläget. Endast en hård smäll på en böjsena = två veckor i ”sjukhage” och lite skritt.
Barcelona är sedan föl van vid att gå i flock. Hon har alltid gått ihop med en annan häst. I vissa perioder har hon fått gå själv. Men majoriteten av tiden i hage har hon alltid haft sällskap.
Förra sommaren gick hon ihop med stona, deras föl och lite andra hästar. Alltså på bete med en flock på cirka åtta hästar.
Nu i år igen tyckte jag det var dags att hon skulle få gå ut över nätterna. Så jag släppte ut henne med de små (feta) ponnyerna som är väldigt lugna av sig. Ibland kanske de tar en galopp eller två, men inte mer än så.
Men… bara en vecka senare har hon blivit skadad. Shit!
Många tänker säkert att ”jäklar, du kan inte ha din GP häst så”!
Jo det kan jag.
Hon är precis som vilken annan häst som helst. Hon vet inte om att hon är en värdefull GP-häst. För det skall hon inte heller behöva hållas ifrån stora hagar med kompisar. Eftersom hon är uppvuxen så och alltid har gått tillsammans med andra hästar.
Skulle det nu vara så att hon kommer fortsätta vara lite väl våghalsig, ja då får hon i så fall byta till en mindre hage. För hennes eget bästa. Men med en häst som i grund och botten är uppvuxen i flock och i kuperade hagar så brukar det oftast gå bra.
Däremot hade det kanske inte gått att ha en häst som kanske kommer från utlandet och som inte är van vid att gå i flock och i stora hagar på det sättet. De kan inte riktigt läsa av andra hästar och drar på sig mycket skador på grund det. Då blir det bara dumt att ha dem ihop kan jag tycka.
Jag tycker alltså inte att ”ALLA hästar skall gå i flock och sova ute om nätterna”. Man måste se till individen, som alltid.
Men jag vette tusan om jag vågar släppa ut henne i stor hage igen alltså. Kan ju vara så att efter struppipsoperationen så har hon blivit helcrazy när ingen ser det och bara KUTAR och tränar på att vara fälttävlanshäst. Det kan också vara så att hon blev riktigt rädd för något.
Olyckor händer. Fördelarna med att hon går ute så mycket är att hon rör på sig hela dagen. Hon går i backar, hoppar lite murar. Äter mycket = får mycket tuggtid. Hon blir mycket smidigare och rörligare över ryggen och sätter fina muskler där. Hon är lycklig. Så jag tycker ändå fördelarna väger upp väldigt mycket. Men är detta återkommande måste det ses över. Då får man ta en vända och fundera vad man bör göra.
I går hade jag en klass som var här från UPH. De håller på att utbilda sig till sadelutprovare, kursen heter Equipmentcoach. De skall lära sig att se helheten. Hur som så var det Gunilla Stener som hade dem i går och de kom på besök till mig. Då jag har många hästar och många sadlar hos mig så är det nog ett superställe att vara på.
De fick kolla på ett helt gäng med hästar. Diskutera fram och tillbaka över hur hästarna var byggda, vad för sadlar som kunde tänkas passa och så vidare Jag är ju hela tiden med och det är så nyttigt. För jag får lära mig så otroligt mycket och lär mig massor med knep.
I mitt arbete är det ju väldigt viktigt att jag har koll på hästarnas utrustning och allt där till. Eftersom alla hästarna inte kommer med sadlar så får jag se till att hitta någon av mina som kan passa eller som kanske kan kompletteras upp med en padd. Skulle jag inte ha något kan jag alltid låna av min sadelprovare.
En bra check man själv kan göra är att se till att man får in tre fingrar på höjd mellan manke och sadel, se så den inte ligger i bak/framvikt. Det är sådant jag tycker verkligen kan ändra sig relativt fort när det väl börjat. Så där gäller det att snabbt ha koll.
Det som också är så roligt med det är att jag får prova 3-5 olika sadlar på samma häst. Man känner verkligen hur hästen ändrar sig beroende på sadeln och hur min balans sätts i den. Det är lite då man får en aha-upplevelse om hur viktigt det är med rätt sadel. Samtidigt kan man också känna hur hästen går och kniper, håller andan och blir superspänd.
Min kompis Veronica har tyvärr en sadel som sitter helt fel. Alltså riktigt fel. Den sadeln är utprovad och måttbeställd efter hästen. Men hästen har fått sådana följdproblem av detta så den nu behandlas i ryggen. Den vill inte ens röra sig framåt med sadeln och ryttaren på. Hon har fått prova andra sadlar som jag har av olika märken. Men sadlar som ej glidit eller klämt. Vips så rör sig hästen villigt även med ryttare på.
Sadelprovaren vill att hon skall rida med andra schabrak, gjordar, paddar och så vidare för att sadeln inte skall glida fram. Hon har inte velat justera sadeln eftersom den kommer att få justeras snart igen då hästen kommer att ändra sig. Det är ju bara det att sitter den fel nu och inte justeras så kommer hästen inte kunna ändra sig alls, inte till något bättre i alla fall.
Så det är en riktig sadeldjungel, även om det inte borde vara det.
Jag hoppas verkligen denna sadelprovare faktiskt tar tillbaka sadeln, då den inte legat bra sedan dag ett. Man skall också tänka på att sadelprovare har tre gånger på sig att fixa sadeln innan denne måste ta tillbaka sadeln. Det hade varken jag eller min elev koll på förrän nu. Allra bäst vore såklart om sadeln kunde bli bra och passa.
Har även hunnit harva i ridhuset. Dock glömde jag ta bort min absolut bästa pall någonsin. Min ”inridningscylinder”. En rund cylinder (cylindrar är väl alltid runda?) som jag hade till alla unghästar och äldre hästar när jag satt upp…den ger inte så mycket höjd numera.
Notis till mig själv ” kolla inte bak på harven samtidigt som du kör framåt”. CHECK på hål i ridhusväggen.
En annan checklista är vad du INTE skall köra med en segway…
- Åka på en nyharvad ridbana. Varför? Jo för det blir för djupt och man blir och bara slira och faller rätt fram…
- Åka över lite större stenar. Varför? Jo för då studsar det till och andra däcket drar full kareta och man gör väldens piruettvurpa.
- Åka över ensilagehögar i stallet. Varför? Jo den fastnar och slirar även där med ena däcket medan det andra kör 100km/h vilket gör att man gör en till piruettvurpa.
Nu kommer det inte bli fler segwayincidenter på ett tag, för jag har fått punktering…hahaha. Bilder på när jag vurpar kommer inte komma upp.
Nu skall jag ut och plantera min vitlök jag fick av dotterns klasskompis mamma.
/Sofie
Sofie Relander har tagit flera hästar upp till svår klass och på meritlistan märks både lagsilver på NM som U25-ryttare samt ett SM-guld i lag som senior. Idag har hon 14 hästar i träning på familjegården utanför Varberg. När hon inte bjuder in till wine and dine-ridläger älskar hon att köra motocross – och gör gärna hela resan från unghäst till Grand Prix.
Följ Ridsport på