Sofie Relander
Blogg
Sofie Relander är unghästutbildare och GP-ryttare i dressyr. Från familjegården utanför Varberg – där hon även driver wine and dine-ridläger-bloggar hon om både vardag och tävling.
Sofie Relander
8 oktober 2020 21:38

”Jag har inte vågat ringa Lussan än”

”Jag har inte vågat ringa Lussan än”
Barbaresco MW på Flyinge. Foto: Privat

Nu har båda Breedersveckorna gått och vi är tillbaka till verkligheten igen.

Fast för mig kommer det nog ta ett tag att riktigt komma tillbaka till ”verkligheten”. För nu kan man säga att ATG-talang verkligen drar igång. För ett tag sedan fick jag reda på att jag var en av tio ryttare som blivit uttagen till detta projekt.

I år öppnade de upp fyra nya platser för hoppryttare, då det var rekordmånga som sökte. Så vi är totalt tio. Sex hoppryttare, två dressyr- och två fälttävlansryttare. Tänk att detta drar i gång nu. Jisses! Den 27 oktober har vi vår första träff. Den kommer vara uppe i Stockholm under två dagar.

Det som hela detta projekt går ut på är att hjälpa oss ryttare ännu lite till. Det är Svenska Ridsportförbundet som tillsammans med ATG gör det möjligt.

Hon är absolut inte läskig, det är inte det.

Det vi får hjälp med är väldigt mycket upp till oss också. Vi har en viss summa pengar/bidrag som vi får använda till något som hjälper oss i vår satsning. Något som höjer oss ett snäpp till.

Vi i dressyren får ha tillgång till Lussan som mentor, fast jag har inte vågat ringa henne än. Hon är absolut inte läskig, det är inte det. Jag har tränat för henne ganska många gånger via landslagsträningarna men även via talang nivå 3 och det har absolut inte varit läskigt.

20201008_150630_grappa_q
Duktiga Grappa Q! Foto: Privat

Men det är så himla pirrigt att ringa henne, det är ju Lussan vi pratar om. Vad ska jag fråga, vad kan jag fråga? Vad får jag fråga? Haha….här kommer min osäkerhet in i att inte vilja göra fel. Så nu får jag tänka som i ridningen. Bara gör det! Så innan dagen är slut ska jag ringa Lussan (ooooh shiiiit).

Vi kommer ha mycket avsutten träning är jag helt 100 på. Jag är rätt säker på att vi kommer få läsa på om juridik, ekonomi, mediaträning och så vidare. Så vi kommer få lära oss att hantera hela vårt företagande på ett mer säkert vis. Jag tror man kommer bli lite mer enhetlig efteråt. Jag är ju absolut bombsäker på att jag kommer lära mig så mycket av så mycket nyttigt som man bara kan och kanske annars inte tänker på.

Just nu innan vår första träff så ska vi fylla i en kostregistrering. Detta gör vi för att de sedan ska kunna ge oss individuella kostråd. Kosten har ju egentligen väldigt stor påverkan på oss. Stress, muskelmassa, magsystemet, humör, prestation med mera är sådant som hänger ihop med vad vi äter och när vi äter.

Jag är ju världens tårt/kakmonster.

Så just nu väger jag varje livsmedel för sig, knappar in det i en app där jag kan söka upp vad det är för livsmedel och sedan hur mycket av det. Inte superkrångligt. Ni kommer ihåg att jag gjorde detta för ett par veckor sedan kanske, men då bara i tre dagar. Detta är samma, fast i sju dagar! Så ja, några fler dagar blir det.

Jag behöver i alla fall inte själv räkna så mycket på något. Vilket jag hoppas få lära mig mer om sedan. Jag är ju världens tårt/kakmonster. Så någon ”ajabaja” kommer jag helt säkert att få. Men det kan vara nyttigt för mig att verkligen få veta hur illa det egentligen är att äta sådant varje dag som idrottare. Få veta vilken egentlig påverkan det har på min kropp.

Fast mina matvanor i övrigt tror jag ändå är väldigt sunda.

Träning är nästa grej, det kommer säkerligen bli mycket av det där. Jag tror vi kommer göra ett cooper-test eller liknande. Vet inte så mycket om det, men tror det är någon form av konditionstest.

Jag gymmar ju lite här på gym i Bua (det ligger nära och bra). Nu har jag även börjat ta med mig Kerstin, min fina fina hästskötare. Hon tycker det är superskoj med gym och har själv tränat väldigt mycket tidigare. Så det är en rolig person att ha med sig, hon är verkligen motiverad och smittar med sig av det. Med på gymmet har jag också Linus (min kille) som hjälper mig otroligt mycket. Han hjälper till med övningar, peppar mig och håller mig motiverad. Så jag har ett himla gott gäng runt mig. Det är otroligt viktigt, då får man rätt energi.

Om nu min mamma kan stå ut med det…

Vi kommer även få ha Johan Plate som mental tränare. Honom har jag också haft tidigare, då i talang nivå 3. Det kommer bli väldigt spännande att se vad vi kommer få lära oss mer av nu. Det som är så himla bra är att jag har min mamma som är mental coach här hemma. Så med henne kommer jag kunna fortsätta mitt arbete med som jag får av Johan mellan gångerna vi träffas. Om nu min mamma kan stå ut med det, jag tror det, hon brukar göra det.

Vi har även gjort en personlighetsanalys. HA HA…det va skoj att se resultatet. Väldigt mycket som stämde in. Väldigt roligt att läsa igenom. Det var säkert 40 sidor med analys av mig. Hur jag är, hur jag hanterar situationer, hur andra uppfattar mig, vad jag kan tänka på, mina starka sidor jag ska ta tillvara på. Vilka sidor som jag kanske borde jobba på. Den var verkligen superintressant! Så det hoppas och tror jag att vi kommer få jobba vidare med.

Det är en riktigt jäkla powerboost inför vintermörkret.

Den 27 oktober kommer jag dra upp till city, storstan, huvudstaden Stockholm! Ska bli väldigt spännande att åka dit, ser så fram emot detta. Jag kommer helt säkert skriva löpande om vad vi gör och vad jag får lära mig!

Jag ska även ta mig en funderare över vad jag kan använda mina individuella medel till. En PT, en mental coach, en resa till Tyskland i två veckor med Barcelona för träning, alltså det finns så många fantastiska möjligheter med detta och jag är ENORMT tacksam över denna möjlighet jag har fått med detta nu. Det är en riktigt jäkla powerboost inför vintermörkret.

Tycker man det är kul att kolla vloggar så finns det en ny ute, den är från dag två på dressyrbreeders.

Ha en fin vecka!

Sofie


Sofie Relander
11 mars 15:56

Sofies blogg: ”Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti”

Sofies blogg: ”Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti”
En olycka kommer sällan ensam. Det har vår bloggare Sofie Relander fått uppleva lite väl tydligt de senaste veckorna. Foto: Sofie Relander

Rehab och åter rehab!

De senaste veckorna har verkligen satt mitt hästintresse på prov. Är det värt det? Kan jag, orkar jag hålla ut och hålla i?

Barcelona blev opererad i sitt bakknä. Till slut bestämde vi oss för ihop med veterinärerna att vi skulle kolla in i hennes knä. Sagt och gjort så blev det av. Det visade sig att hon hade en meniskskada. Den hade inte blivit bra om vi inte kollat in. Så jag är otroligt tacksam att vi gick in och kollade. De skrapade bort den dåliga vävnaden på menisken, så nu kan den läka, äntligen.

Vi hade turen på vår sida, det var 0,5 centimeter ifrån att träffa ledkapseln.

Men rehabtiden är inte att leka med. Det var två veckors strikt vila på box. Sedan bort med stygn. Nu är vi inne på fyra veckors boxvila med skritt för hand. Efter denna perioden blir det åtta veckor med liten hage och skritt under ryttare. Sedan blir det åtta veckor i hage utan ridning, nu är vi inne i mitten på maj när detta börjar. Sedan blir det lätt travmotion fyra veckor i juli. Sedan får vi se om detta löser sig och går åt rätt riktning. Har jag tur kan jag rida som vanligt igen i augusti.

Så det gäller att hålla ut. Utöver detta så görs det rehabövningar för bakknät.

Strax efter hon opererades så kliade sig Dahlia på vattenkoppen i hagen, rumpan, så att hon knäckte stolpen och fick in en träflisa rätt in på hasleden! Hon fick snabbt åka in till Slöinge där de fick kolla hur allvarligt det egentligen var. Vi hade turen på vår sida, det var 0,5 centimeter ifrån att träffa ledkapseln. Det blev stort bandage på och boxvila på det. Så nu fick Barcelona sällskap på sin boxvila (innan har hon haft hästar som får turas om lite).

Dahlia_sofierelander
Dahlias ”stora” sår som gömmer sig under det minsta sagt stora bandaget i bilden ovan… Foto: Sofie Relander

Inte nog med Barcelona och Dahlia skulle stå skadade. Barbaresco tyckte det var läge för honom att få bli lite extra ompysslad. I hagen blev en annan häst rädd för något och hoppade olyckligt åt Barbarescos håll och landade på hans bakhov. Det resulterade i en stor spricka i kronranden bak. Tur nog var jag där. Tog in honom snabbt och tvättade rent, la på ett galoppbandage, sedan åkte Kerstin in till Slöinge med honom. Lördag kväll var det givetvis, så den räkningen blev saftig. De fick sy ihop det hela. Nu var det också dags för honom att stå på box.

Där och då bestämde jag mig för att NU köper jag ett skrittband som ska komma DIREKT!

Om några dagar blir han av med sina stygn. Han har hållit sig lugn och fin på boxen ihop med Barcelona och Dahlia. Dahlia har dock börjat få gå ut i hage. Men inga hårda ridpass.

Anette_graf_sofierelander
Anette Graf passade jag på att ta hjälp av med bandagebyte på Barbaresco samtidigt som hon hämtade hem sin 3-åring som blivit inriden. Anette är en mycket duktig veterinär som vi kan ställa 1000 frågor till och hon blir bara mer entusiastisk i sina svar för varje fråga. Vi älskar det! För vi lär oss så mycket! Foto: Sofie Relander

Tre hästar som ska ledas i skritt för hand… Barcelona upp till 50 minuter per dag, Dahlia likaså och snart Barbaresco upp till två timmar per dag. Där och då bestämde jag mig för att NU köper jag ett skrittband som ska komma DIREKT! Ringde till Ulrika som har ett, fick ett nummer av henne (söndag kväll, dagen efter Barbaresco skadade sig). Frågade henne om jag verkligen kunde ringa till denna killen såpass sent en söndag, jodå, ring bara sa hon.
Det var tur att jag ringde! Han hade ett att leverera till mig redan på onsdagen. Valet för mig stod mellan att leasa eller köpa. Jag valde till slut att köpa ett, alltid skönt att äga det själv tycker jag.

Ridhuset_sofierelander
Här tänkte jag skulle bli bra för skrittbandet. Bara till att röja bort hindren. Foto: Sofie Relander
Skrittbandet_sofierelander
Jodå, snyggt blev det! Foto: Sofie Relander

På onsdagen när han kom med det hade jag fortfarande inte bestämt mig för var det skulle stå. Lite funderingar fanns det dock. När han kom fram med bandet visade jag honom var jag trodde det kunde stå, han sa att det var som gjort för det. Då andades jag ut! Sedan kom bästa grannarna från Höga med sin stora maskin för att lyfta av, vår traktor är lite för klen för det.

Skrittband_installeras_sofierelander
Skrittmaskinen anländer! Woho! Foto: Överlycklig Sofie Relander
Skrittband_sofierelander_iridhuset
Här står den! Redo att börja bli använd Foto: Sofie Relander

Smidigt gick det, sedan fick jag lite introduktion om hur bandet funkar, vad som är viktigt att ha koll på. Ja det var väldigt enkelt. Samma dag började jag köra några hästar på det.

De stärker upp ryggen före man börjar sitta på dem.

Jag är så imponerad över hur fort hästarna lär sig. Alltså WOW, på bara ett par tre gånger klarar de av att stå där själva utan att jag står bredvid. Det är helt fantastiskt. Nu när jag sitter och rider så kommer Kerstin ner till ridhuset och sätter på Barcelona på bandet medan jag rider och kan ha koll. Under tiden kan hon gå iväg och fortsätta med annat jobb.

Dahliaskrittband_sofierelander
Dahlia blev första hästen att gå på skrittbandet. Vi tänkte att hon nog var den bästa hästen för oss att börja med. Japp! Inga problem. Foto: Sofie Relander

Även mina egna 3-åringar har jag börjat ha på bandet då jag läst hur bra det är för deras ryggar. De stärker upp ryggen före man börjar sitta på dem. Väldigt bra. Sedan har vi pratat i ATG-talang mycket om hårt underlag och så vidare. På bandet är det fast hårt underlag för dem som hjälper till att stärka senor och ligament också. Så jag är riktigt glad över detta. Det var bara tre hästar som behövde skadas för att jag skulle se till att skaffa ett ha, ha”

Men nu har jag blivit väl prövad tycker jag, så snälla skona mig från allt det onda nu ett tag.

Saluhast_sofierelander
En mycket snygg 5-åring till salu här just nu. Han får vara med och lyfta upp lite motgångar vi har Langeskovs Zalvador e: BH Zalabaster Foto: Privat

Lite fler funderingar:

Tävlingsuppehåll hela mars ut, absolut klokt tycker jag, men så tråkigt samtidigt. Snart börjar de nya reglerna om att registrera hästarna på den anläggning de står på…alltså, vilket jävla påfund säger jag bara! Säkert bra för mycket. Men jag kan då inte se nyttan med det överhuvudtaget. Inte är det så att de som faktiskt hade behövt göra det kommer göra det. Så grattis Fia, snart sitter du där och ska börja registrera in och ut alla hästar som kommer på utbildning (om de stannar mer än 30 dagar).

Nej, jag är inte bitter…

/Sofie


Sofie Relander
18 februari 18:40

Sofies vlogg: ”Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel”

Sofies vlogg: ”Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel”
Ridsports bloggare Sofie Relander och hennes hästskötare Kerstin Nordangård har varit i Flyinge och luftat sig. Foto: Sofie Relander

Vad passar väl inte bättre än en vlogg en dag som denna – du hittar den längst ner i detta inlägg!

Vloggen är från tävlingarna i Flyinge som jag var på i helgen.

Med mig dit hade jag 7-åriga Lyckhems Dahlia och 10-åriga Grappa Q.

Lyckhemsdahlia
7-åriga Lyckhems Dahlia, uppfödd av Carina Lindberg.

Senast jag var på Flyinge var under Breedersveckan. Då hade jag med mig bland andra just Dahlia. Hon gick då 6-årsklassen. Men när hästen före oss klapprade ut från banan och lämnade oss blev hon så oerhört spänd. Vi fick galopper i öppnorna, bytena blev inte av och massor av annan spändhet. Så det kändes riktigt bra att få åka dit igen med henne.

Denna gången hade jag ett upplägg för hur vi skulle ta oss in på banan. Hästen före oss ville jag skulle lämna, så hon inte igen blev lämnad på banan. Och ja, det funkade. Första dagen något spänd, men dagen därpå var det mycket mer avslappnat. Så då kom även resultaten.

Grappa Q gick runt banan ganska enkelt på lördagen, något något spänd och var svår att få ihop formen på då. Men känslan med honom var att han verkligen gillade det och att det inte var så farligt. Det är en sån häst man inte bara kan hala in i formen och trycka på fram. Det accepterar han inte. Så jag fick rida den klassen med lite ”öppen” form men med en hiskeligt go känsla ändå.

Dagen därpå hade han också gett efter och jag kunde börja samla in formen lite och sätta tryck i honom. Men man får verkligen göra det med känsla på honom, annars tycker han inte det är så roligt.

Detta är verkligen en sak jag gillar med mitt jobb. Att hitta olika vägar med varje individ att gå. Vad passar för denna? Hur ska jag få honom med mig?

Man får testa sig fram, vissa grejer funkar inte. Även om det kan vara sådant som funkar på många andra hästar. Då gäller det släppa och testa nästa grej. Till slut, om man är enveten, så hittar man rätt och kan gå vidare till nästa steg.

Det viktiga är att inte vara rädd för att göra fel. Och det berör mig inte det minsta att komma sist i en klass, med en vinnande känsla. Det kan kännas som en seger. För man lyckats med ett inre mål. Sedan kan man ju vinna en klass med världens sämsta feeling ibland.

Det kan ju då bero på att man inte satte det där inre målet. Men då är jag noga med att inte visa min besvikelse inför mina medtävlande. Det är rätt ohyfsat tycker jag. När jag sitter sedan själv någonstans kan jag knyta näven och svära lite, sen är det över!

/Sofie


Sofie Relander
4 februari 12:05

Sofies blogg: ”Redo för lastbilsliv”

Sofies blogg: ”Redo för lastbilsliv”
Barbaresco ME ihop med hans ägare Ulrika Sjökvist. I helgen åker vi till Strömsholm för årets första start! Foto: Privat

I dag bär det av mot Strömsholm! Tjoho! Årets första tävling för mig, detta ser vi fram emot.

Tänk att för drygt ett år sedan satt jag i Scandinavium med mina vänner och kollade på Swedish Warmblood Trophy. Vi kollade på alla 5-, 6- och 7-åringarna och jag drömde mig bort ”ååh, här vill jag rida final”. Vi pratade om värsta planen om vilka hästar som var i rätt ålder att vara med och så vidare. Nu sitter jag här och mot alla odds ska få rida den där finalen. Men inte på Scandinavium tyvärr, men på Strömsholm som nog är så vackert i sig.

Hur kommer det sig att det är mot alla odds då? Jo…

Det är fyra som kommer till finalen. De fyra bästa på Breeders kvalar dit. Resten av de 10 finalisterna är med på en reservplats och jag kom precis på plats 10 med Barbaresco MW. Men så började jag tänka häromveckan att jo, det har hänt förr att reserver plockas in. Men ända ner till plats 10? Nä, där började till och med jag att tveka. Fast man ska ju ändå aldrig säga aldrig.

Dagen efter ringer det en kvinna från Swedish Warmblood Trophy och säger att vi kvalat in. Alltså jag var tvungen att berätta för henne hur mina tankar hade gått kvällen innan och hur jag löst licenser för att OM jag kommer med, ha ha. Så ja, det är något magiskt med att ha ett stort mål som man verkligen vill nå. På ett eller annat lyckas man nå dem, de får vara lite rimlighet i det också. Men att ligga som reserv 10 räknas kanske ändå inte som rimligt? Jag är i alla fall otroligt glad och tackade givetvis ja till detta. Hästen var igång, jag var redo, så det var bara att tuta och köra på.

Barbarescomw
Barbaresco MW med sina vänner i lösdriften. Foto: Sofie Relander

Så just nu har vi hållit på att ladda upp för fullt. Vad har det inneburit för oss då? Alltså för mig och för Barbaresco MW?

Han har blivit klippt. Mamma förbjöd mig att åka upp dit och starta honom oklippt. Eftersom han inte brukar svettas när han rids och går ute på lösdriften med sina kompisar så har han fått ha sin päls ett tag tyckte jag.

Sedan har jag shoppat loss massa ny fin utrustning till honom samt nya varma hållbara täcken.
Jag har jobbat mycket lösgörande och lämnat 5-års grejerna lite åt sidan.

Barbaresco är en otroligt stor och snäll individ. Han är liksom en liten, liten kille i en väldigt stor kropp. Men han blev sent kastrerad (för jag ville ha kvar honom som hingst) Men så visade det sig att han var klapphingst. Så det var bara att knipsa. Men de har en förmåga att bli extra hingstiga när de är klapphingstar. Han har en hel del kvar av detta vid just ridning. Mycket fokus på andra hästar, vill verkligen ha koll. Han kan vara lite bökig och brötig på en och lätt bli trock till exempel för skänkel eller hand.

Just för att det finns lite annat i huvudet att tänka på. Att bli själv på banan är inget som står som nummer ett på favoritlistan. Därav jobbar vi kanske just extra mycket med den lösgörande biten lite hela tiden och lite på att bli lämnade i ridhuset, men ändå kunna fokusera och jobba på. Men alltså han är världens häftigaste, snällaste nallebjörn, verkligen. Detta var första gången han blev klippt, han stod som ett ljus, klippte runt ögonen, hela öronen (ej inuti) ja hela huvudet (givetvis ej känselhåren). Han var så gudasnäll. Jag tror han närmar sig 175 centimeter med en gigantisk nacke, hals och riktigt i uppförsbacke. Så han känns som 180.

Barbarescomw_riden
Nyfrissad och helt uppimpad! Foto: Sofie Relander

Jag själv har ju tänkt mycket på hur jag ska resa och bo. Jag kommer inviga min nya lastbil från Horsepartner som är 5-sitsig med stor stuteridel denna helgen med tävling. Jag ska prova att bo i den och har handlat massor av mat. Så i går lagade jag massa matlådor som jag ska ha med mig. Jag köpte även grejer till ”Trucker-tapas”. Då undrar ni nog vad Truckertapas är, det är som tapas fast man har den i sin truck. Truckertofflor har vi också pratat om att skaffa ha, ha. Jag kommer ha med min minikyl, micro, nespresso i lastbilen. Så sover jag på en av sovplatserna, har med mig en fläkt inne. Men jag har även dieselvärmare, vilket är sjukt nice.

Så nu får vi se hur detta kommer gå. Jag åker i kväll och mellanlandar i Linköping hos hans ägare Ulrika Sjökvist. Samtidigt passar jag på att pussa på Hannover MW där. Ikväll blir första kvällen i lastbilen. Så får jag se om jag missat handla något. Jag får se till att uppdatera mitt konto på Instagram flitigt under min ”jungfruresa”.

Alltså det är så stort för mig att jag köpt en 5-sitsig lastbil, jag är så sjukt stolt och glad över möjligheten jag fått till det, mycket genom mina fina sponsorer!

Nu ska hästarna jobba på flitigt här så förtjänar de gott två dagar lugnt arbete ihop med Kerstin som är kvar och tar hand om dem tillsammans med mamma och Tilda som hjälper till lite extra.

Barbarescomw_fol
Barbaresco som föl, det öronluddet skojar man inte bort… Foto: Sofie Relander

Värsta bästa gänget har jag kvar hemma.

/Trucker-Sofie


Sofie Relander
28 januari 16:19

Sofies vlogg: Häng med hem till gården

Sofies vlogg: Häng med hem till gården
Ridsports bloggande unghäst- och GP-ryttare Sofie Relander levererar denna vecka en vlogg hemifrån gården utanför Varberg. Foto: SR Equestrian

I dag får det bli en härlig vlogg på bloggen. Vloggen är från lite vardagligt arbete. Jag tror att ni kommer att få känslan av hur det verkligen går till på en vardag hos oss. Några elever var lediga och passade på att hänga med oss.

Sofierelander_1002
Florello MW, 3 år e: BH Farrell u: Golondrina MW ue: BH Zack- Davignon I. Foto: Sofie Relander

Så visst är vi lite överbemannade. Men det är ju så roligt! Jag rider bland annat på Barcelona, det var häromveckan under hennes igångsättning. Jag rider också på en 4-åring som precis fått komma igång med lite arbete. Där kan vi se en grönare 4-åring som pillar lite med bettet, och som till exempel tar huvudet lite upp.

Men det viktiga med det är att faktiskt visa upp bilden av hur det kan se ut och ser ut med unghästar innan de lärt sig det mesta. Vissa är svårare i munnen än andra. Dessa typer av hästar ger jag lite längre tid helt enkelt innan man börjar samla ihop dem i formen för mycket. För jag vill först få en bra kontakt innan jag börjar kräva mer kontakt. Risken om jag gör det är att jag får en häst med problematik i framtiden.

Så jag tror på lite mer tid, att inget är perfekt. Utan det tar verkligen tid att få det 100 procent rätt och korrekt. In och kika vetja!

Ni kan även följa mig i min vardag på Instagram.

/Sofie


Sofie Relander
21 januari 16:21

Sofies blogg: ”Det tar tid, man gör fel, men man lär sig om man vill”

Sofies blogg: ”Det tar tid, man gör fel, men man lär sig om man vill”
Vägen till framgång är inte alltid spikrak. Faktiskt typ aldrig, konstaterar vår kloka bloggare, unghästutbildaren och GP-ryttaren Sofie Relander. Foto: Privat

När man är grön och ung tonåring då vill man att allt ska gå så himla fort.

Helst på ett år. Annars är det ett misslyckande.

I alla fall har det varit lite så i min värld, tufft att handskas med. Men jag har lärt mig!

Det tar tid. Extra roligt är det nu att faktiskt se tillbaka på min och Barcelonas start till exempel. Det finns många fler hästar som är spännande att kolla tillbaka på. Men just Barcelonas och min resa har varit väldigt speciell ändå. För det har verkligen inte alltid gått bra. Det tog sin tid innan det faktiskt gjorde det.

Hon är nu 13 år och uppfödd hos oss i två generationer. Jag har varit med ända sedan hon var nyinriden.

Barcelona-mw-4-år-trav
En fyraåring med gångarter som få. Och ett kynne som tagit tid att lära sig att bemästra. Foto: Privat

Det började med ett treårstest i Alingsås 2011. Där visade jag upp henne. Det började bra med bara 8:or men sedan kröp sig en 6:a in för skritten. Resten var 8:or rakt igenom. Totalpoängen blev 46 poäng och utan diplom. Diplom är ju ändå det man alltid strävar efter. Men 8:orna är ju inte så dåliga de heller.

Nåväl, efter det fick hon vila för att komma igång igen som 4-åring. Då gick vi ut och red en klass för 4-åriga hästar. Där vi blev uteslutna…Jag kom inte runt banan när vi skulle komma till galoppen. Det tog tvärstopp! Fick ingen galopp på henne. Seg som kola, introvert som få.

Vi kom inte ens ut från banan utan att få hjälp. Jag fick be om att få spöet så jag kunde nudda henne lite lätt på rumpan. Då var hon tillbaka igen och helt mottaglig. Vi fick i alla fall fortsätta programmet så vi kunde få ett bättre avslut på det. Det året gjorde vi inga fler starter. Hon fick i stället bli av med lösa benbitar för att kunna säljas. För det var inte riktigt min favorithäst ha, ha. Hon var otroligt ridbar och kunde röra sig absolut.

Men att få fram det uppifrån var så svårt.

Barcelona-mw-4-år
Här är Barcelona fyra år, på bilden är även med mina mamma Maria. Foto: Privat

2013 Var hon fem år och nu tänkte jag att YES, nu ska vi försöka kvala till Breeders!

Absolut, det gick ju super. 64 procent i 5-åringarnas program. Var bara sisådär 10 procent ifrån att lösa det kvalet ha, ha. Men kvalkortet var betalt, det var bara att ge sig ut igen. Nästa gång fick vi 66 procent och kom bara näst sist.

Ja det var ingen dundersuccé.

Hemma var hon skitfin, men på tävling blev det segt och introvert bara. Vi testade oss på en MSV C. För hon gjorde riktigt fina enkla byten hemma. Men inte tusan fick vi ut det på tävlingen. Allt blev nästan stillastående. 60 procent red vi ihop och var inte i närheten av att vinna. Det roliga var att just den klassen vann jag, fast på en annan häst. Häst och häst, han var ju ponny. Wacos Rache MW vann jag med i den klassen på 76 procent. Det är den högsta procent jag ridit hittills faktiskt i en vanlig bedömningsklass. 10 på inridning och 9 på ökad skritt och någon 9:a på mellantrav.

Det året gjorde vi inga fler starter utan tränade på till nästa år igen.

Året därpå var hon 6 år. Det året startade vi tre gånger och lyckades ta en MSV C-placering på 67 procent. Sedan gjorde vi inga fler starter igen. Utan bara hem och träna, träna!

2015 kan man nog säga att bubblan äntligen sprack för oss i MSV C. Vi började året med en vinst på 74 procent. Det hade bara tagit oss tre års träning i just den klassen för att det skulle gå. Men oj vad vi levererade det året! Supermånga vinster och många ritter över 70 procent.

Barcelona-mw-4-år-huvud
Barcelona MW, vacker som en dag. Foto: Privat

Då tänkte jag att nu var det dags att levla upp till MSV B. Jodå, vi blev placerade på 67 procent faktiskt. Men det blev även en hel del 61-procentrundor. Men dessa år från att hon var fyra var så nyttiga för mig. Jag lärde mig otroligt mycket på henne. Att ha tålamod, vara påhittig i träningen, försöka hitta vad som skulle funka att tända gnistan på just henne.

Nu i efterhand så tycker jag ändå inte att det har tagit sån tid. Utan det har gått väldigt fort ändå.

  • 2016 debuterade vi MSV A-klass.
  • 2017 debuterade vi Intermediaire I.
  • 2018 debuterade vi Intermediaire II och avslutade året med en Grand Prix och SM-kval samt placering.
  • 2019 Började vi ta segrar i Intermediaire II.
  • 2020 Opererades hon för struppipning. Hon var skitfin under igångsättningen. Men sedan lyckades hon skada sig i hagen. Det har spökat till och från nu. Det är det som gjort att vi varit borta under hela det året. Nu hoppas jag vi verkligen hittat vad det varit som spökat.

MEN jag vet att vi kommer komma igen, jag vet bara inte riktigt när. Nu när jag sitter med alla dessa gamla resultat och minnen så är jag inte heller så orolig över om vi kommer behöva vara borta ännu ett år till. För två år är ändå inte så lång tid i det hela loppet. Så jag sitter rätt lugnt i båten. Dessutom är jag en riktig optimist. Jag tror, eller nu vet jag, att Barcelona kommer inte vara den bästa hästen jag har. För jag har Dahlia som redan i 6-års ålder tagit placeringar i MSV B-klass. Det var mer än vad jag fick till med Barcelona. Barbaresco MW som blev den 10:e bästa 4-åringen i landet.

Men jag kan inte säga att hästarna 100 procent är bättre än vad Barcelona var i den åldern. Det Barcelona (med många många andra hästar) har lärt mig är hur man tar fram en 4-åring. Hur man tar fram en 6-åring och så vidare! Redan nu kan jag känna doften av piaff när jag sitter på en fyraåring och jobbar den. Det är helheten. Att jag blivit en bättre ryttare och utvecklas hela tiden. Jag tar mig an alla hästar. För jag vill verkligen lära mig. Jag vet nu att de tråkigaste hästarna är dem jag lär mig kanske mest på.

Dsc_0488
Vår första stora tävling. Vi red i Friends, Dressage Power Future Stars. Det var häftigt! Foto: Privat

Det jag vet är det är mitt tålamod, min ihärdighet, och lite tur som spelar roll också. Därför är jag rätt lugn. Barcelona har det dessutom väldigt gött i hagen med min 3-åring som sällskap. De älskar varandra. Jag är dessutom bara 27 år och har förhoppningsvis många år att se fram emot. Men det trodde jag inte när jag var 17 ha, ha, ha.

Men i dag tar jag med mig Tålamod, Nyfikenhet, Ihärdighet. Även jag behöver påminnas av detta. Jag vet nu att jag har detta, så jag måste bara påminna mig om i en tuff tid att jag är bra på det. För jag kan ändå säga att det är en tuff tid. Det är inte roligt att ha sin bästa häst borta, men jag försöker tänka positivt i det och lägga fokus på det jag fortfarande kan påverka.

Så fortsätt kämpa, gå upp och ner i klasserna emellanåt. Det har jag gjort flera gånger med Barcelona.

Tänk att det tar år av träning ibland. Man behöver nog också lägga fokuset på vad man lyckats med och inte tvärtom.

Sofierelander_pernillahagg
Sofie Relander och Barcelona MW på språng i ungdomarnas Grand Prix under Falsterbo Horse Show. Foto: Pernilla Hägg

/Sofie


Sofie Relander
14 januari 17:43

Sofies blogg: ”Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv”

Sofies blogg: ”Jag tror aldrig jag varit så rädd i hela mitt liv”
Glamour MW e: Bordeaux ue: Dionysos - Davignon I. Visad med 48p på treårstest. 8,5 rakt igenom alla gångarter. Uppfödare Maria Winberg. Denna är alltså släkt med både Barbaresco och Florello. Foto: Privat

Nu har det gått en bit in i januari och jag försöker blicka tillbaka på 2020.

Det har hänt så otroligt mycket grejer det gångna året. Jag skulle säga att det har mest har hänt positiva och bra saker. Men även många och tråkiga ögonblick har fått upplevas.

Företagsmässigt har det verkligen gått strålande. Jag har haft supermånga hästar på utbildning. Jag hade rekordmånga hästar att visa på unghästtesten. Totalt blev det cirka 15 hästar visade uppdelade på två olika tillfällen. Att visa på unghästtest är så otroligt roligt. Man har hela sitt team med sig, man jobbar ihop och gör det verkligen tillsammans. Jag har haft ett superhärligt gäng vid min sida under hela året.

Img-20200925-wa0003
Total Aptilfool e: Total Hope ue: Don Frederico. Uppfödare Michelle Johansson Perned. Gick Breeders och blev såld efter det. Foto: Privat
Received_251548209469692
Langeskovs Zalvador e: BH Zalabaster ue: BH Don Romantic. Uppfödare Helle Langeskov Roth. Ägare Britt Marie Eriksson. Fick Diplom och utbildas nu vidare. Ska säljas. Foto: Privat

De vanliga tävlingarna har däremot varit lite segdragna för min del. Men till slut kom de igång även för mig. Och det med nio starter i Laholm. Det var fullt ös medvetslöst den helgen. Men så roligt det var att vara igång. Mitt och Carinas 6-åriga sto Lyckhems Dahlia tog en 2:a placering i en MSV B-klass. Det var verkligen roligt tycker jag. Grappa Q satte båda sina MSV C-kval till att få tävla MSV B. Las Vegas gjorde debut på banan och briljerade med sin dundrande galopp. Ja det var riktigt häftigt att få vara där på tävling med fem olika hästar med oss. Jag gjorde även en MSV C-start på min elevs ponny, som sen senare gick SM det året med henne.

20201021_134943 (1)
Lexiha LH e: Demand ue: Bernstein – Magritte. Uppfödare Stall Lilla Heda. Ägare: SR Equestrian AB. Här håller hon på att bli inriden. Sadel och träns på. 3 årstest väntas under 2021. Foto: Sofie Relander

Jag fortsatte att utbilda och tävla Grappa Q och startade några MSV B-klasser med placeringar, vi kunde även avsluta året med vinst i MSV A. Så otroligt roligt att få ta fram fracken. Men den sista tävlingen med honom, oj vad Kerstin och jag tappade det helt. Vi hade ätit lite dåligt under dagen, så fick vi i oss mat på vägen till tävling och energin kom åter tillbaka. Men vi bara fnissade å skrattade och hade oss. Riktigt pinsamma ha, ha. Vi hade nog fått en liten energidipp.

Breeders var någonstans här i mitten av säsongen kan man säga. Vi hade med oss fem hästar dit. Vad glad jag var över att ha en hästlastbil och stort släp. Jag fick med mig fyra ner och Ulrika kunde köra en ner i sin hästbuss. Vi som åkte ner var Kerstin, Agnes, Cornelia, Susanne och Ulrika. Susanne äger Z MW och Ulrika äger Barbaresco MW ihop med  mig.

Nere i Skåne bodde vi på ett B&B som vi blivit tipsade om. Där hade vi fyra av hästarna uppstallade. Den femte bodde hemma i sitt stall i Skåne. Vi hade ett helt hus för oss själva med bastu och relaxrum, cirka 15 min körväg till Flyinge. Så det var verkligen perfekt. Där ska vi verkligen bo fler gånger.

På Breeders hade jag första start med Barbaresco. Vi lyckades hålla vår finalplats. Med över 80 startande så kom vi alltså till finalen! Helt otroligt! Vi var överlyckliga hela teamet. Inte bara över hans prestation. Utan även för alla de andra 4-åringarna. De hade verkligen presterat så otroligt bra. Alla levererade superfina procent och riktigt trevliga rundor. Det var också första gången jag inte knoppade en enda häst. Utan jag kunde fokusera helt och hållet på min ridning och viss logistik samt lite annat förstås. Men mitt team tog verkligen fullt ansvar där och jag kände mig så stolt över dem. De kunde packa, se till att rätt pass var med, att nummer på hästen stämde och så vidare.

20200501_170528
Härligt glatt gäng. Agnes och Alma har precis jobbat Z MW på lina. Foto: Sofie Relander

Att åka därifrån var riktigt ledsamt. Så tomt det kändes. Vi hade varit där nere nästan en hel vecka ihop. Vi hade haft det så himla bra tillsammans.

Men redan veckan därpå åkte jag faktiskt ner igen, denna gång med en 4-årig hopphäst. Lurifax som Malou fött upp och äger. Honom har jag utbildat under året, vi hade varit på någon pay and jump och hade som mål att åka dit ner. Sagt och gjort så gjorde vi det. Det var ju en upplevelse utöver det vanliga. Jag tror ALDRIG jag varit så rädd i hela mitt liv när jag stod i gången och väntade på min tur.

Alltså som jag tänkte ”Vad tusan Fia, vad har du gett dig in på?”

Lite ironiskt tänkte jag så. Hoppa är verkligen så otroligt roligt. Det är så roligt att utmana sig och våga göra något man aldrig gjort tidigare. Jag har aldrig hoppat på Breeders. Det var så häftigt. Vi tog oss runt banan. En hel del fina språng och några vi kan förbättra.

Efter det bokade vi in oss på hoppträning för Svante Johansson. Vi åkte på två hoppträningar innan det var dags för vintervila. Det utvecklades vi mycket på. Tanken är att jag ska fortsätta med den hästen i år igen och hoppa honom. Det ser jag väldigt mycket fram emot.

20200505_095125
Compadre e: Gammelenggårds Zappa ue: Come Back II. Uppfödare: Berit Zamuhl-Jansson. Han fick Diplom och blev sedan såld. Foto: Sofie Relander

Årets sista tävling blev här hemma väldigt nära oss, i Frillesås, bara 15 minuter från gården. Tanken var att ta med åtta hästar. Men det slutade med fem. Någon hade dragit av sig en sko, en annan hade fel på vaccinationen. Alla som följde med fick debutera på en riktig tävling med vanlig bedömning. Det var riktigt skitväder kommer jag ihåg. Det regnade och blåste.

Kerstin fick köra mellan gården och tävlingen. Hon lastade på och lastade av. Agnes fick leda fram på tävlingen och jag red på en häst hela tiden. Alla startade samma klass. Men med teamwork fick vi det att flyta på riktigt bra. Första hästen strulade det med vaccinationen. Föregående ägare hade fyllt i fel. Då var man tvungen att logga in på det TDB-kontot och ta bort en vaccination innan man kunde lägga in den som stämde. Ja alltså det var sådant snurr med den. Men till slut fick vi till det efter många om och men.

Vaccinationen stämde i passet men det var fel ifyllt i TDB. Det gjorde att jag nästan inte fick komma till start. Men jag är inte den som ger upp inte! Det slutade med att den hästen i alla fall blev placerad. Riktigt roligt! Z MW blev också placerad i sin livs första start.

Så året slutade på topp kan jag ändå säga, har fått mycket inspiration genom ATG-talang. Nu är vi så taggade på detta år. Det har redan börjat väldigt bra. Jag har många fina hästar i stallet. Många hästar att göra tävlingsplanering på.

20200914_181946
Här har vi fina Piha e: Harlem D ue: Capriano – Raphael. Uppfödare Aja Blomberg. Detta är med en häst jag är väldigt glad över att jag fick köpa av Aja. Ska bli så roligt att rida in henne under 2021. Foto: Sofie Relander

Jag hoppas jag får komma iväg till Danmark och träna för Daniel Bachmann Andersen. Det jag håller tummarna extra för är att Falsterbo kommer bli av och att jag kan kvala någon häst dit. Även om det är svårt att göra en tävlingsplanering så får man försöka ändå.

Man ska inte ge upp ännu. Hoppas man kan vaccinera sig snart också.

/Sofie


Sofie Relander
24 december 2020 16:50

Sofie Relander om julplanering och kolik

Sofie Relander om julplanering och kolik
Sofie Relander med sin Dragon Fly. Foto: Privat

Denna vecka är Kerstin ledig, Kerstin jobbar som hästskötare här. Eftersom de flesta av hästarna har åkt hem för lie julledigt så är det väldigt mycket mindre att göra i stallet. Så jag bestämde mig för att Kerstin kunde få ledigt en hel vecka. Det får jag ändå ge mig själv cred för bra planerat Fia!

Det är jag som sköter alla bokningar av hästar som ska på utbildning. Jag brukar försöka planera in i förväg när jag vill ha färre hästar för tex en stor tävling som jag ska på, eller om det är något lov för Emilia som jag vill ha lite mer tid till annat för. Sedan blir inte allt precis som jag tänkt, men nu blev det de, tjoho! Ändå är det 14 hästar på stall HAHA, men det är sjukt mycket färre. Dessutom är det otroligt lättskött med djupströbäddar, hagarna nära stallet, många hästar som går ihop i hagen etc. Men sedan kom jag på att jag skulle kunna se mig för efter någon som vill jobba lite extra ibland, för då kan jag få lite halvledigt denna vecka. Redan färre hästar i arbete och sedan få hjälp med stallet. TOPPEN!

En av mina fantastiska elever Tilda ville hjälpa till och jobba extra. Så hon hjälper mig på helger, så jag kan fokusera på att bara rida och lite mindre stallfix. Samt att hon nu hjälper mig med stallet under veckan, in/utsläpp. Så kan jag återigen nästan bara fokusera på ridningen. Dessutom är det max 6 st som jag jobbar nu på dagen och planerad ledighet för alla på jul. Så jag är faktiskt lite halvledig får jag ändå säga. Känns ju gott!

Detta med kolik ”peppar peppar ta i trä” vi har haft ett kolikfall på 15 år, detta var ute på betet. Men inget annat. Vilket känns otroligt bra givetvis. Vad det beror på kan jag inte svara på garanterat. Men hästarna äter väldigt lite kraftfoder och näst intill fri tillgång på grovfoder i försa hand. Behövs de mer så får de kraftfoder utefter vad som behövs givetvis. Det varierar givetvis på hösilaget också. Sedan brukar vi ha TS halt på 65-72. Den största kraftfodergivan är på 2 kg i stallet nu som några hästar äter. Efter ett ridpass så ger jag extra kraftoder, eftersom de jobbat höjs energibehovet tex. Så då får de rätt giva utefter jobbet.

De får alltså inte samma höga giva på sina vilodagar. Det tror jag också är viktigt. Att inte överfodra dem, utan ge dem vad de behöver som grundbehov och sedan toppa upp det när de jobbar. Den större givan ger jag på morgonen när de sedan får tillgång till rörelse och på kvällen får de en mindre giva, eftersom de då står stilla inne. Nu ger jag dem också mash efter arbete, då får de i sig vätska även där. Sedan går de ute från 7-9 på morgonen. Är det dåligt väder får de äta frukosten inne, då tar det lite längre tid innan man kan släppa ut dem så de hinner äta upp. Är det fint väder äter de oftast frukosten (grovfodret) ute i hagen. Sedan kommer de in när det börjar mörkna. Men vi vill ta in dem när det fortfarande är lite ljust ute. Det är för vår skull då det väldigt lätt händer olyckor när det är mörkt. Hade vi haft lampor ute vid alla hagar hade det nog kunnat se annorlunda ut kanske.

Vattnet inne i stallet cirkulerar och är lite uppvärmt. Så de dricker ljummet vatten, vilket de dricker bättre. Men de stora faktorerna är nog:

  • Lite kraftfoder som är uppdelat på två, tre mål
  • Mycket grovfoder
  • Mycket hagvistelse
  • Ljummet vatten

Men alltså håll tummarna nu för att det håller sig så bra som de gjort de senaste 15 åren.

Det är väldigt tacksamt att jag och mamma jobbar på samma gård. För vi hjälper alltid varandra med både smått och stort. På gården har vi säkert över 200 djur som vi kan hjälpas åt med. Sedan att Anders (mammas man) hjälper och lär mig med de händiga bitarna när tex en vattenkopp går sönder eller en armatur behöver bytas.

Ha nu en riktigt god jul och ta hand om er!

/Sofie


Sofie Relander
17 december 2020 16:08

Sofies blogg: ”Jag är galen i brysselkål”

Sofies blogg: ”Jag är galen i brysselkål”
Ridsports bloggare har ökat sitt grönsaksintag med 100 procent. Det har gjort susen för orken berättar hon i veckans blogg. Foto: Privat

På en av de senare genomgångarna med ATG-talang har vi haft uppföljning på kostregistreringen som vi gjorde tidigare i år. Jag är nu inne på den tredje veckan där jag sköter min kost så som vi kommit överens om.

Alltså, det är ju bara så, jag är ett kakmonster! Alla mina mellanmål har mer eller mindre bestått av kakor, fika och annat sött. Vilket resulterat i att jag inte riktigt orkat äta riktigt mellanmål eller ordentligt med lunch och middag. Eftersom jag efter lunchen varit lite hungrig var det snabbt och enkelt att jag stoppade i mig något sött före middagen, vilket sköt fram allt.

Jag fick i mig rätt mängd energi på dagen, men fel sorts energi.

Detta är en av de stora sakerna jag vet att jag verkligen har behövt förändra. Att få rutin i min kost har jag känt varit viktigt. Men det är först när ”rätt” person säger till en och man själv får insikten i att det är detta som behövs. Det är först DÅ man faktiskt tar tag i det.

Jag ville i alla fall ha hjälp med att kunna känna mig piggare på dagarna och orka mer.

Då behövde jag först sätta rutinen NÄR jag äter och VAD jag äter. Jag fick tider av dietisten som jag kan förhålla mig till. Sedan vilka måltider på dagen som ska vara störst, alltså innehålla mest energi för mig.

Enkelt, absolut! Men för att lyckas med detta är jag tvungen att:

1. Bryta en rutin och

2. Sätta in en ny.

Smoothies och liknande är absolut bra, men har jag tid att stå och laga smoothies? Nä…inte än. Ibland har jag gjort det. Men jag köper massor av färdiga smoothies som gör att det blir lätt för mig. För det måste vara lätt, blir det för svårt och krångligt kommer det vara svårt för mig att faktiskt få det att fungera. Så enklast har för mig varit att köpa färdiga smoothies till snabba mellanmål, med en påse nötter, bär, morötter, bars och så vidare.

Sallad
Glasnudelsoppa har det blivit några dagar till lunch. Foto: Sofie Relander

Lunch och middag löste jag genom att köpa massor av nya matlådor och faktiskt förbereda dessa. Laga lite större måltider så jag har för ett par dagar.

Jag skulle också äta mer grönsaker, för det visade sig att jag åt typ noll grönsaker. Även det har jag blivit bra på. Jag fick riktig smak för brysselkål. Den kokar jag, sedan smörstekta den med citron och parmesa. Alltså wow så gott! MEN jag märkte att man fick ont i magen om man åt för mycket haha…aj aj! Klämde i mig nästan ett kg på fem dagar.

Jag har satt larm på min telefon. De ringer så här:

07.00 Frukost.

09.30 Mellanmål – smoothies, ägg, macka, proteinbar, nötter och så vidare.

12.30 Lunch

15.30 Mellanmål – smoothies, ägg, macka, proteinbar, nötter och så vidare.

18.30 Middag

20.30 Kvällssnacks.

Dessa tider är ungefärliga för mig, i bland blir det 30 minuter tidigare och ibland 30 minuter senare. Vilket fungerar sjukt bra för mig. Äter jag sötsaker fortfarande? Absolut! Men jag gör det efter en måltid och ser till att jag först är mätt. Så nu får jag i mig rätt energi från rätt källa.

Sushi
Hemmarullad sushi som jag och Emilia (min dotter) gjorde, det räckte till en lunchlåda också. Foto: Sofie Relander

Den senaste veckan har jag känt mig något så otroligt pigg och alert! Det för att jag orkar äta mer mat än vad jag åt innan. Vilket gör att jag får i mig energi som håller längre för kroppen. Ni vet, till hästar pratar vi om långsam energi och snabb energi. Riktig mat blir långsam energi för mig vilket gör att jag blir mer uthållig. Snabb energi kan jag få av till exempel banan, frukt eller någon godsak. Så jag har alltså tagit bort mycket av det söta och ökat på av den riktiga maten.

Det är ju verkligen så att vi har en jargong i vår sport att vara slarviga med maten känns det som. Vi har full koll på hästens giva med mineraler, energi, protein. Men oss själva? Jag hade ingen aning om vilket behov jag varit i.

Jaja, nu är det ändring på det. Kommer inte bli ett superproffs på det. Men nog kan jag bli bättre och jag stöttar också mina elever med detta.

Jag bryr mig inte om att räkna, väga och hålla på. Det kanske man kan göra inför ett stort mästerskap då det verkligen kan göra skillnad. Då tror jag även att det får vara någon annan som sköter det åt en. Men som så här i vardagen tror jag lätt det kan trigga igång en ätstörning om man skulle göra sådant själv. Det vill jag ju verkligen inte göra!

Ostkalender
Självklart blir det en del choklad också, men alltid efter middagen i så fall. Startar dessutom varje dag med en bit ost Foto: Sofie Relander

/Sofie


Sofie Relander
10 december 2020 19:02

Sofies blogg: ”Vlogg med mina bästa grundövningar”

Sofies blogg: ”Vlogg med mina bästa grundövningar”
Sofie Relander vloggar om Barcelonas igångsättning. Foto: Sofie Relander

I dag tog jag mig friheten att göra en vlogg om skrittjobb som jag just nu gör med Barcelona, samt lite trav.

Jag visar hur jag gör, hur jag tänker, vad jag tänker på och så vidare. Denna övning gillar jag främst att göra med hästar som börjar välta och tränga in i hörnpasseringarna.

Kanske på grund av att vi ryttare blivit lite slarviga kanske, eller bara av någon annan anledning. Men när hästen välter i hörnet och gärna genar så klämmer vi om med benen och då får vi kanske dessutom hästar som blir tröga för skänkeln. Vi får kämpa oss igenom dressyrprogrammet, klämma med innerskänkeln för att pressa ut hästen, så vi åtminstone kan få en 6:a på vägarna.

Hur som helst – här kommer i alla fall några av mina favoriter när det gäller grundjobbsövningar!

/Sofie

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 99 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 114 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

69:- i månaden