Bo Tibblin: ”Har dressyren passerat sin ursprungliga målsättning?”

När man i inlägg och kommentarer följer utvecklingen av dressyren som tävlingsgren får man en känsla av att ansvariga rör sig på ett lager av tunn is över ett djupt vatten i kaos.

Dressyrens ursprungliga uppgift är att skapa en för avsett ändamål hållbar och funktionell häst. Det som bestämmer målsättnngen för detta är vad vi inom olika områden förväntas begära av hästen. Den skall kunna lösa av oss skapade uppgifter utan att vare sig häst eller ryttare tager skada. Till vilken nivå detta skall drivas bestäms av verksamhetsområdet. Oavsett vilken typ av verksamhet hästen skall användas i ligger grundutbildningen som vi kallar dressyr som bas för detta.

I stället för att diskutera detaljer i ett föråldrat system bör vi kanske göra en fördjupad analys av vad vi egentligen vill uppnå.

När det gäller ”dressyren” som tävlingsform kan man ställa sig vissa frågor:

Vad är det som sätter gränsen för hur långt utvecklingen skall bedrivas?

Är det hållbarhetskravet eller är det en önskan att alltid prestera mer?

Har det gått så långt att man för att behålla dressyren som tävlingsgren måste höja prestationskraven så mycket att det börjar närma sig ”akrobatik”?

Har kraven gått i en riktning som har gjort aveln helt avgörande för betygssättningen?

Har dressyren övergått till att bli ett självändamål och en ”avelns arena”?

Hur mycket är domarnas bedömning påverkad av avelsprodukten i förhållande till ryttarens inverkan?

Är nuvarande bedömningssystem analogt med vad dressyren som tävlingsform bör avse?

Detta är många frågor som leder till frågan om vi inom ”dressyrtävlingsformatet” behöver ett paradigmskifte.

Har vi nått så långt från den ursprungliga målsättningen att vi börjar komma ifrån kärnfrågan?

I stället för att diskutera detaljer i ett föråldrat system bör vi kanske göra en fördjupad analys av vad vi egentligen vill uppnå.

Kanske vi måste skapa ett helt nytt tävlingssystem som fortfarande bygger på dressyrens grundprinciper.

Om vi inte kan skapa ett förtroende för detta är risken stor att ”alternativa verksamheter” får ett stort inflytande. Vi ser ju i dag, inte bara i Sverige, en tendens till att dressyren utsätts för ideliga mer eller mindre berättigade anklagelser om misshandel av hästar.

Här är det viktigt att ansvariga ”knäcker den tunna isen” och tar sig an de grundläggande frågorna som ligger på djupet!