Dressyr
22 februari 2013 09:05

Dressyrens röda tråd

Nyligen höll Elisabet Lundholm, tidigare förbundskapten för dressyrlandslaget och numera en del av fälttävlanslandslagets uppskattade tränartrio, clinic på Göteborgs Fältrittklubb. Här kan du läsa ett långt reportage från clinicen!

Dressyrens röda tråd

En kylig tisdagseftermiddag i februari samlades drygt hundratalet dressyrentusiaster på Göteborgs Fältrittklubb för att ta del av dressyrnestorn Elisabet Lundholms visdomsord. På clinicen, som anordnades av Göteborg och Bohusläns Ridsportförbund, illustrerade fem ekipage utbildningsskalans olika steg. En engagerad publik fick se både yngre hästar och färdiga Grand Prix-hästar och höra Elisabet beskriva dressyrens röda tråd.

Elisabet Lundholm är aktiv inom dressyrsporten sedan 40 år. Hon var tidigare dressyrlandslagets förbundskapten och är nu dressyrtränare för fälttävlanslandslaget och en bidragande orsak till Sara Algotssons OS-medalj i somras.
Dagens första ryttare i manegen var Rebecca Börjesson på femårige vallacken Figo, efter First Wish – De Niro, uppfödd av Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget tränar till vardags för Marie Torwald.

Elisabet berättade att hon alltid utgår ifrån utbildningsskalan när hon tittar på ett nytt ekipage. För en ung häst är det i första hand utbildningsskalans första tre steg som hon fokuserar på. Takten, lösgjordheten och kontakten syftar till att utveckla bakdelens påskjutskraft.
En ung häst behöver bli först och främst bli avspänd och bekväm under sin ryttare. Att arbeta i det tempo som ger rätt takt i varje gångart hjälper hästen att hitta och behålla sin balans. Övergångarna mellan skritt och trav bekräftade att Figo hade en fin balans och Elisabet betonade vikten av att vara snabb i eftergifterna eftersom den unga hästen alltid måste tänka framåt.

Lösgjordhet innebär att hästen är mentalt och fysiskt avspänd. Figo var positiv och nyfiken på omgivningen och visade god arbetsmoral men kunde bli ännu mer fokuserad på sin ryttare, här kan övergångar och tempoväxlingar ge god hjälp.
Kontakten är lika viktig i alla gångarter och Figo fick länga sin hals och ta stöd på bettet lite längre fram och hitta sin balans i den lite längre formen. Om hästen då skulle komma i framvikt eller bli stark, blir det till att upprepa övergångarna för att återfå balansen.
Övergångar är ett sätt att både förbättra balansen och träna upp både påskjutskraft och bärkraft i bakbenen. Elisabet konstaterade att Figo såg färdig ut för sin ålder och var stark i kroppen.
Rebecca fick göra överstrykningar för att visa att hästen gick i balans och var självbärig. Överstrykning innebär att ge eftergift på båda tyglarna under ett antal steg eller språng, ingår i flera dressyrprogram och visar tydligt hästens balans och bärighet.

När den unga hästen blir trött i kroppen kan skritten påverkas negativt och bli lite oregelbunden. En lyhörd ryttare vet då att det är dags att avsluta passet eftersom vakna, energiska hästar ofta blir trötta i musklerna innan de blir trötta mentalt. Ett sätt att skona muskulaturen är att lägga in mikropauser i arbetet då hästen får pusta. Allt för att ge framför allt den unga hästen en positiv upplevelse och inte kräva för mycket.
Figo skrittades på medellinjen upp mot spegeln och gjorde halt för att kontrollera rakriktningen. Halten är avslöjande och en nyttig övning är att ställa upp i en halt där ryttaren försöker känna efter hur hästen står med benen innan hon kontrollerar i spegeln.

Galoppfattningar från skritt ingår i dressyrprogrammen för femåriga hästar och här är det viktigt att ryttaren slappnar av och är följsam i sitsen menar Elisabet. Om ryttaren spänner sig överförs spänningen till hästen, därför inverkar den erfarna ryttaren bara när det behövs och slappnar dessemellan av i sits och hjälper. Ryttaren använder sig av en av/på-knapp för att variera intensiteten i hjälperna.

Efter galopparbetet visade Figo en mjuk och fin överlinje men började bli lite trött. Han fick gå i en lägre form och stretcha ut sin överlinje. Elisabet summerade att de första tre stegen på utvecklingsskalan fungerar precis som de skall och att grundridningen var av hög kvalitet.

Ponnyryttaren Olivia Olsson är 16 år och red valacken Chopin som hon haft i knappt ett år. Ekipaget har placeringar i LA:P1 och tränar regelbundet för Anki Tifelt. Elisabet konstaterade att Olivia har en bra sits och taktkänsla och ser framåt. Takten är bra i trav och fin med tendens att bli lite långsam i galoppen.

Olivia fick skritta på volten och känna efter var hon har sina sittben för att bli säkrare på att sitta mitt i sadeln. För att hitta en bra handställning fick hon lägga tyglarna dubbelt, som en brygga över manken, och fokusera på att rida mer med sits och skänkel. Här kan man öven hålla i en rem som fästs i öglorna fram på sadeln. Oavsett ridnivå är det bra att ibland renodla hjälperna och påminna sig om att bara använda skänkeln när det behövs, för att inte inverka hela tiden.

“Tänk att ridningen är som ett telefonsamtal”, illustrerade Elisabet. “Kommunikationen skall vara som en dialog. För vem orkar lyssna på någon som bara pratar själv hela tiden utan att vara tyst och vänta på svar? Därför är det bra att renodla hjälperna och ge hästen möjlighet att svara.”

Martina Wikström red därefter den sexårige vallacken Santiago efter Topaasch-Rubinrot, uppfödare är Stefan Jansson och Magnus Ringmark. Ekipaget placerade sig i höstas i Breeders och i öppna championatet för 5-åringar i Flyinge. Martina tränar för Stefan Jansson.
Santiago gav intryck av att ha mycket nerv och energi och behövde sysselsättas med ständigt nya uppgifter att fokusera på. Martina visade att gas och broms fungerade genom att rida övergångar mellan skritt och trav och fick beröm när Santiago kortade traven med bibehållen takt och kom in med bakbenen under tyngdpunkten. När övergångarna istället utvecklades till stora halvhalter med kortare travsteg, utan avbrott till skritt, tecknade Santiago till tramp och visade fallenhet för passage.

Åter igen betonade Elisabet vikten av att ha en bra timing i hjälpgivningen, så att drivning, förhållning och eftergift kommer snabbt och vid rätt tillfälle. Rent generellt menade Elisabet att ryttarna tenderar att bli kvar för länge i förhållningarna. Kvicka och frekventa eftergifter ger positiva hästar med bättre bjudning och i förlängningen bättre självbärighet.

Elisabet ville gärna se Santiago i en lite längre och lägre form för att få en mjukare, mer aktiv överlinje i både trav och galopp. I galoppfattningarna fick ryttaren rådet att göra så lite som möjligt. En spänning i magen tillsammans med tillbakadragna axlar kan vara en tillräckligt stark fattningshjälp på en känslig häst, och ryttaren kan sedan sitta avslappnat på gränsen till lite dåsigt i sadeln, för att få lugn och harmoni i galoppen.

Ekipaget visade samlad galopp med bibehållen lång hals på volt, gjorde rena raka byten och övergick sedan till sidvärtsrörelser i trav. Santiago höll sin fina takt och balans i såväl skänkelvikningar som skolor. Elisabet berömde och poängterade vikten av att följa med i rörelserna sidvärts. Santiago fick avsluta med att galoppera på en längre tygel och bryta av till trav på näst intill lång tygel. Allt i fin form med bibehållens balans och med en mycket nöjd och avspänd uppsyn.

Efter en kort paus för att värma upp stelfrusna tår medelst kaffe fortsatte clinicen med de mer rutinerade ekipagen. Domarkollegan Marianne Höglind Björk visade sitt 11-åriga skimmelsto Vilja efter Wetano-D-Day. Ekipaget har debuterat Intermediaire I och tränar för Anki Tifelt.

Elisabet studerade ekipaget i trav och konstaterade att takten var fin och tempot bra. Hästen såg lösgjord ut men kontakten var inte helt jämn då Vilja stundtals ville bli lite kort och för rund i halsen. Diagonala slutor med överstrykning avslöjade att eftergiften var lite bättre till höger än vänster. Marianne fick rida på volten i trav och förbättra kontakten med övergångar och stora halvhalter, vilket ganska snabbt gav resultat även på schwung och bärighet. Steglängden varierades med kortare kvickare steg och hästen tecknade fint för tramp. “Tänk på piaff när du kortar traven inför övergångarna till skritt”, tipsade Elisabet och konstaterade att Vilja är arbetsvillig och mjuk i kroppen och behöver öva bakdelens bärkraft.

Hjälper och eftergifter behöver vara extra kvicka för att få upp snabbheten i Viljas bakben. “För först när Vilja orkar bära mer vikt på bakdelen kan framdelen bli lättare och hon kan ta ett stadigare stöd längre fram med lite högre nacke.”
I galopparbetet rekommenderade Elisabet fattningar och tempoväxlingar för att öva bärkraften och ge rundare, bärigare galopp. “Varje korrekt galoppfattning är ren styrketräning.” Galoppen samlades på volten och Vilja fick träna på att vänta in sin ryttare, som rätade upp sig i sadeln och tänkte på skolan öppna. När Vilja sedan tände till i bytena och kontakten försämrades föreslog Elisabet en liten paus, där hästen fick pusta med längre hals.

Efter galopparbetet visade Vilja en schwungfull trav med mjuk överlinje och avslutade med lite passage, fri från handen och med hjälp av lite taktfasta duttar med spöet uppe på korset. Vilja är så arbetsvillig och säger aldrig nej, berättade Marianne och Elisabet påminde om att med så ambitiösa hästar behövs ofta mikropauser för att musklerna skall kunna återhämta sig. I pauserna kan man passa på att träna skritten, med mer utbildade hästar glöms ibland den samlade skritten bort på träning.

Sista ekipaget för kvällen var svårklasshästen Sarra med Carina Hackzell i sadeln. Sarra är 14 år och korsning mellan sadlebreed och oldenburger. Ekipaget debuterade GP förra året och tränas av David Hunt. Elisabet berättade att det är viktigt att varje häst tränas utefter sina egna förutsättningar och en häst med Sarras speciella stam kan behöva ett lite annorlunda träningsupplägg.
“Men tänk på att stå fast vid ditt ridsystem och inte ändra för mycket, även om du tränar för flera olika tränare. Hästen blir trygg av att känna igen sig och ha rutiner.”

Carina började med att trava på fyrkanten och göra tydliga halvhalter för att få hästen att vänta. När Sarra blev för ivrig får hon göra halt och rygga för att därefter trava framåt igen. Carina visade de tvära diagonala travslutorna som ingår i svår klass, där takten varierade en aning mellan höger och vänster.
Galoppen var lugn och balanserad med mycket energi och ekipaget visade fin rakriktning i spikraka byten. Carina red helt enligt skolboken med kvicka hjälper och höll sitt energiska sto sysselsatt med varierande uppgifter.

Skritten tenderade att bli lite snabb och Elisabet gav råden att andas med lugna djupa andetag vilket påverkar hästens tempo och rytm. Skänkeln kunde bli lite lugnare och eftergifterna ännu kvickare. “Använd din av/på-knapp så att du ömsom kan driva aktivt för att sätta lite tryck i hästen och ömsom slappna av och bli passiv i sadeln.”

Ekipaget visade piaff och passage och övergångar i olika takt och tempo. När Sarra blev lite hetsig på medellinjen fick ryttaren föreställa sig att hon fortfarande red längs långsidan för att själv behålla samma lugn och intensitet i drivningen som tidigare. Carina rundade av det samlade arbetet och visade ökade trav med fint flyt, med låga mjuka händer och lätt skänkeltryck, vilket Sarra verkade uppskatta.

Avslutningsvis tackade Elisabet för en givande clinic med stort publikengagemang och påminde om vikten av att följa en röd tråd i ridningen. Hon uppmuntrade publiken att träna följsamhet och timing och att ge många eftergifter och slösa på berömmet till sina hästar.

Hingstar Online

Just nu 131 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar