”Han rev inte en bom och jag är inte förvånad”

Med en lyckoamulett från sonen i fickan och med sambons mästerskapshäst King Edward, var Henrik Eckermann en av de tre svenskar som bärgade lagguldet i hoppning i Tokyo. Hemma på gården i Holland satt Janika Sprunger med Noah, snart fem månader, och var nervös.

Hur var det att följa OS på distans?
− Det var en blandning av känslor. Alla dessa rundor de gjorde, och först genomlevde vi besvikelsen över fjärdeplatsen, för att sedan känna en stor stolthet när allt föll på plats i rätt ögonblick.
− Varje gång Henrik gick banan ringde han mig. Det blev en ritual. Under ritterna var det sedan som att jag själv red, så väl känner jag hästen. För andra var det kanske en överraskning att King Edward inte rev en enda bom på alla dessa rundor, men jag är inte förvånad.

Hur började din och King Edwards bekantskap?
− Karl Schneider (som äger gården i Tyskland där paret tidigare hade sin bas, reds anm) visade mig en film i Genève när King Edward var åtta, på väg att bli nio år, och jag tyckte om vad jag såg. Han var atletisk, hade bra steg, bra mun och dessutom power.

Vad var det som avgjorde att du föll för honom?
− Att han hade kombinationen av kraft och teknik. De två kommer inte alltid tillsammans, men King Edward kan både ta sig över en tekniskt utmanande bana utan att riva något, och ta sig an stora hinder, som kombinationer med oxer-oxer. Han är en komplett och perfekt liten ponny, med sin mankhöjd på max 1,64.
− Samtidigt som vi fick hem King Edward såldes en av mina dåvarande topphästar, Bacardi, och jag visste att jag hade en lång resa framför mig med King Edward. På ett år gick han från 1,30-klasser till femstjärnig Grand Prix.

Hur kom det sig att Henrik fick ta över honom?
− Jag visste inte hur snart jag skulle vara tillbaka i sadeln efter att ha fött barn och jag ville inte ha den pressen heller, samtidigt som hela teamet insåg att King Edward måste få visa upp sig i OS. Det var nödvändigt att också fatta beslutet tidigt så att hästen kunde bli delvis svenskägd i tid.

Med facit i hand, skulle det kunna ha varit du som red hem medaljen?
− Nej. Som individuell startande hade jag aldrig kunnat rida så fort som krävdes för att ta medalj, och det schweiziska laget hade inte resultat som kunde mäta sig med svenskarna. Jag är glad över att han gick under svensk flagg, och jag känner mig så klart delaktig i medaljen.

Kommer du någonsin att få tillbaka honom nu?
− Före de olympiska spelen var det en öppen fråga, men nu när de presterat så bra vore det korkat att sära på ekipaget. Jag var tillbaka i sadeln i juni, två månader efter förlossningen, och jag tävlar igen. Men jag är borta från toppsporten ett år framåt, och utan rankningspoäng blir jag inte inbjuden till världscupen och de stora tävlingarna, och King Edward ska inte tävla trestjärnigt och fyrstjärnigt. Han ska gå de bästa tävlingarna i världen.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 15/2021.