Hovet skötte hovarna väl

”Hingsten Streiff, som Gustav II Adolf red i slaget vid Lützen, dog endast några månader efter sin kunglige herre, varefter den konserverades och uppställdes i Livrustkammaren. Det som vid denna konservering lämnats i mest oförändrat skick är utan tvivel hovarna och deras beslag. Hovarnas storlek och kronans grova hårbeklädnad tyder på att hästen var av tämligen grov kroppsbyggnad och större än den är i konserverat skick.” Så börjar kapitlet om den uppstoppade hingsten, som än i dag finns på Livrustkammaren.

Kapitlet finns i friherren och vapenhistorikern Rudolf Cederströms bok ”Gustav II Adolf vid Lützen”, utgiven 1944.

Bar samma skor i kriget som när han dog

Om skorna står bland annat att läsa att det är samma skor som hästen bar när den dog, att en av skorna är mer sliten och av en annan typ än de andra samt att det funnits stämplar i skorna.

”Skotypen är den från 1500- och 1600-talen bekanta, mycket breda, men med jämförelsevis tunna och kraftiga hakar, som i Tyskland går under namn av ’alte Deutsche’ eller ’Schwedeneisen’.”

I skorna satt hakar, som har fungerat som vår tids broddar. ”Dessa äro för övrigt ovanligt massiva för att vara på den tidens skor”. Höjden har legat mellan 20 och 23 millimeter.

Formen är likadan i fram och bak, och rundningen i tån är mycket tvär, förtäljer historien.

Hovslagaren får gått betyg

Streiffs hovslagare får goda betyg i boken. ”Hovarnas avverkning är lagom stor samt korrekt. Såväl avverkningar som omskoningar synas ha gjorts med ej alltför stora mellanrum.”

Fakta

Streiff

• Streiff var en av Gustav II Adolfs livhästar. Livhästarna var hans personliga hästar som bara han fick rida. De var vältränade och väldresserade.
• Streiff var en oldenburgare, en ras som hade avlats fram på ett tyskt stuteri i början av 1600-talet. De tyska oldenburgarna var betydligt större än de svenska arméhästarna, vilka var så kallade klippare. Klipparna var uthålliga och tåliga, trots mindre kroppsstorlek.
• Enligt ett bevarat kvitto, daterat i november 1631, betalade Gustav II Adolf ett tusen riksdaler (cirka 570 000 kronor i dagens penningvärde) för sin stridshäst. Det var kolossalt mycket pengar för en häst – de kostade vanligtvis mellan sjuttio och åttio riksdaler.
• Att Streiff stoppades upp kanske kan tyckas märkligt i dag, men hästen hade en helt annan roll och betydelse vid den här tiden. ”Att kunna rida och tygla en häst ingick i unga adelsmäns uppfostran och när kungen var på resande fot kunde han regera eftersom han satt i sadeln, som också var hans tron. Fursten och hans häst var en enhet och det sägs att Streiff sörjde kungen så djupt att den stod med hängande huvud i tre dagar utan att äta”, står det att läsa på Livrustkammarens hemsida.

Källa: Livrustkammaren.se

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2020.