Monica Theodorescu: ”Ryttaren ska inte pusha fram schvung”

Vi måste tänka om en del inom dressyren, sa Monica Theodorescu i en uppmärksammad intervju i våras.

Hon tog särskilt upp inriktningen på unghästchampionaten, där hon anser att kraven är för stora på hästarna. Syftet är marknadsföring, det vill säga försäljningsambitioner, inte korrekt utbildning. 

Så hur ser hon på utvecklingen ytterligare några månader senare? 

Tycker du att dressyrdomarnas poängsättning har ändrats sedan den här debatten startat?

– Man ser att domarna nu dömer mer vad de faktiskt ser, och drar ner på poängen om något inte är bra. De allra bästa får höga poäng för det som är riktigt bra, men är något inte korrekt, att ett ekipage exempelvis visar bristande kontakt, så syns det på poängen. 

– Jag ser också i protokollen, som jag har tillgång till som tränare, att kommentarerna och poängen stämmer bättre överens än tidigare. Om det står något om bristande balans så är också poängen lägre. Förut kunde det stå en anmärkning men poängen var ändå hög. 

På vilket sätt skulle du vilja förändra unghästtävlingarna?

– Som 5-6-åringarna visas är inte vad vi vill se när vi utbildar en häst för Grand Prix. Jag vill exempelvis inte att de ska ha en så hög grad av halsresning så tidigt. 

– En annan sak är schvung. Den ska komma ur styrka, balans och lösgjordhet, inte pushas fram av ryttaren. Men den trenden började redan för länge sedan, med auktionshästar. ”Titta vad de redan kan!”, ville man visa kunderna. Men de ska inte gå så i den åldern. 

Monica Theodorescu framhåller vikten av att i stället följa den klassiska utbildningsskalan.

Vad är din åsikt om dressyravelns inriktning i dag?

– Man vill ha svarta hästar, byggda i uppförsbacke och med så här smala ben, säger Monica Theodorescu och visar med tumme och pekfinger ett mycket litet skenbensmått. 

– Man fokuserar på typ och glömmer resten, säger hon, och framhåller överdrivet stora travrörelser som en annan negativ trend. 

Hon påpekar också riskerna för hållbarheten, när man inte uppmärksammar kvaliteten på extremiteterna. 

– När jag var ung lärde mina föräldrar  mig hur man ska bedöma en unghäst. Man börjar med att gå runt den och studera hovarna, en i taget. Sedan bedömer man benen ett i taget; vinklar, skenbensmått etcetera. Men så är det inte nu! 

– Efter OS i Rio 2016 var jag tvungen att ta en tränarexamen, ja det var kanske lite konstigt (fniss) men en formalitet från förbundet. Då ingick bedömning av unghäst. De ledde fram en unghäst, och jag började gå runt den och studera först hovarna och sedan benen. Då klev unghästdomaren fram och avbröt mig och sade ”nej, nej, inte så, vi bedömer typen”!

Samtidigt som Monica Theodorescu vill se förändringar ser hon också förbättringar jämfört med förr. 

– Allt var inte bättre förr. Jag ser inte bakåt så mycket, men jag har mycket erfarenhet, och har sett mycket. Mycket som var mycket bra, men allt var inte bra förr. 

– I dag får hästar komma ut i hagen mer, de får mer varierad träning, de får fysbehandlingar och så vidare. Förr kunde de få stå still i sin box hela dygn. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2024.