Råd från Lisen: ”Svenska uppfödare kan samarbeta mer”

Lisen Bratt Fredricson var engagerad av Lövsta för att tillsammans med Jeanna Högberg prata på temat avel och sport i samverkan. Åhörare var inbjudna uppfödare och kunder till Lövsta.

Ledde samtalet gjorde Lövstas seminveterinär Görel Nyman som inledde med att hylla uppfödarna som är modiga och djärva nog att försöka producera de hästar som ska vara i topp på 30- och 40-talet.
– Ni är på god väg, sa Jeanna som tycker att uppfödarna ska fortsätta fokusera på att använda ridbara individer i aveln.
– Men man måste också avla på stora gångarter för det är svårt att klara sig i toppsporten på en häst som inte har tre bra grundgångarter i dag.

För att se framåt måste man också se bakåt, påminde Lisen.
– Förr var hopphästen lite grov och orörlig, kunde hoppa stora hinder men var svår att rida för oss och svår att sälja. Nu upplever jag att hästarna kan vara väldigt begåvade men också lite svåra. Vi måste också jobba på hållbarheten och hästarna ska stå bra på benen.

Jeanna tycker att dressyrhästarna blivit känsligare ”men mindre tossiga”. Hon kan se en brist i att dressyrhästuppfödare avlar på hingstar så unga att man inte har någon som helst aning om hur de kommer att uppföra sig under ryttare.
– Ni inom hoppningen avlar ju på gamla hingstar.

När stammen inte spelar roll

Görel Nyman bad Lisen och Jeanna att berätta hur de selekterar hästar. Lisen började:

– Är det föl går jag enbart på stammen. Jag går gärna in på Horsetelex och ser generationer bakåt om stammen har lämnat tävlingshästar. Är det en 3-åring skulle jag säga att det är hälften-hälften stam och individ för då kan jag se den hoppa också. Och när den är 6 år spelar stammen ingen roll.

Jeanna tycker att det är lite enklare med gångartshästar. Man ser ju liksom hur de rör sig redan från ”barnsben”. Utom en sak.
– Jag tycker framför allt att man ska titta mer på skritten hos fölen. Och jag tycker det är svårt för många föl har jättestort övertramp i skritt. Men jag har pratat om det här med min samarbetspartner uppfödaren Christina Olsson och hon har sagt att man också måste se att fölet verkligen skrittar genom hela kroppen.
– Jag brukar också titta på hur de bästa såg ut som föl, säger Lisen.

– Sen är det så att den som har bäst gångarter som föl kanske inte är den bästa 4-åringen, konstaterar Jeanna som också påpekade att hoppning och dressyr är lite två världar där livet för den unga dressyrhästen är mycket mer utstakad via unghästtävlingar än hopphästens.
– Vi ser också flera hästar som har gått unghäst-VM i internationell Grand Prix.

Relevanta defekter

Görel Nyman bytte spår genom att förklara att hon ser alla hästar som mer eller mindre begagnade och ingen häst är prickfri.
– Vilka fynd anser ni är relevanta?
– När vi köper hästar tittar vi på hur de rör sig själva och hur de står på benen. Benställningen är viktig och jag brukar också ta den på lina på hårt underlag innan det blir veterinärbesiktning och röntgen. Om hästen är jättebegåvad köper jag den i alla fall även om den har en defekt, men för ett lite lägre pris då. Men jag måste också tänka på om planen är att den ska säljas eftersom kanske bara 10 procent av kunderna vågar köpa en sådan häst.

Dit hör inte amerikanare, som är extremt försiktiga när det kommer till röntgenfynd.
Jeanna har också en ganska nykter inställning till röntgenfynd.
– Jag kan inte komma på en enda häst med röntgenfynd som det varit några problem med. Däremot har kunden ofta problem med det.
En röst i publiken föreslog att ridskolor kanske kunde ha större överseende med röntgenfynd eftersom de inte har råd att betala så mycket för ridskolehästar.

Varför ha bråttom?

– I hoppning är vi kanske lite långsammare och rider inte de unga hästarna lika mycket som ni inom dressyren gör, berättar Lisen.
Deras 4-åringar går på bete från april-maj till oktober.
– Är det hästar man tror på, varför ska man ha bråttom? Då är det bättre att bygga upp dem långsamt så att de hinner smälta utbildningen. Vår erfarenhet är att ett steg bakåt ofta ger två steg framåt när man börjar om med hästen efter en tids vila.

Effektivisera mera

Lisen tycker att mer fokus bör läggas på uppfödarna. Hon är övertygad om att det finns massor av samordningsvinster att uppnå om uppfödare bara går mer samman.
– Jag tror på samarbeten. Många uppfödare jobbar så hårt med både vanligt jobb vid sidan av och hästar och stall. Det är ju en otrolig fysisk aktivitet vi hästmänniskor ägnar oss åt. Jag tror mer på skrivbordsjobb, tänka ut hur man kan effektivisera verksamheten. Det finns så mycket man kan göra, uppfödare borde göra precis som ryttare som sätter upp mål. Gå ihop fler uppfödare, då kan ni till och med anställa en beridare.

Lisen och Peder funderar just nu på om de kan låta fler hästar gå på lösdrift. Unghästarna tas in på box först när de är fyra, men går som sagt länge på bete.
– Nu funderar vi på om 5-åringarna kan gå på lösdrift och vi ändå kan rida och tävla på dem. Jag tror på det.