Räddade laget – tävlade höggravid

Det såg mörkt ut för Ågesta Ridklubb när det drog ihop sig till första omgången av dressyrallsvenskan i division I. Lagledaren Eva Kosman saknade en ryttare, men vägrade ge upp hoppet. På tävlingsdagens morgon tvingades hon till slut ändå stryka laget.

– Vi har vunnit flera år i rad och det kändes så tråkigt att inte få rida, berättar Eva Kosman.
Det var i detta läge som höggravida Hanna Ljungström minst sagt ”tog en för laget”.
– Varför inte tänkte jag, säger Hanna Ljungström, som just nu befinner sig på Huddinge BB med sin knappt dygnsgamla dotter Elin i famnen.

Fick råplugga programmet

Hennes häst Catlick skulle tävla klassen innan med hennes medryttare och fanns redan på plats. Arrangören Dressage Club tog bort strykningen medan Hanna Ljungström försökte hitta tävlingskläder som hon kunde komma i med sin stora mage – samtidigt som hon försökte plugga in Medelsvår B:2, som var det aktuella programmet.

Jag var rädd att domaren kanske skulle kasta ut mig eller att jag skulle få 30 procent.

Att hon inte hade ridit på fyra månader funderade hon inte så mycket över. Meningen var att hon skulle ha fortsatt rida längre in i graviditeten, men det satte graviditetsdiabetes och foglossning stopp för.

– Sista tiden har jag gått med kryckor, men då kunde jag fortfarande gå och röra mig. Och jag var bara så glad över att få rida igen, även om det kändes efteråt, säger Hanna Ljungström, som red ihop dryga 57 procent efter en kämparitt på dryga fem minuter.

– Traven var värst, men som tur är har min häst en skön galopp, så den gick bra. Jag var ändå förvånad över att jag fick så fina procent, även om det var långt ifrån godkänt. Jag var rädd att domaren kanske skulle kasta ut mig eller att jag skulle få 30 procent.

Red fram i en kvart

Vad stod det i protokollet?
– Någonting om att det var en trevligt ritt, men att jag behövde ha mer framåtbjudning. Jag satt ju bara och bromsade för att det inte skulle gå så fort.

– Jag hade aldrig gjort det om jag inte hade haft en så snäll häst, som jag känner mig trygg på. Dessutom hade han gått klassen innan, han var väl uppvärmd och han är i toppform. Annars hade jag inte utsatt honom för det. Jag red bara fram i en kvart för att känna att jag kunde sitta på honom.

Detta var alltså för en dryg månad sedan och i helgen kammade Ågesta Ridklubb hem totalen i dressyrallsvenskan division I. Något som inte hade varit möjligt utan Hanna Ljungströms smått heroiska insats – som dessutom mångdubblades med födseln av dottern Elin natten till onsdagen.

Men det är inte bara blöjbyten och joller som väntar nu. Lilla Elin får snart åka hem till sina storasyskon, och om allt känns bra räknar Hanna Ljungström med att sitta på Catlick igen inom en vecka. Men denna gången utan den stora magen.
–  Det var precis som att han kände på sig att det var jag som satt i sadeln, och att han behövde vara ännu snällare än annars.