Annika satsar högre: ”Jag ger det en chans”

Annika Axelsson började hänga i stallet hos Vinslövs Ryttarförening som sexåring, red en gång i veckan men fick snart börja rida allt fler hästar. Som 16-åring sommarjobbade hon hos Royne Zetterman och fick tävla en hel del unga hästar.
– Jag lärde mig ofantligt mycket, minns hon.

Så mycket, faktiskt, att hon tyckte att gymnasiet var överflödigt och blev i stället kvar hos Royne. Livet såg enkelt ut – tills hon, som 19-åring, började känna sig trött, fick ont i magen och vid ena armhålan. Många läkarbesök senare fick mamman, som var cancersjuksköterska, en av sina läkare att undersöka dottern.

Då upptäcktes att Annika hade aggressiv och utbredd lymfkörtelcancer.
– Jag lades in direkt och ett halvårs intensiva behandlingar med cellgifter och strålning inleddes.

Tio kilo svagare orkade hon inte rida under den här tiden, men efter behandlingarna läste hon in gymnasiet och när styrkan återkom började hon rida igen.
– Jag tog emot ett tiotal hästar, red och tävlade sedan för Jenny Lehmann på Your Horse innan jag drog ner på ridande och läste systemvetenskap i två år på universitetet i Lund.

Red hingstar hos Schou

Snart lockade hästarna igen, men det blev nästan för mycket. Under ett år red hon dagligen nästan ett dussin unghingstar hos Andreas Schou i Danmark.
– Jag red för mycket, på starka hingstar, och kände att jag behövde en paus, inte minst för att hinna tänka. Så jag flyttade till Malmö, läste någon universitetskurs och jobbade på en sängbutik.

Under den här tiden besökte hon Falsterbo Horse Show – och hennes nya hästliv startade.
– Jag träffade en egyptisk kille som arbetade ihop med Cian O’Connor. Han ville att jag skulle arbeta med honom, så det blev först Irland och sedan Dubai. Jag skapade otroligt mycket kontakter.

Hon träffade också shejk Ali al Thani, ryttaren som var baserad hos Karl Schneider  och de blev ett par.
– Det blev en annorlunda period i mitt liv. Jag red bara de två hästar jag hade med, plus några andra som jag hjälpte till med.

När förhållandet tog slut efter ett år flyttade Annika Axelsson hem till Sverige, men ett år senare var hon tillbaka 
i Dubai, med tre egna hästar.
– Men helst ville jag till Nederländerna eller Belgien. Det är ju där allt händer. Jag hittade till Opgladbekk och arbetade ett år hos Neal Jones innan jag för fyra år sedan startade eget. Jag har ett stall med 22 boxar på en anläggning som tar 70 hästar.

Säljer och tävlar

Verksamheten går ut på att ta fram och sälja hästar till kunder över hela världen. Men hon satsar också på en internationell karriär, pushad av vännen och tränaren Ann-Cathrine ”Ankan” Carlsson.
– Ankan tyckte att jag skulle satsa mer på fyrstärnigt, berättar Annika Axelsson.

Tack vare samarbetet med bra hästägare och Judy Anne Melchior på Zangers
heide, – har hon nu hästar som hon kan satsa på, hästar som inte ska säljas. Det är främst Diva Rosa (sto f -08 e Wallenberg-Emilion), hästen som redan i sin första fyrstjärniga Grand Prix var femma (i Poznan) och veckan efter gick felfritt i debuten i femstjärnig Grand Prix (i Sopot).

– Det var i Polen som den svenska förbundskaptenen Henrik Ankarcrona frågade om jag ville komma och rida i Falsterbo. Det ville jag, säger hon och ler.
– Det är så roligt att bli uppmärksammad av den svenska ledningen. Jag har ju ingen ponny- eller juniorkarriär bakom mig. Och inga pengar.

EM ett mål

De närmsta åren blir det fullt fokus på den egna satsningen.
– Jag ger det en chans. EM om två år och femstjärniga nationshoppningar är mina mål, säger Annika Axelsson.
– Jag känner att jag har hittat en bra balans i allting och jag passar på att njuta. Jag har lärt mig att tänka positivt.

Hur det blir ännu längre bort i framtiden vet hon inte. Kanske något helt utanför hästvärlden.
– Jag älskar att hålla mig allmänbildad, vill vara uppdaterad på vad som händer i världen. Om jag haft tid skulle jag ha velat resa mer – i framtiden tror jag att jag kommer att arbeta med välgörenhet.

Artikeln publicerades första gången i Ridsport nr 14/2019.