”Vi behöver inte bada i pengar för att vara lyckliga”

De är ganska lika, kusinerna Ebba och Mia von Essen. Så har de också ännu närmare band än kusiner brukar ha – deras mammor är systrar och deras pappor är bröder. De gillar båda att dricka cola och de gillar dressyr. 

– Vi har ganska lika ridstil och gillar samma typ av häst. Vi kan få hjälp av varandra, den andra kan rida och se om den kan lösa problemet. Det är samma på tävling, det räcker att man vet att den andra står där, en kort nick kan hjälpa, säger Ebba von Essen. 

Kusinerna var också lika i sin inställning till företagande när de drog i gång Dressyr Essen år 2001. 
– Vi var dårar, vi kunde ingenting, säger Ebba. 

– Nej, vi kunde inget om företag. Men nu har man lärt sig att det inte behöver gå åt helvete som man tänkte att det skulle göra ett tag. Vi behöver inte bada i pengar för att vara lyckliga. Det är ju inget åtta till fem-jobb med fem veckors semester, säger Mia von Essen.  

– Det är egentligen bara när man säljer en häst, eller säljer en kundhäst och får provision, som man drar in pengar. Det är klart att man är romantisk och vill behålla, men våra hästar är alltid till salu.

Fakta

Mia von Essen

Gör: Driver Dressyr Essen, som jobbar med utbildning, träning och försäljning.
Ålder: 43 år.
Bor: I Lund. 
Familj: Maken Alexander, två barn som är nio och sju år gamla. En katt och nio hundar, många stående fågelhundar eftersom mannen jagar. 
Tränar för: Kerstin André, Kyra Kyrklund och Cathrine Laudrup Dufour.
Äter helst: Pasta och mozarella. 
Dricker helst: Cola.
Oanad talang: Kan artbestämma fåglar. Min pappa var väldigt jaktintresserad och han drillade oss. Jag är också en bra kartläsare.

Expandera

Så långt likheten mellan kusinerna. Men när det gäller en sak är de olika. 
– Mina barn tar av sig skorna när de ska åka i Ebbas bil. Min bil ser ut som kom-och-hjälp mig, berättar Mia.

Ebba har en annan syn på städning. 
– Hästfolk brukar fråga om jag har ny bil eftersom den är så ren. Men jag städar bara fem minuter varje vecka, jag kan vara oerhört effektiv, säger Ebba. 

Fakta

Ebba von Essen

Gör: Driver Dressyr Essen, som jobbar med utbildning, träning och försäljning.
Ålder: 48 år.
Bor: Inne i Lund. 
Familj: Partnern Petter. Två hundar, en katt. Två minigrisar, de är min familj även om de bor i stallet. 
Tränar för: Kerstin André, Kyra Kyrklund och Cathrine Laudrup Dufour.
Äter helst: Mjölkchoklad. 
Dricker helst: Cola Zero eller mellanmjölk. 
Oanad talang: Duktig på att städa. Jag gillar ordning och är noga med saker. Kan vara oerhört effektiv. Städar bilen varje vecka. 

Expandera

En annan skillnad som gör kusinerna till bra partners i företaget är att medan Mia fakturerar och sköter teknik är det Ebba som ”beställer foder och pratar med gubbar”.
– Jag är svindålig med datorer, mitt huvud exploderar, medan jag har lättare för att ringa när det ska lagas saker. För mig är det inte jobbigt, medan du kan tycka det, säger Ebba.

Ordning präglar stallet på Hviedrups Gods nära Lund, där Dressyr Essen hyrt in sig sedan år 2002. Förutom någon timme varje eftermiddag, när stallets två minigrisar Uffe och Benny får använda stallet som rastplats. Det är därför till och med hovoljan är upphängd; annars äter grisarna upp den. 

Uffe och Benny har ett litet rött hus fyllt med halm där de sover, och en box. Ibland får de lösgaloppera i ridhuset och vara med i lunchrummet. 

– Jag är uppfödd på landet på ett jordbruk och vi hade grisar. Jag var ganska mycket med pappa i svinhuset, säger Ebba. 

Men grisarna i all ära, det är faktiskt en häst vi är här för att träffa. Nämligen Invoice (OLD val f -12 e Jazz-Olympic Ferro, uppf P J Crum, äg Alexanders Hovslageri & Häst AB). Han och Mia var i Tyskland på en trestjärning tävling tidigare i höstas. Första dagen var hästen ännu mer spänd än vanligt, vilket inte vill säga lite. 

– Jag visste att han behöver komma till jobb för att spänna av, och efter ett tag blev det bättre. Inne på banan hade jag mer av känslan som jag haft under träning, han var väldigt med mig, och andra dagen blev det ännu bättre, säger Mia. 

När jag fick höra siffran 75 procent för Specialen började jag gråta.

Ebba von Essen

Ebba stod vid tävlingsbanan och filmade. 
– Första dagen var jag nervös, det var hans andra stora Grand Prix, sedan var jag rätt lugn i Specialen, men man ser hur jag skakar på handen när jag filmar. När jag fick höra siffran 75 procent för Specialen började jag gråta. 

För Mia kändes det som att ritterna gått bra, men det är få som får över 70 procent så hon förväntade sig en siffra däromkring. 
– Det är väldigt svårt. Att sedan att få så mycket mer och ännu mer på Specialen kändes helt overkligt. När man tänker tillbaka, visst, hästen är ju fantastiskt fin, men jag hade inte ens tänkt tanken på 75. 

– Ja, för 75 är ju bra på riktigt, fyller Ebba i. Man säger ju att man vill rida på en viss procent och om man får till känslan brukar det ligga runt 69–70.

Vägen för Invoice och Mia har inte varit spikrak. Hästen kom som 2,5-åring och var då hingst. 
– Men vi märkte snabbt att vi måste kastrera, han var väldigt spänd. Min man var inte så glad, det är han som äger Invoice och han drömde om en godkänd hingst. Även som valack var han ganska spänd att rida in, säger Mia. 

Det har tagit år att få hästen mer avslappnad.
– Invoice är fortfarande ganska svår i temperamentet och vaken. Han kan vända på en femöring och är ofta spänd och kort i halsen. 

Vad som sporrade Mia att fortsätta utbildningen var hästens talanger. 
– Han lär sig saker väldigt kvickt och har superlätt för samling. 

Inte förrän hästen var sju år gjordes första tävlingsstarten. Sedan red ekipaget Lövsta Future Star. Fortfarande var det alltför spänt, även om det ofta räckte till placeringar. 

Dufour hjälpte till

Vad skulle Mia och Ebba göra med den spända talangen? Svaret stavas: Cathrine Laudrup Dufour. 

– Hon är väldigt bra på att rida, och bra på heta hästar. Vi känner henne lite genom Kyra, genom Knytkalaset som vi är med på. Jag var väldigt frustrerad och kände att vi måste göra någonting, säger Mia. 

Ebba fyller i. 
– Du var rätt nere i skorna och kände att det här inte skulle gå. Vi bestämde oss för att göra en satsning. Det handlade om mycket pengar men Invoice fick vara hos Cathrine i tre månader. 

Även den danska ryttaren hade problem med spänningar i hästen. 
– Men hon har lite fler verktyg i sin låda. Cathrine hade inte heller med sig bagaget som jag har, jag vet att han kan vända på en femöring medan hon läste honom som en öppen bok.

Det var ovant att rida hästen första gången hos Cathrine, berättar Mia. 
– Det var otroligt värdefullt att hon hade ridit honom och att hon stod på marken och kunde se vad som höll på att hända. Med mig från Danmark fick jag olika tips.

Det är först det här året det börjat hända saker. 

Ekipaget debuterade i internationell Grand Prix i år och därpå var det alltså dags för succén i Tyskland. 

För Ebba har förstahästen Dora (SWB sto f -09 e Don Primero-Amiral, uppf Sonja Paulsson) försvunnit från stallet. Hon såldes förra hösten till ungdomsryttaren Emelie Svanström. 
– Det är jättekul att rida Grand Prix men man måste försöka släcka sina känslor, säger Ebba. 

Inte heller Dora var lätt från början. 
– Det tog tre år att lära henne byta galopp. Ibland lönar det sig att inte ge upp. Alla tyckte att jag var dum i huvudet. Men det är bra att vara två när man ska fatta beslut, och det var bra att jag inte sålde tidigare.

”Inget att hålla på med”

Mias första GP-häst Vivo (SWB f-96 e Master-Vivaldi, uppf Sonja Paulsson) var det ingen som trodde på. Mia skickade en film till Kyra Kyrklund som sa ”det där är inget att hålla på med”. Men hästen blev kvar i stallet och den utbildades till Grand Prix med hjälp av Kyra och Kerstin André, och var till och med på pre-camp inför OS i Hongkong 2008. 
– Ibland blir en häst kvar och det kan gå att utbilda den till Grand Prix trots att den inte är så talangfull från början. 

Bland drömmarna finns att rida OS. 
– Man har en plan och är man tillräckligt bra så blir man uttagen, säger Ebba. 

– Ja, men nu finns en möjlighet, när man vet att hästen är fin och vilka procent den kan gå på. Sedan är ju Patrik (Kittel) och Tessan (Nilshagen) enormt erfarna och många andra är på väg upp, säger Mia.  

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 18/2023.