”Ridsporten har ett enormt strukturellt problem”

Ridsportens ursäktande attityd mot de män som begår övergrepp är i sig ett enormt strukturellt problem.

Vad hade hänt om en mattelärare skulle gå ut i en P1-dokumentär och berätta att han haft relation(er) med flera minderåriga elever. Tror ni att han hade fått fortsätta som lärare? Tror ni att han skulle ha en fanclub av föräldrar som skulle betalat dyrt för att just denna fantastiska mattelärare skulle vara ensam med deras minderåriga döttrar?

Nej, antagligen inte.

Generellt inom vår sport finns en enorm stolthet för hur vi fostrar ledare och ungdomar som tidigt lär sig ta ansvar – i synnerhet när det gäller unga flickor. Det är alldeles sant men de senaste åren har den mörka baksidan med de strukturella hierarkierna allt mer börjat granskas i sömmarna.

De strukturer som under decennier tillåtit att män kunnat utnyttja väldigt unga tjejer har nu strålkastarljuset på sig. Strukturer har möjliggjorts genom att tjejerna tidigt lärt sig att jobba, ta i med kroppen som verktyg, inte gnälla och att ens värde ligger i vem du jobbar hos, vilka hästar du rider och hur mycket du orkar jobba. 

Det skapas en perfekt grogrund för hur män kunnat missbruka sin makt för att utnyttja många av dessa tjejer sexuellt.

Det är inget annat än ett svart moln som svävar över vår fina sport.

Under rättsprocessen och i intervjuer har tränaren som nyligen fick tillbaka sin diplomering (och med den möjlighet att åter söka licens) från förbundet uttryckligen sagt att det är helt okej att som 30-åring ha en sexuell relation med sin 15-åriga elev.

I mina ögon är en person med de åsikterna inte lämplig som tränare, oavsett om vederbörande vunnit i rättsprocessen kring formalian som rörde den indragna diplomeringen. 

Senaste halvåret har vi kunnat läsa om en ungdomsryttare som stängts av i sex månader och där vi i utredningen från juridiska utskottet på Svenska Ridsportförbundet kunde läsa att ryttaren ansågs ha handlat i och med ”ungdomligt oförstånd och bristande impulskontroll”.

Samma tongångar hördes, inte minst i sociala medier, efter att en annan ungdomsryttare i förra veckan stängdes av och bötfälldes av disciplinnämnden. Detta efter att ryttaren mer eller mindre misshandlat sin häst efter en start som gått dåligt. 

Många gav i olika kommentarsfält uttryck för att det skulle tas hänsyn till ryttarens ålder.

Visst är det märkligt hur det i vissa sammanhang anses att 15-åringar klarar av att ta sitt fulla ansvar över något så stort som sin sexualitet och i andra sammanhang anses inte vuxna människor – 20- och 30-åringar räknas dit– kunna ta ansvar över hur de beter sig mot andra människor och djur – med hänvisning till deras ålder?

Frågan jag ställer mig är – vem tar egentligen ansvaret?