HästhälsaEn häst med shivering får muskelryckningar och darrningar när bakbenet böjs och lyfts. Det blir svårt när bakhovarna ska kratsas, verkas och skos.
Shivering – en skakande diagnos

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Hästar föds inte med shivering, utan tecknen uppkommer senare. Det kan ske som unghäst, men vanligen efter fem års ålder. Om en häst utvecklar shivering, finns det i regel där vid tio års ålder. Shivering tenderar att bli värre med åren och det finns rapporter om hästar som med tiden fått svårt att rygga ut ur transporten.
Det som verkar sakta ner processen mest, är att hålla hästen aktiv. Många hästar med shivering tävlar på hög nivå. Mankhöjden verkar ge högre predisposition för åkomman än ras, enligt en omfattande undersökning. I den var de flesta shivering-hästarna över 165 cm.
Degeneration i lillhjärnan

Orsaken till shivering kan vara onormal degeneration i lillhjärnan. Denna styr inte själva rörelserna, men tar emot information om kroppens läge och rörelser, för att samordna den informationen med signalerna om viljestyrda rörelser som kommer från storhjärnan.
Vid obduktion av hjärnan på tio shivering-hästar, hade 80 procent en sjuklig förändring på lillhjärnan.
Valacker drabbas
Shivering är tre gånger vanligare hos valacker än hos hingstar och ston. Orsaken till detta är okänd.
Olika varianter
Vid en typ av shivering sträcker hästen ut båda frambenen när den ombeds rygga, samtidigt som den sträcker ut bakbenen bakom sig – som en utsträckt sågbock. Den kan inte koordinera rörelserna på fram- och bakbenen och vill helst inte rygga alls. Oftast kan en sådan häst bara rygga två, tre steg.
I den andra typen av shivering visar hästen tecken på kraftigt böjda bakben när den ryggar eller när ena bakbenet lyfts. Ibland stelnar det böjda benet till och blir kvar i det läget, ”fryser”, innan benet snabbt sätts ner igen.

Svårt att vända och rygga
Det kan vara svårt att diagnosticera shivering, men forskaren Stephanie Valberg, USA, har visat betydande skillnader mellan shivering och tuppspatt:
Vid tuppspatt dras bakbenet upp mot buken vid varje steg framåt. Benet sätts sedan ner normalt och hästen har sällan problem att lyfta bakbenet samt kan rygga utan problem.
En häst med shivering darrar och får muskelryckningar när bakbenet är upplyftat, trots att den är fullt frisk och inte har artros eller andra skador. Svansen kan darra när den hålls upp. Rörelserna framåt är opåverkade, men hästen kan däremot ha svårt att rygga, ett problem som verkar eskalera över tid. I långt gångna fall kan hästen ha svårt att vända tvärt.
För att skilja en häst med shivering från en med tuppspatt, kan hästen få skritta framåt, vända tvärt åt först det ena, sedan det andra hållet, rygga samt att dess ben lyfts, ett efter ett.
Hålla hoven lågt

Det kan underlätta för en häst med shivering om bakhoven hålls lågt vid all hantering – kratsning, verkning, skoning och broddning. Då slipper hästen böja bakbenet så mycket och lyfta det högt, vilket utlöser de ofrivilliga darrningarna och skakningarna.
Behandling
Det finns inget specifikt läkemedel mot shivering, men erfarenhet från studier av andra neurologiska tillstånd visar att drabbade hästar oftast inte har fått tillräckligt med antioxidanter och särskilt inte vitamin E. Detta kan vara viktigt att notera för uppfödare av raser med stor mankhöjd.
Kan tävla ändå
En undersökning av 300 shiveringhästar från hela världen visar att ägarna använt en rad olika metoder för att ge sin häst ett bra liv. Aktivitet har visat sig bra, många shiveringhästar tränas och tävlas i en rad discipliner utan problem – men de kan behöva extra tid och omsorg när bakbenen ska lyftas för olika slags hovvård.
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2024.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på