Snöiga dagar filas det på tömkörning

När snön faller i Skåne, allt tar längre tid… Man får skotta upp dörrar, plumsa ut till hagar och eftersom man alltid intalar sig själv ”Det kommer aldrig att snöa i Skåne” och man förtränger att det kom snö nästan alla andra år man har bott här så har man ändå inte investerar i bra skor så man går runt och får snö i skorna och tycker synd om sig själv.

Det är i varje fall dessa dagar vi tackar dåtidens Persson för att han investerade i ett ridhus så man ändå man motionera djur utan att halka till döds.

Vi har dessa snöiga dagar filat på tömkörningen. Själv har man ju aldrig varit vidare duktig på det här och glatt mig att ingen har sett mig när jag trasslat in mig i tömmarna. Men då det ska sparas in tid så hade chiefen en plan, vi tar en häst var och tömkör samtidigt. Och det är ju jättefint och jättekul och allt däremellan när man får lektioner av en kunnig person, men att visa sina brister är ju aldrig det roligaste.

Eftersom jag haft någon enstaka lektion tidigare där han var rätt så hård och uttrycket ”Man ska vara snäll mot de snälla och hård mot de hårda.” sades och jag skrek tillbaka ”Är inte jag snäll?!” så förväntade jag mig kanske ett värre resultat än vad som blev. Fick inte så mycket skäll som jag hade väntat mig, gick faktiskt helt okej och nu har jag nästan börjat förstå hur man jobbar en häst från marken utan att helt fundera över vad man håller på med. Nej, det var till och med lite roligt det här. En hård lärare kanske får bättre resultat än en som säger att det är bra när det inte är det?

Så hade jag en fyrbent kollega som bara föll inåt hela tiden, och eftersom jag alltid känner att jag blir så himla stel i handen jag måste hålla en pisk i den så brukar jag aldrig ta med mig en ut och hoppas att min energi ska vara nog att förflytta dem. Men, ibland går det inte, och eftersom varje sekund räknas på Stenshill så föreslog chefen att jag skulle ta en plogpinne som vi använt till att mäta in koner med tidigare. Sagt och gjort, där stod jag med en plogpinne fastklämd under armen för att den inte fick plats i handen.

Ni kan kalla mig Antonia MacGyver Johansson. Alla sätt är bra utom de dåliga, hoppas snön försvinner snart så man kan ut längs vägarna igen.