Ukrainavolontären: ”Jag har ett jobb att sköta helt enkelt”

Vad behöver Ukrainas hästar?

– Just nu behöver de bra täcken som står emot regn och kyla. På många shelters för hästar finns det betydligt fler hästar än stallplatser, eftersom många räddningshästar lämnas in. Där finns också hästar som ägs av soldater, och som kanske aldrig kommer hem igen. Bristen på stall gör att hästarna får gå ute. Dessutom behövs mineraler och vitaminer, liksom veterinärutrustning. Det finns att köpa i Ukraina men är fruktansvärt dyrt.

Hur har hästarna i Ukraina det?

– Det är väldigt olika. I vissa delar av landet märks kriget inte så mycket, och där försöker de normalisera läget så mycket som möjligt. Det genomförs till och med tävlingar. I områdena närmare krigszonen finns sönderskjutna stallar och det kan smälla när som helst, som utanför Kiev i september när sju hästar dödades i en rysk drönarattack.

Vad fick dig att bli så engagerad för Ukraina?

– När Ukraina anfölls frågade jag mig: ”Tänk om detta hände oss, vad skulle vi vilja att andra gjorde då?” I början av kriget söktes också chaufförer med C-kort och jag anmälde mig, och har genom mina resor lärt känna veterinärer och hästägare, och besökt många shelters och hippoterapistall, där människor som drabbats av trauman får umgås med hästar. Människor tar så många fina initiativ.

I slutet av november gör du din elfte resa till Ukraina. Hur tänker du kring säkerheten?

– Hur tänker du själv när du är ute och kör bil och aldrig vet om du möter en uttröttad chaufför eller en självmordskandidat? Jag har ett jobb att sköta helt enkelt.

– Jag har varit med om både beskjutningar och drönaranfall, och sist var jag långt ute på landet när allt släcktes ner på grund av ett drönaranfall och jag inte hittade tillbaka till stora vägen. Jag fick stanna vid ett hus och ringa en vän som kunde tolka till ukrainska, så att hon kunde förklara för dem i huset vem jag var och vad jag gjorde där. De hjälpte mig hitta tillbaka till den stora vägen.

– Varje resa kör jag omkring ett par hundra mil. Det är jättejobbigt eftersom jag reser ensam och jag är jättetrött när jag kommer hem. Sedan går det några dagar och jag vill dit igen.

Varför reser du ensam?

– För att kunna maximera lasten, men också för att jag inte vill ha med mig någon som är ute efter att det är ett äventyr, för så är det inte. Vi har ofta sällskap och kör flera bilar i konvoj till Volodimir i nära gränsen till Ukraina.

Vad möter du hos ukrainarna?

– Så mycket tacksamhet, men också en beslutsamhet att stå emot. Många säger att de hellre dör än ger upp. Människor som har hästar har i många fall valt att stanna kvar, men ukrainarna är slitna nu efter snart fyra år av krig.

Något du också efterlyser nu är hästtransporter. Till vadå?

– Till transporter av allting. En del används som sjuktransporter med bårar i, andra blir rullande tvättstugor eller verkstäder. Vi har fått flera till skänks, bland annat från fälttävlansryttaren Ulf Johansson, och jag försöker berätta för givarna hur deras transporter används i Ukraina.

Mellan dina resor till Ukraina reser du runt i Sverige och berättar. Vad får dig att göra det?

– Jag vill berätta om vad som händer i Ukraina, mer än det som står i tidningarna, och att de som skänker pengar och saker ska få veta hur de kommer till nytta.

Finns det inget i Sverige som avhåller dig från att göra alla dessa resor?

– Jag har min man, och han är van. Men om jag hade haft kvar Utter så hade det nog varit annorlunda.

Ulla-Carin verkar genom gruppen Hjälp från Norrtälje till Ukraina.
Här kan du läsa mer om arbetet och hur du kan bidra.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 16/2025.