Så lockar du fram hästens hoppglädje

Efter de tidigare övningarna i vår utbildningsserie ska vi nu ha fått en mjuk häst som rakriktad spårar och villigt bjuder framåt med god ryggverkan. Då är det dags för inhoppning av den ofta unga hästen. Även om en häst har stor talang för hoppning måste man lära den hur man vill att den ska bete sig före, över och efter hindret.

Grundläggande är att hästen har förtroende för sin ryttare, den måste helt enkelt lita på den som sitter på ryggen. Det gör den om det grundläggande markarbetet fungerat.

När hästen nu ställs inför nya uppgifter gäller det att den fortsätter att lita på ryttaren, så uppgifterna får inte vara för svåra i början. Den måste också vara klar i sin situation när man sedan gradvis höjer svårighetsgraden på övningarna, man måste känna att hästen helt enkel klarar det man begär av den.

Därför kan det ibland vara bra att dela upp ett tilltänkt hoppass på tre dagar. Gör upp en bra plan, hoppa inte bara de hinder som råkar stå på banan. Hoppar du färre och planerade språng per gång undviker du att hästen blir trött. Den ska ju hela tiden tycka att det är roligt och må bra i sin kropp när den avslutar övningarna.

Väl infångade hinder

När hästen är ”nybörjare” på hinder ska du hjälpa den på så många sätt du kan. Det grundläggande markarbete (som vi gått igenom tidigare i den här serien) är första-hjälpen.

Nummer två, när det kommer till verklig hoppning, är att fånga in hindren. Väl infångade hinder gör det lättare för ryttaren att kunna understödja hästen och det blir enklare att rida rakt, och mitt på, bommarna. Redan från början ska hästen lära sig att det är mitt på hindret den ska hoppa.

Sedan kommer det noggranna markarbetet in igen, nämligen i ridningen mellan hindren. Slarva aldrig i övergångarna eller hörnpasseringarna. Fungerar det inte i galopp, bryt av till trav och se till att hästen är lydig och kommer in i ramen igen. En bra kontroll på lydnaden är om man placerar ut koner efter hindret och använder dem som vändningspunkter. Då ”tvingas” man att rida rakt fram till konen, göra en halvhalt och sedan vända.

Den unga, orutinerade hästen kan relativt tidigt få galoppera mot hinder och sedan få ta flera i följd. Men den måste då vara tillräckligt mogen så den själv tar tag i hindren och bjuder med god balans. Man får aldrig jaga hästen till hinder.

Har du en häst med benägenhet att rusa mot hindren kan du med fördel förlänga arbetet med travhoppning. Här gäller det att vara extra noga i just anridningen. Du kan lägga ut en travbom 2,5 meter framför avsprångspunkten.

Efter hindret, sakta av till trav igen, kanske ända ner till skritt, och flytta hästen i sidled så den svarar på innerskänkel och tar stöd på yttertygel.

Hindren ska göras enkla 

Själva hindren ska göras enkla för den orutinerade hästen. En väl framdragen marklinje på rättuppstående och inte alltför glesa oxrar, gärna av stigsprångskaraktär i början, är att föredra. När hästen tar tag i hindren och hoppar med säkerhet kan man göra oxrarna fyrkantiga, men fortfarande med något framdragen marklinje.

Börja tidigt med att vänja hästen vid alla typer av karaktärshinder: vattenmattor, plank, grindar och små murar. Fånga in dessa hinder ordentligt och placera dem så att du hoppar mot utgången eller mot andra hästar.

Om hästen är rädd eller tveksam, rid fram och visa den hindret. Men rid aldrig rakt fram, det skrämmer den bara. Rid i stället vid sidan om hindret, se till att den går undan för ytterskänkeln. Fortsätt skritta runt hindret, i båda varven, klappa hästen och skritta därifrån. Är den fortsatt tveksam till att hoppa kan du ta draghjälp av en äldre och säker häst.

När en orutinerad häst tvekar på ett hinder kan det aldrig vara för lågt, det viktigaste är att den vågar lösa uppgiften. Murdelar kan man dela på så att det blir ett hål som man kan skritta igenom, samma sak med små stående grindar. När hästen övervunnit sin tveksamhet och hoppar kan man sätta ihop delarna igen och travhoppa över dem.

Att ta hjälp av en gammal häst som går före är alltid bra. Jag har jobbat mycket med unghästar och erfarit att om en i flocken blir rädd för något, så smittar det av sig. Plötsligt tvärstannar alla framför något hinder. Där kan den äldre hästen åstadkomma underverk.

Viktigt att komma ihåg när du börjar hoppa den unga hästen är att du aldrig kan begära mer dressyr av den under hoppasset än vad den kan i det vanliga markarbetet. Tro inte att den ska göra galoppombyten när den hoppar om den inte kan det annars. Rid noggrant med tempoväxlingar och hörnpasseringar – då slipper du tappa balans och rytm, och därmed få nedslag.

Fakta

Jens Fredricson

Jens Fredricson fick en gedigen utbildning under sin uppväxt på Flyinge. Senare tog han hjälp av Anders Lindgren, vilket gav honom kunskap om grundläggande och riktig ridning. 

Jens arbetar som stallmästare på Ridskolan Strömsholm. Han har två SM-guld i hoppning och var med i det svenska bronslaget vid EM 2013.

Denna text publicerades första gången den 5 oktober, i Ridsports pappersutgåva nummer 19-2017.