Slarva inte bort tiden på framhoppningen

Din häst är nu så långt kommen i utbildningen att den är mogen att komma ut på tävlingsbanorna. Det handlar helt och hållet om att ge hästen de bästa förutsättningar man kan för att kunna hoppa banan.

Varje häst behöver sin individuella uppvärmning. Generellt åtminstone en halvtimmes uppvärmning och framhoppning, och den ska gärna ha skrittats lite innan det. Att sitta upp när det är 15-20 ekipage kvar före start är lämpligt.

Att planera hur och var du vill värma upp är viktigt, så du inte hamnar i en situation där yttre omständnigheter bestämmer. Det kan vara en sladdpaus så du inte kommer åt att rida på framhoppningen, eller att endast ett begränsat antal ryttare får vara inne på banan. Då kanske du måste hitta ett alternativt sätt att värma upp. Kanske får du skritta en stund, eller hitta en plats där du kan trava och galoppera.

Det gäller att vara innovativ och samtidigt följa det regelverk och de anvisningar som varje tävlingsplats har. För det är det ramverket vi har när vi ska värma upp våra hästar.

Det är viktigt att vara uppmärksam på andra ryttare och ha en lång framförhållning. Ta ögonkontakt, håll högerregeln. Det finns alltid en skaderisk, var uppmärksam och försiktig. Rid inte upp i baken eller för nära andra hästar.

Respektera att det finns ryttare med hästar som kanske är mötesskygga, spän­da, unga eller oerfarna. Ta inte för givet att dina ryttarkamraters hästar är precis som din. Visa repekt för övriga ryttare, utan att du tappar bort din egen framhoppning.

Samarbeta med andra ryttare. Titta i startlistan vem som är före och efter och hoppa gärna tillsammans. Då blir det mindre stress och du får bättre förutsättningar att få den framhoppning du vill ha.

Den ryttare som är närmast start har företräde på hinder. Respektera det. Försök att rida så avslappnat som möj­ligt. Andas, var avspänd och var cool mot dina medryttare och ha ett trevligt sätt mot din häst.

Jag tycker inte om när man bara får rida i ett varv på framridningen. Jag vill värma upp i båda varven, men jag kan förstå beslutet och man får anpassa sig. Men om jag får välja så rider jag i båda varven.

Försök värma upp hästen på ett sådant sätt att den hittar en god balans och bjud­ning, och att du får en anridningskänsla i galoppen innan du börjar hoppa fram.

Se till att ha en medarbetare som kan reglera hindrens storlek – höja, sänka, bredda och korta, ändra utseende och storlek. Upprätta ett bra sätt för er att kommunicera. Det bästa är att göra upp en plan. Exem­pelvis att du ska hoppa tre–fyra rättupp­stående för att sedan gå till en liten oxer, kanske hoppa något stigsprång, sedan en parallell oxer, upp till en viss höjd. Sam­manlagt kanske någonstans mellan åtta och tolv språng är en lämplig framhopp­ning. Hoppa ett lågt hinder. Är hästen av­spänd och lydig före och efter och hop­par på ett ändamålsenligt sätt, då kan du höja upp räcket. Men om du känner att du vill rätta något, så gör det på det lilla hindret. Det behöver inte vara högre än 80 centimeter. Det är mycket lättare att rätta till hästens lydnad på ett lågt hinder än på ett stort.

Planera varje språng och om det finns möjlighet kom i höger galopp varannan gång och i vänster varannan. Var noga med att planera vägen efter hindret. Rid rakt fram, organisera galoppen tills häs­ten är balanserad, för att sedan göra en hörnpassering.

Undvik att göra anridningar om hästen inte är i balans, exempelvis går i kors­galopp. Skola hästen, lägg en volt och gör en förnyad anridning. Slarva inte bort den tid du har på framhoppningen. Känner du dig osäker, var ute i god tid, så du har den tid som hästen kräver. Tänk först och hoppa sedan!

Om framhoppningen inte går som du önskat dig, till exempel att du får ett grovt oönskat nedslag eller ett stopp, sänk hindret och hitta tillbaka till ett förtroende i hoppningen innan du höjer. Samma sak om det händer något önskat på sista språnget innan du ska in på banan, hoppa ett lågt räcke.

En del hästar mår bra av att ta sista språnget ganska sent. Planera så du inte får alltför lång väntan inför start. Om du får tid över, fokusera och repetera hur du tänker rida. Ritten ska sitta i ryggmärgen, du ska helst inte behöva tänka på vilken väg, hur många galoppsprång eller i vilket tempo du ska rida, det ska vara så memo­rerat att det går av sig självt. När du kommer ut efter din runda, tra­va av hästen tills den inte blåser längre. Formen ska vara lång, låg och avspänd. Skritta sedan tills den är helt återställd i sin andning.

Låt gärna din medhjälpare bjuda hästen på något gott som belöning på vägen ut, oavsett hur det har gått inne på banan. Och klappa alltid om din häst efter av­slutad ritt.

Fakta

Jens Fredricson

Jens Fredricson fick en gedigen utbildning under sin uppväxt på Flyinge. Senare tog han hjälp av Anders Lindgren, vilket gav honom kunskap om grundläggande och riktig ridning. 

Jens arbetar som stallmästare på Ridskolan Strömsholm. Han har två SM-guld i hoppning och var med i det svenska bronslaget vid EM 2013.

Denna text publicerades första gången den 2 november, i Ridsports pappersutgåva nummer 21-2017.