Degas liv numera

Många har undrat vad som har hänt med min alldeles egna häst Degas, så det är väl dags för en liten uppdatering på den fronten med. Han har hunnit bli ännu ett år äldre sen sist, närmare bestämt 43 år, men han är still going strong, även om han just nu tar det ganska lugnt.

Efter att jag och Degas hade gjort en cover på Malin Baryards gamla hit ”Do you wanna ride” och varit på castingen för Ponnyakuten så blev våra problem ännu värre än tidigare. Degas fick någon slags hybris och hävdade att han numera var en stjärnhäst och krävde att enbart stjärnor skulle rida honom, och absolut ingen nolla som jag.

Jag lyssnade på honom och jag kontaktade både Malin, Patrik och Svante men ingen av dem var intresserade av att rida en käpphäst. Att han dessutom är krubbitare och har trämask gjorde inte direkt att de blev mer intresserade. När jag förklarade läget för Degas så svarade han att det nog var dags för pension, trots allt så hade han en aktningsvärd ålder.

Sedan dess har Degas mest gått med sin tre år äldre brorsa Segas nere på Kumlatofta och njutit av livet. De ligger i hagen och vilar på dagarna och på nätterna står de i varsin utebox med huvudet i krubban mest hela tiden, eller så tittar de ut över vidderna från boxen. De trivs som en ponny i en hölada skulle man kunna säga.

Förra veckan när Sara kom hem med Tjalle från deras terrängträning så ropade Degas på mig och sa att: -Jag skulle kanske kunna tänka mig att du skulle få rida mig över terränghinder, men det vågar väl inte du din satans fegis! Jag kände mig helt paff, jag blev alltså utmanad av en käpphäst från det förra seklet som inte tagit ett steg med en ryttare på ryggen på minst ett år.

Jag svarade honom spydigt att om han fortfarande kan röra på det där stela benet så kan jag nog lotsa honom över ett terränghinder eller två. Sedan stirrade vi på varandra länge som i en maktkamp om vem som tittade ner sist. Han vann förstås eftersom hans ögon är av målad plast och aldrig någonsin har blinkat.

Vi får väl se när jag vågar utmana ödet och lotsa runt Degas på terrängbanan. Att jag tvekar för att jag inte vågar säger jag naturligtvis inte till honom, utan jag säger istället att jag inte har tid när han frågar.  Brorsan Segas som är äldre och klokare förstår nog hur det ligger till för han flinar åt mig så fort han ser mig.