Parterapi med Sophie Lindhe

– Jag influeras av många olika träningsmetoder. Jag försöker vara som en bra förälder eller coach för hästen. Det betyder att det finns jättemycket kärlek men också ett ansvar, vi behöver regler och ramar så att hästen förstår världen den lever i, säger Sophie Lindhe inför en fullsatt läktare hos Jälla Naturbruksgymnasium när LRF bjudit in till clinic.

Ridskoletjej som började med vildhästar

Sophie Lindhe var en vanlig ridskoletjej som alltid älskat hästar. Sedan åkte hon till USA för att jobba med vildhästar som skulle adopteras ut.
– Jag var med i Extreme Mustang Makeover där man skulle träna en vildhäst på 100 dagar – och det var fascinerande vad man kunde göra med en häst som var helt vild. Det jag lärde mig motsade en del av det jag fått med från Sverige, som att det ÄR svårt att lasta hästar eller att det inte går att rida ut själv.

I yngre ålder tyckte Sophie Lindhe att det var coolt att vara den som klarade av svåra hästar.
– Nu försöker jag skapa hästar som alla kan kommunicera med, hästar som är trygga.
Hon menar att det finns två viktiga aspekter med träningen. Dels ska hästen lära sig att den kan komma till en människa i svåra situationer, dels att den ska lära sig att själv hantera känslor.
– Över tid kan jag se att hästar som tränats på det viset inte reagerar lika starkt eller snabbt när de till exempel blir rädda för något i hagen. Jag vill skapa reaktioner som är till fördel för oss människor, inte ”jag skiter i dig och springer hem”.

Tre rättesnören

Det finns tre rättesnören, enligt Sophie Lindhe. Nummer ett är att vara nyfiken på hästen och vara närvarande. Nummer två är att vara konsekvent med rätt känsla och tajming.
– Det gäller att vara konsekvent även när man haft en dålig dag. Rätt känsla och tajming kan man öva på hela livet, men försök hitta den, och försök hitta rätt energinivå.

Nummer tre är att reflektera över hästens energinivå – både mentalt och fysiskt. – En häst kan röra sig framåt i trav men kan fundera på att sakta av. Eller så handlar det om att hästen galopperat i full fart och plötsligt ska stå stilla. Det mentala och fysiska behöver samspela.

Stresspåslag

In på banan kommer fuxen George som avskyr att vara ensam. Han har full fokus på publiken och visar stressignal efter stressignal. Sophie Lindhe ska med hjälp av honom förmedla fyra grundövningar och miljöträning.
– Hela hans kropp säger att det här är jobbigt. Jag ska be honom om några saker som får hans kropp att känna sig lugnå. Jag gillar att vara i en bubbla med hästen, säger Sophie Lindhe och sveper med armen mot ridhuset, där det bland annat finns paraplyer och bollhav.
Första steget är att George ska följa med när tryck i grimman säger framåt och bakåt.
– Han blir lite trängd när jag ber honom att backa. Vi ger honom lite frihet och försöker igen.
Kommunikationen ska ske enligt en trestegsraket.
– Drömscenariot är att en lätt signal ett lätt tryck i grimman räcker. Om det inte fungerar, lägg till rösten. Nummer tre är att använda repet mot bringan. George visar tydligt att framåt är hans melodi; att backa eller stå stilla är jobbigt. – Den här övningen sitter inte riktigt än, men kanske blir han lugnare av nästa övning, där han får röra sig. Jag kan inte säga åt George att ta tre djupa andetag och lugna sig, jag kan bara ge honom övningar som får hans kropp att känna lugn.

Andning viktigt

Övning nummer två handlar om att gå med hästen. Människans kropp bör vara i höjd med hästens huvud, enligt Sophie Lindhe. Från att gå framåt ska George även kunna vända åt båda hållen, och även här blandas ryggning in.
– Tänk på att andas. Det är lätt att bli uppstressad av en sådan här häst som är lite stökig.
Efter ett tag sänker George huvudet och tuggar och slickar.
– Men det finns skillnader även när det gäller tuggningar, det är när tuggandet är lugnt som hästen visar att den är lugn.

Parkeringsövning

Så till övning nummer tre, där hästen ska lära sig att ”parkera” några meter från människan.
– Jag vill inte rikta en massa uppmärksamhet på hästen, lurpassa på den, utan jag vill att den ska få vara ifred. Det är också bra för framtida hästtransporter, att hästen kan vara trygg ensam, plus att det här är utgångspunkten för longering.
Önskescenariot är att hästen backar bara genom att repet rörs i vågor. Därefter kommer rösten, och om inte det fungerar används repet mot bogen.
– Tänk på att om hästen går framåt fast du vill att den ska stå kvar, reagera inte med ”nej du får inte gå fram”, utan agera genom att be hästen backa igen. Då blir det något positivt.

Passiv träning

Det här handlar om passiv träning, enligt Sophie Linde.
– Det gör man så sällan, redan när man gör i ordning hästen är man på väg mot ridpasset, det är hela tiden någon sorts rörelse. Det är jätteviktigt att hästen får träna på att stå still.

Den fjärde och sista övningen är att longera.
– Peka med höger hand för höger varv. Använd sedan rösten. Rör sedan med repet mot vänster bog, vilket är den du vill flytta på.
George missförstår övningen i början och backar i stället, men snart förstår han vad människan vill. Det är svårare för hästen i höger varv, han genar mot mitten.
– Gör mentala noteringar av sådant, tipsar Sophie Lindhe, som också gör medskicket att en häst faller in mot mitten kan bero på att människan gått baklänges i stället för att gå lite framåt och fokusera på bogen.

Flaggor och bollhav

Nu är det dags för miljöträning. Det hela börjar med repet som snurras runt omkring hästen medan det är meningen att han ska stå stilla och slappna av. Efter det får repet röra hela kroppen på hästen, hela tiden med stillastående och avslappning som mål.

Därefter kommer det fram en flagga, gjord av ett gammalt dressyrspö och plastband. Det börjar med att George får följa efter flaggan medan Sophie Lindhe backar. Inga problem där, det verkar hästen gilla. Sedan är det dags att få flaggan på kroppen. George tycker att det är olika känsligt på olika ställen. Särskilt nedanför och framför hästen där hästen inte ser något reagerar han. När hästen vant sig vid stillastående är det skritt som gäller, och därefter trav. Ju högre fart, desto mer reagerar hästen.
– Det är viktigt att tänka på säkerheten om man ska prova övningen hemma, vilket utmärker även nästa uppgift, att gå över en presenning, i detta fall en vattenmatta, under longering.
– Det är säkrare att låta hästen longeras över så den inte tar ett hopp in i dig om den blir rädd.
Det blir stora skutt över mattan, men det som spelar roll är att hästen tar sig an uppgiften, är villig att försöka och löser den själv, enligt Sophie Lindhe.
Ett bollhav, det vill säga bommar som ringar in ett område med små mjuka bollar, är ett roligt och färgglatt miljöträningshinder men det kräver lite mer förberedelse. Även här ”longeras” hästen över, det vill säga människan går inte före hästen.
– Att låta hästen gå över på detta sätt tränar självständighet och bygger mod.

Våga testa hästjobb

Nu har George ett helt annat kroppsspråk, och när sista miljöträningsuppgiften åker fram tycker han den är riktigt rolig: han ska sparka boll, vilket går fort att öva in. När clinicen är slut tar Sophie Lindhe tillfället i akt att skicka med ett råd till de gymnasieelever som varit del av publiken:
– Jag testade livsstilen att jobba på kontor mellan nio och fem, men det var inte för mig. Jag bestämde mig för att starta eget och jobba med hästar, och det är ett av de bästa beslut jag någonsin tagit, det går jättebra! Tro på er själva och våga följa drömmen.