Malin Baryard Johnsson: ”Mumlan lärde mig att göra rätt”

Med en karriär som pågått i över 40 år har hon ett OS-guld, ett VM-guld och ett gäng internationella mästerskapssilver. Bland alla hästar hon tävlat under åren, väljer Malin en B-ponny som den mest betydelsefulla: Mumlan (B-ponny f -77, okänd härstamning).

– Mumlan var ganska svår. Hon var sådan att om jag gjorde fel, stannade hon. Gjorde jag rätt, så blev det bra. Det är ju många hästar som är så, men med ponnyer är det inte så vanligt. Framför allt B-ponnyer, de är ju rätt schyssta för det mesta. Nu var hon snarare schysst för att hon lärde mig att göra rätt. Hon satte nog verkligen en grund i mig. 

”Tog mig hela vägen till OS”

Corrmint (SWB val f -85 e Cortez-Utrillo, uppf Nils-Erik Hansson, Målilla) 

– Corrmint var kanske den svåraste av mina hästar. Han var typ tre och en halv meter lång. En stor valack. Han var absolut inte en typisk ”Malin-häst” någonstans. Men han var oerhört känslig – och på ett lite annorlunda sätt. Om något hände så blev han lite arg, lite frustrerat arg. Ett sto kan ju bli tjurigt, men han blev lite sådär att det låste sig. 

Men han var stor och lång och stark och fantastiskt modig, så vi hoppade ändå upp på högsta nivå. Jag var ju fortfarande young rider när jag red OS med honom. Han tog mig upp på toppnivå och vi fick massor av framgångar. 

”Vi blev bäst i världen”

Butterfly Flip (SWB sto f-91 e Robin Z-Moderne xx, uppf Kristina Larsson, Sunne) 

– Flippan och jag, vi blev ju ändå bäst i världen! (2003, året när de var trea i världscupfinalen, rankades Malin och Butterfly Flip som världens främsta ekipage i hoppning, reds anm). Precis som Indiana var hon en ”once in a lifetime-häst”. Och jag fick två!

Flippan var lite mindre och lite känsligare. Nervig och med en massa blod. Hon lärde mig så mycket som ryttare.

Jag började rida henne när hon var sex år, och hon var 17 när vi vann vår sista Grand Prix tillsammans. Butterfly Flip valdes in i Gothenburg Horse Show Hall of Fame 2020.

”Galen men snällast av alla”

H&M Indiana (BWP sto f-08 i Belgien, e Kashmir van Schuttershof-Animo’s Hallo)

– Indiana är mer galen än vad Flippan någonsin var. Galen, men utan att det är något negativt. Galenskapen ser man redan på framridningen. Och hon är rätt rörig på banan innan jag startar själva ritten. Det ser också rätt galet ut; hon vill framåt och vidare hela tiden. I hennes värld finns det bara en väg och det är full fart framåt. Det finns absolut inget ont i henne. Inte över huvud taget, hon är kanske den snällaste av dem alla. Hon kommer att vara kvar på tävlingsbanorna ett tag till. Det viktigaste för mig är att hon fortsätter tycka att det är lika roligt som hon alltid har gjort. Det är hela grunden.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2026.