Världens längsta dag

Fyrspannen kräver ju lite plats när de ska spännas för, att sedan dela ett trångt utrymme med sex fyrspann, showhästar med vagnar och folk det är inte så himla lätt. Men man lär sig att anpassa sig.

På framkörningen är det ju alltid lite lagom organiserat kaos. Det är med livet som insats som man springer in och bygger upp koner som någon rivit. I går var det ganska nära att jag hade en förlöpare tillsammans med mig på vagnen. Hästen slog i ena knät i baksteget, men både människor och hästar klarade sig som tur var.

Sen var det någon som mitt i allt, på denna trånga framkörning med fyrspann i full fart bestämmer sig för att bygga upp ett tält i ena hörnet. Och jag förstår att vissa saker måste man få göra, men det kan också bli väldigt farligt för alla inblandade.    

I går var det ju warm up som det kallas, första tävlingen som låter kuskarna köra banan innan den riktiga finalen kan man väl kalla det. Också en tävling och Tomas vann! Superroligt!

Fredrik hade två nedslag, en boll i första konparet och en boll inne i ett hinder. Om Fredrik inte hade rivit två bollar så hade vi kommit tvåa. Det har analyserats och i dag har vi en timmes träningstid mitt på dagen som vi tänkte utnyttja för att testa lite nya lösningar. 

I morgon kör vi finalen!
/Antonia