Avelskrönikan: ”Vi har hamnat rejält på efterkälken”

Svensk ridsport har för tillfället helt fantastiska framgångar både på dressyrsidan och på hoppsidan.

Hoppningen står dock i en klass för sig. Efter framgångarna på senaste EM och VM fortsätter hopplandslaget, med Peder Fredricson i spetsen, att leverera. Nu senast med vinst i GP och laghoppningarna i Falsterbo, Aachen och Hickstead.

De som såg unghästhoppningarna i Falsterbo kan också intyga att kvalitén på de svenska unghästarna är väldigt hög på hoppsidan – det var dessutom bra ridning som de flesta ryttare visade upp.

Även om det låter väldigt tråkigt är det hög tid att fundera på hur vi ska agera för att fortsätta och leverera på denna höga nivå. Precis som Svenska Ridsportförbundet absolut inte får slå sig till ro och vara nöjd med att vi tillhör den absoluta världseliten, gäller samma sak för uppfödarna.

Det gäller att först tänka efter: vad var det egentligen vi gjorde för 15–20 år sedan som har gett de resultaten som vi ser frukten av i dag? Hur gör de i andra länder för att försöka bli bättre än vi är? Vilka slutsatser kan vi dra från beprövad erfarenhet och aktuell spetsforskning som gör att vi kan vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sätta hästvälfärden i första rummet samtidigt som vi hittar nya vägar att utvecklas?

Vi har inte längre någon Robin Z eller Cardento stationerad i Sverige. Dessa två var två av de genom tiderna bästa hingstarna i världen och har lagt grunden till att våra uppfödningar nu är hett eftertraktade av världens alla toppryttare.

I stället för att vara världsledande när det gäller moderna avelstekniker har vi hamnat rejält på efterkälken. Vi har inte längre någon utbildningsanstalt där avel och avelsarbete sätts i centrum på ett sätt som väcker intresse och ger kunskap till våra ungdomar. Antalet seminstationer minskar, liksom antalet veterinärer som är beredda att arbeta med semin.

Vi har dock alla möjligheter med:

• Den bästa möjliga miljön för hästuppfödning.
• Ett väldigt bra grundmaterial att avla vidare på.
• Ryttare i absoluta världsklass.
• Massor med hästintresserade ungdomar.
• Uppfödare som är väl insatta i internationell avel och sport.
• Ett riktigt bra system för unghästutbildning.
• Många intresserade forskare som bara väntar på forskningsuppdrag.
• Massor med sugna investerare som har insett vilken potential det finns inom ridsporten.

Nu är det upp till oss att ta tag i framtiden.

Peter Ljungcrantz, Ridsports avelskrönikör

Det här är en krönika, en personligt skriven text. Skribenten själv står för åsikterna som framförs i krönikan.