Avsuttet med Anna Freskgård: ”Stolt över mitt samiska påbrå”

Fälttävlansryttaren Anna Freskgård bor i Tystberga utanför Nyköping. 2020 ingår hon i det som kallas Nations Cup-truppen.

32-åringen red sitt första internationella mästerskap med Box Qutie 2017, då var det EM i Polen som gällde. Ekipaget var även med på VM i Tryon, USA, året efter. Mästerskapet slutade dock dramatiskt då stoet skadades så allvarligt att hon avlivades i USA.

Anna Freskgård har dock fortsatt sin satsning mot toppsporten.

Vilka sidor hos dig själv är du mest stolt över?
– Min målmedvetenhet och starka vilja. Med dessa egenskaper har jag lyckats bygga upp förutsättningarna till att kunna leva det liv jag i dag lever och kunna hålla på med internationell toppsport. Min mamma brukar kalla mig för den segaste och mest envisa i norra Europa.

Vilka sidor hos dig själv är du minst stolt över?
– Jag önskar ibland att jag kunde ha lika långt och gott tålamod med en del människor som jag har med hästar.

Vilken sida/egenskap/färdighet som du har tror du förvånar andra som inte känner dig mest?
– Något som nog nästan ingen känner till är att jag har samiskt påbrå, vilket jag är väldigt stolt över.

Kan du berätta om ett barndomsminne som du tror har präglat dig och den du har blivit?
– Jag minns när min pappa tog med mig till Globen när jag var liten för att titta på tävlingarna där. Jag kommer då ihåg hur hur det väcktes en stark vilja i mig att själv få tävla där och på den nivån. Jag trodde då att det var hoppning jag skulle välja  att satsa på, fram tills jag mötte William när jag var 16 år och han fick in mig på en annan bana.

Vilket är ditt pinsammaste minne från skoltiden?
– Jag vill minnas en dag när jag gick i sjuan och en dag var hemma från skolan för att jag var ”sjuk”. Men i själva verket var jag i stallet för att hovslagaren skulle komma och sko min häst. Problemet var att stallet låg knappt 1 km från skolan och just denna dag fick klassen på gymnastiklektionen i uppgift att ge sig ut på en löprunda, vilken passerade stallet. Precis när jag står där på gårdsplanen för att ta emot hovslagaren kom alla klasskamrater och såg mig. Minns att jag tyckte det var väldigt pinsamt eftersom jag egentligen var väldigt ordningsam i skolan. Då är det tur att man hade sin pappa som rektor…

Bästa bok du har läst?
– Jag älskar Lars Kepler-böckerna. Har fortfarande en dröm och en tro om att jag ska bli polis när jag blir stor så dessa böcker griper verkligen tag i mig. Älskar spänningen.

Mest använda appar på telefonen?
– Mejlen, hemnet, hästnet och Instagram.

Favoritpryl?
– Får nog tyvärr bli telefonen i ändå. Jag har ju allt i den. Dock har jag väldigt svårt att släppa min veckokalender i bokformat. Så den får nog också gå in under favoritpryl.

Vid vilket tillfälle har du ångrat som mest att du valde att ägna dig åt ridsport?
– Enda gången jag har ifrågasatt allt jag håller på med var vid VM i Tryon och det som inträffade där. Det var tungt att ta sig ur det men glädjen till sporten är tillbaka i princip till vad den var innan.

Berätta om en person som förutom din närmaste familj har betytt mycket för dig.
– Hans Negendanck, ridinstruktör och tidigare tysk kavalleriofficer som jag fick en ovärderlig och grundlig hästutbildning av i åldern 6-13 år. Han formade mig både som person och som ryttare i allt vad ordning och disciplin, god grundridning och ett naturligt och gott ledarskap med hästen innebar.

Hurdan var du som tonåring?
– Jag var under hela min tonårstid helt hängiven till hästarna samtidigt som jag var noggrann med att avklara mina studier på ett bra sätt. Det fanns inte utrymme eller intresse för något annat än det.

Hur tänker du dig själv som gammal?
– Jag ser fram emot att efter en förhoppningsvis lång karriär själv, kunna känna mig nöjd med den, lägga ridstövlarna på hyllan och förhoppningsvis kunna följa min dotters karriär och egna uppfödningars karriärer.

Vilken är din favorithögtid och varför?
– Jag älskar verkligen julen. Det är den tid på året då hästarna oftast tar det lite lugnt efter avslutad säsong och det finns mer tid till att verkligen hinna med att fira och njuta av högtiden. Dessutom fyller hela familjen år i december så det är verkligen en månad som går i firandets tecken här hemma.

Hur använder du tiden du planerade att lägga på tävlingar nu under pandemin i stället?
– Försöker att använda tiden smart, träna rätt och få mycket annat gjort som annars har en tendens att släpa efter när tävlingssäsongen är som mest intensiv. Försöker också utveckla avelsbiten på gården mer under denna period. Men framförallt också försöka hinna med tid för vila och återhämtning något som jag varit alldeles för dålig på att ge mig själv de senaste åren.

Hur tror du världen kommer att ha förändrats efter pandemin?
– Det känns redan nu som att folk mer och mer är tillbaka in i sitt vanliga liv igen. Om två år rullar nog livet på precis som vanligt och det som hände 2020 har gått till historien. Men jag hoppas att vi kan fortsätta att försöka vara rädda om vår planet och miljön som nog har mått väldigt bra av denna lock down. Jag som har Skavsta flygtrafik nära gården har verkligen uppskattat en helt klar himmel utan flygplansstreck.

Hur tror du att ditt liv har förändrats efter pandemin?
– Ridsporten tenderar lätt till att leva i framtiden. Vi jobbar med långsiktiga mål och mästerskap långt bort i tiden, vi letar hästar och avlar för vår karriär till nästa generations mästerskapshästar. Denna period har verkligen fått mig att leva mer i nuet och uppskatta den och jag hoppas på att jag kan fortsätta med det vidare också.

När var du senast riktigt ledsen och varför?
– Jag kan bli riktigt ledsen ibland över saker och situationer som jag inte kan påverka fast jag skulle vilja.

När var du senast riktigt glad och varför?
– Nyligen när jag fick min dotters första dressyrritt sänt till mig av William. Hon gjorde sin fälttävlansdebut och med tanke på covid-19 fick bara en av oss möjlighet att följa med henne. Jag fick följa det hela på telefonen och att se henne genomföra sitt första dressyrprogram var något av det gulligaste jag sett och gjorde mig så glad.

När var du senast riktigt arg senast?
– För några dagar sedan. Jag blir så oerhört ledsen och förbannad på nonchalanta bilister när man är ute med hästarna på vägarna. Tyvärr finns det alldeles för många sådana.
Jag hade gärna undvikit vägarna om möjligt för att slippa detta men asfaltsträning ingår i våra hästars arbete så jag kommer inte undan. Jag önskar bara kunna bli bemött med större respekt.