Björn Svensson: ”Behöver hästen ha en höpåse på huvudet?”

Med jämna mellanrum trendar olika former av hästhantering. Det anordnas clinics och du kan köpa online-kurser.

Oftast krävs en repgrimma, långa grimskaft och olika saker att vifta med. Hen som håller i kursen får väldigt gärna också cementera bilden av äkta horsemanship genom att bära en cowboyinspirerad huvudbonad.

Hästar som har uppenbara luckor i sin grundhantering visas upp som problem som ska lösas. Ofta ska man snurra och backa på ett snirkligt vis.

Om mitt barn inte lärt sig läsa och skriva godkänd svenska på låg- och mellanstadiet skulle jag tycka att det vore märkligt om högstadieläraren föreslår lösningen att i stället förklara på franska.

Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag gör rätt.

Jag brukar varje gång som hästen förflyttas från A till B förklara för hästen att den förväntas gå med avspänd framåtbjudning med mig vid bogen. Går den alltid på detta vis så brukar det inte vara konstigt att fortsätta gå så även in i spolspilta, transport eller lastbil.

Jag lär den att vända ifrån mig precis som när jag visar vid hand och att vända runt mig som den förväntas göra första gångerna vi hänger på den. Min erfarenhet är att hästen lär sig snabbast om man tränar på det man vill att den ska lära sig.

Jag säger inte att det är fel, jag säger bara att jag gör rätt.

Vill jag lära min häst att ha en presenning över ryggen och i så fall till vilken nytta? Jag vet inte hur många inridningar jag gjort genom åren, men jag vet att jag absolut aldrig tänkt att det var synd att ingen lärt hästen att ha en höpåse på huvudet och en vattenmatta på ryggen.

Vi lägger även här tiden på att hästen ska trivas och lita på varje enskilt moment som är av faktisk betydelse, från grimma på huvudet till ryttare i sadeln. Är man uppmärksam på vilka moment  hästen behöver upprepa fler gånger så löser det sig.

Hästen lär sig att träna både ensam och med sällskap i ridhuset, på utebanan och i skogen. Den följer med från gården för att ridas i ny miljö. Den får följa med på öppen bana och träning med andra ekipage. Den får starta på tävling. På den här resan kommer hästen att tala om vad den upplever som svårt och var vi behöver uppehålla oss lite längre. Utbildningen och miljöträningen fortlöper medan livet som tävlingshäst fortgår.

Om du nu känner dig lite påhoppad och laddar för att bränna iväg en arg kommentar, kom då ihåg vad jag skrev ovan: 

Jag säger inte att någon annan gör fel, jag säger bara att jag gör rätt. 

Oavsett tillvägagångssätt så måste vi alltid vara här och nu med hästen. Om vi förväntar oss att hästen ska vara fokuserad och agera på ett sätt som faktiskt bara vi tjänar på, så är ju vårt fulla fokus ett minimikrav. Det är nog faktiskt här, med handen på hjärtat, som de flesta av oss behöver bli bättre.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 19/2024.