Björne Carlsson: ”Ryttarna behöver träna mer hemma”

För att få hederstiteln mastertränare krävs integritet och högsta professionalism, liksom att man har gjort betydande insatser för svensk ridsports positiva utveckling. Detta stämmer in på Björn ”Björne” Carlsson.

Vad betyder det att bli mastertränare?

– Först och främst är jag väldigt hedrad över att bli upptagen i samma samling som Ulla Håkanson, Göran Casparsson, Eric Lette och många fler. Det är en härlig skara att vara en del av.

Kan du ta mer betalt för träningar nu?

– Ha ha, nej troligen inte. Jag ser det mest som en bekräftelse på att det jag gjort har varit på rätt spår. Jag har också haft elever som nu själva är tränare och för min filosofi vidare. Men faktum är att jag drar ner lite på antalet träningar nu och har mer helgkurser i stället för träningar varannan vecka.

Är det vad ryttarna vill ha?

– Det ryttarna borde vilja, är att se och lära när andra tränar och suga åt sig kunskap. De behöver också mer träning i vardagen. Jag träffar ryttare som inte jobbat något med bommar eller markarbete sedan jag var där senast för två veckor sedan.

– Ryttarna behöver fler småövningar mellan träningarna för att jobba med rytm och balans. 

Är dagens ryttare för bekväma?

– Det vill jag inte säga. Många elever och deras föräldrar är väldigt engagerade, men också beroende av experter i stället för att söka kunskap i sin närhet, eller samarbeta. Det borde inte vara så svårt att ta fram bommar och hinder och hjälpa varandra med enkla övningar.

– Förr tog ryttarna också hjälp av duktiga ridlärare och ridhuschefer när det gällde sadlar och foder. Nu anlitar man sadelutprovare och foderrådgivare, och i stället för att rykta ordentligt tar man in en massör.

– Jag skulle också önska att mina elever tog vara på min kunskap och erfarenhet och diskuterade tävlingsupplägg. Men de kanske är rädda för att få höra att de går upp i klasserna för snabbt, vilket tyvärr händer ibland.

Du har också varit banbyggare i mer än 40 år. Hur har banbyggandet utvecklats?

– I dag bygger vi mycket mer med tanke på de unga hästarna, eller bör i alla fall göra det. Själv uppskattar jag en välriden runda som är utvecklande för ekipaget mer än en runda som inte är lika välriden men kanske ger placering.

Hur håller du dig uppdaterad som banbyggare?

– Genom att se banor och gå banor som andra byggt, gärna på internationella tävlingar. Vi behöver bygga mer tekniskt i de stora klasserna för att hålla jämna steg med vad som händer på de internationella arenorna. Men vi får inte bygga så att det blir problem för unga hästar i utbildningsklasser. Banan ska vara harmonisk, det fick jag tidigt med mig från Göran Casparsson.

Hur förkovrar du dig som tränare?

– På samma sätt, genom att se andra träningar och diskutera med andra tränare. Jag och Maria (Gretzer, Björnes särbo, reds anm) pratar mycket om träningsupplägg. 

– Vi ska inte vara rädda för att jobba i team, både som tränare och banbyggare. På tävlingar är det vanligt att banbyggaren har en assistent som bygger på en lägre nivå, och det blir allt vanligare med team på stora tävlingar. Det är bra.

Fakta

Björn Carlsson

Namn: Björn Carlsson, har kallats Björne sedan jag började jobba hos Jana Wannius och Gösta Asker som 16-åring.

Ålder: 71 år.

Familj: Dottern Sandra och sonen Dennis, samt barnbarn. Särbo med Maria Gretzer.

Bor: På gård i Värnamo där det finns ett 20-tal hästar.

Hästar som betytt lite extra: Speculation som jag vann SM-guld med 1982, och White o’Morn, en korsning mellan shire och fullblod, som jag tävlade på Scandinavium.

Rider själv: Ett par hästar om dagen. Jag börjar alltid med minst 30 minuters runda i skogen.

Intresse utöver hästar: Jag gillar att laga mat, gärna vilt, eftersom jag jagar också.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 2/2025.