Cornelia Rylén
Blogg
Elitryttare i hoppning. Drivs av att hitta rätt väg till varje hästs framgång. Bor på Vikbolandet, strax utanför Norrköping.
Cornelia Rylén
12 oktober 08:17

Cornelia: ”Är den första att leta efter någonting som jag kan ha gjort fel”

Cornelia: ”Är den första att leta efter någonting som jag kan ha gjort fel”
På bild har vi Zaga, framtidens häst som jag vill ska hålla sig frisk genom hela livet! Till höger: Uteritt med Macchiato och Bazinga.

Ett ämne som dykt upp många gånger när jag frågat om vad folk vill läsa om, har varit ”hållbarhet”. Jag har haft otur med skador senaste året, så jag tycker det känns svårt att skriva om för uppenbarligen har jag inte hittat det perfekta konceptet, eller så har jag bara haft otur. Jag är verkligen den första som letar efter någonting som jag kan ha gjort fel som orsakar skador, men då skadorna varit väldigt spridda och väldigt olika typer av skador så har jag lite svårt att ta på mig att det är helt mitt fel.

Jag är noggrann med att hästarna jobbar i balans, jag är extremt petig med att rida lika mycket i varje varv och vill att hästarna ska kännas likadant i båda varven. Varierad träning, ej hoppa högt för ofta osv är saker jag tänker på.

Jag tror det är väldigt individuellt hur hästar håller, vissa är starkare än andra.

Svårt att veta vad många skador beror på, man har nån gång stött på någon häst som varit dåligt musklad, ridits ”dåligt” under en längre period, dvs sänkt rygg, dålig bakbeksaktivitet, övervikt/undervikt osv, men denna häst kan ha klarat sig hela livet utan en enda skada, aldrig haft ont i ryggen eller liknande. Eller är det så att denna häst bara inte kollats upp?

Man har helt enkelt inte kollat om den har ont och då den inte protesterat så värst så har den mått bra? Kanske. Och sen jämför man det med någon av ens egna hästar som man anstränger sig till sitt ytterska för att dom ska hålla sig friska, man jobbar så förebyggande man bara kan och ändå står man där med en öm framkota, en hovledsinflammation eller en överansträngning i en skink-muskel.

Jag tror det är väldigt individuellt hur hästar håller, vissa är starkare än andra. Det känns som att vissa kan hoppa stora hinder flera gånger i veckan, utöver det ridas enbart på liten volt i slängtrav och ändå må bra, medans andra måste gå på jordens alla olika underlag, vattentränas, masseras, lasras, behandlas och få extra spån i boxen för att ta sig igenom dagen utan att ömma i något ben.

Jag kollar gärna upp mina hästar regelbundet, framförallt de som presterar, och då hittar jag givetvis ”fel” snabbare. Men jag tycker att det borde gå att undvika bättre, men gör det verkligen det? Hur många skador har dom allra största stallen med toppryttare i? Får man höra om dom små behandlingarna eller är det så bra som det verkar? Oklart.

Men börjar man få samma problem på flera hästar så har man ju turen att kunna inse att här är det kanske jag som ryttare och ägare som kan ändra på något.

Det är nog helt enkelt lite orättvist. Min Rasputin, han har en gammal skada i ryggen som gör att han ibland rör sig lite ojämnt, en dålig dag är han halt fram i någon minut innan det värms bort, och innan han kom till mig så hade han aldrig varit skadad i något ben på 5-6 år, det är ju häftigt! Då har vi en häst som inte alls belastat sina ben helt jämnt då en rörelsestörning finns, och ändå mår han bra och presterar.

Unknown-2
Rasputin

I somras så vrickade han sig och fick behandla en framkota men annars har han verkligen mått prima så länge man tar hand om hans rygg. Så himla olika från häst till häst.

Jag tycker att detta ämne ska man prata om med sin veterinär, man ska alltid vara självkritisk till om det är något som träningen kan ha orsakat när man får problem, och försöka tänka så sunt man kan. Utevistelse, varierad ridning på olika underlag, lång uppvärmning samt skritta av länge och stretcha. Friskvård helt enkelt. Försöka forska och ge hästen så naturliga förutsättningar som möjligt för att bygga upp sin kropp. Där hör även foder till såklart, men det blir ett annat inlägg!


Cornelia Rylén
16 oktober 08:34

Cornelias blogg: ”Så ser en vanlig foderdag ut för mina hästar”

Cornelias blogg: ”Så ser en vanlig foderdag ut för mina hästar”
Vanligtvis äter mina cirka 12-14 kg grovfoder om dagen. Foto: Privat

För mig känns det viktigt att hästens kost inte baseras på kraftfoder, det ska handla om cirka 90 procent grovfoder och cirka 10 procent kraftfoder.
Jag blir helt förskräckt när jag hör folk som fodrar med flera kilo kraftfoder PER GIVA. Men det är vad man behöver ge av de flesta foder för att få i hästen tillräckligt med näring och mineraler, dock ger dessa människor nästan alltid extra mineraler trots denna mängd kraftfoder. För att inte tala om de hästar som motioneras väldigt lite och fortfarande äter flera kilo kraftfoder… hej magproblem.

Jag ger mina tävlingshästar ett ekologiskt foder som heter St Hippolyt och de får 1,2 kilo PER DAG. De hästar som går riktigt tufft får ett kompletteringsfoder för att hjälpa till med återhämtning, då blir det kanske 0,7 kg till per dag. På detta behöver jag inte ge några mineraler extra alls, då allt ingår i fodret.

Däremot ger jag en speciell ”mineralkur” 2 gånger om året, våren och hösten, som fyller på alla hästens depåer och ser till att det inte finns några brister hos hästen vad gäller mineraler och vitaminer, detta i kombination med mitt foder så behövs inga tillskott.

En vanlig foderdag för mina hästar ser ut ungefär så här:

  • 06.00 ca 3kg hö (varierar såklart från häst till häst samt årstid) Sedan kraftfoder.
  • 11.00. Lunch hö i hagen. Ca 2-3 kg.
  • 15-16.00 Eftermiddagshö i hagen, ca 2-3 kg.
  • 18-19.00 Mash med levande jästkultur för att förebygga magsår och kolik. Sedan kraftfoder.
  • 21.00-21.30 Kvällshö, ca 3-5 kg.  

Plus ovanstående så ger jag dem gräs i hagarna. Vanligtvis äter en häst här cirka 12-14 kg grovfoder om dagen, beror lite på hur grovfodret är också och givetvis beroende på hästens behov, ibland får man ju hit undernärda eller väldigt svårfödda hästar som får mer grovfoder, men även dom blir lätta att hålla i hull efter en tid av rätt mat med rätt näring.

Det är verkligen viktigt att ha en analys på sitt grovfoder, även om man ger det bästa av det bästa i foderväg så kan det finnas brister i grovfodret som man behöver hjälpa till med. Framförallt ett svårt år som detta.

På tävling får hästarna hö fler gånger per dag då dom står mer still. Då ger vi som vanligt på morgon och kväll och sen något kilo per gång under dagen men kanske 6-7 gånger istället. Samt stor giva på kvällen så den räcker länge. Lång ät-tid är viktigt. Hästarna får även mash två gånger per dag under tävling för att bidra till god magfunktion.

Jag tycker folk borde sluta falla för de fina etiketterna på fodersäckarna och hinkarna, och se över vad en häst faktiskt behöver och vad produkterna innehåller. I flera år gav vi hästarna säkert 6-7 olika tillskott om dagen, och mycket mer kraftfoder än idag. Känns fantastiskt att kunna basera hästens kost på grovfoder och naturligt kraftfoder.


Cornelia Rylén
5 oktober 19:22

Cornelias blogg: Veterinärbesök, gos med ettåring och hindermålning

Cornelias blogg: Veterinärbesök, gos med ettåring och hindermålning
Rasputin

Livet flyter på som vanligt, denna vecka kom två nya praktikanter till gården som är jätteduktiga! Stallchefen Mika är gladast som får hjälp med massa bra saker!

Sedan tävlingarna på Sundbyholm har jag hunnit kolla upp Rasputin på klinik, jag tyckte ju att han kändes väldigt spänd framförallt i sista 150 cm klassen, och han var väldigt spänd i ryggen vid veterinärbesöket. Han har en svår rygg samt en äldre skada i ryggen som man behöver hålla lite mjuk. Han fungerar finfint men när han presterar på hög nivå så får man underhålla ryggen lite så denna gång vart det en behandling i ryggen! Han behöver inte vila eller så utan har jobbat utan ryttare någon vecka och ska snart igång som vanligt!

Ullis (Donna-Bella) fortsätter rehabiliteras och ska på återbesök nästa vecka efter lite krångel i frambenen, inget stort där heller men ändå tidskrävande och störigt.
Challe har hunnit åka till veterinären också och var lite sliten efter helgens tävlingar bara så ska ta det lite lugnt men behövde inte behandlas, antagligen en onödig liten vrickning bara. Kollades också i munnen där han var fin men hade lite hakar, så det åtgärdades!

Vi var och tävlade i helgen som var, vi åkte till Ekenryttarna som ligger ganska nära oss. Första dagen tog jag med Greta som är en försäljningshäst, hon var jätteduktig och felfri och kom trea i 115 cm.

Greta
Tredjeplats med Greta i helgen!

Andra dagen tog jag med min 5-åring Bazinga samt en tillridningshäst (Ludwig), båda hoppade en 120 cm klass och båda var felfria och duktiga!

Sen har min 1-åring Hidden Heliodor (Hemerald – Everest) blivit kastrerad samt verkad på klinik. Han är en stor känslig häst som varit jätteblyg och jobbig att hantera men det blir bättre och bättre. Han står nu hos en bekant som även har mina två dräktiga ston hos sig!

Ettpring
Min 1-åring Hidden Heliodor (Hemerald – Everest)
Ettåring
Hidden Heliodor

Fick även en bild från mina två dräktiga ston som mår så himla bra, går fortfarande ute dygnet runt men kommer snart få gå in om nätterna! Ilona är längst till vänster och hon är dräktig med Cooper vd Heffink, och Corvara är till höger och hon är dräktig med Ike, samma hingst som är pappa till lilla Zaga!

Ston
Ilona och Corvara är dräktiga. Pappa har målat bommarna i guldfärg. Så snyggt!
Unknown-2
Bästa Pia tar hand om Macchiato.

I vårat ridhus har det även kommit några nya hinder, min snälla pappa har gått bananas och börjar bygga jättemånga olika hinderstöd och målat bommar! Här är till exempel fyra nya guldfärgade bommar som passar bra till dom nya St Hippolyt hinderstöden!

I onsdags så var bästa Pia hos oss och behandlade lite hästar med sin djupvågsmaskin! Älskar den, Pia har behandlat mig med och löst ett flera år långt axelproblem jag haft, är smärtfri där nu!

På bild är hästen Macchiato som är en 10-årig tillridningshäst som varit spänd i sin hals framförallt, dagen efter såg man tydligt hur han rörde sig bättre och slappnade av mer!

Kommande helg har jag ledigt från tävlingar men rider på här hemma som vanligt! Hoppas ni får en fin helg!


Cornelia Rylén
1 oktober 17:00

”Jag tycker man ska rida på ett bett man är bekväm med”

”Jag tycker man ska rida på ett bett man är bekväm med”
Foto: Malin Vestergren

Det har varit väldigt många via min Instagramsida som efterfrågat ett inlägg om bett. Jag har skrivit om bett flera gånger tidigare, både via min gamla blogg samt på Instagram, men det skadar väl inte med lite uppdatering!

Generellt så är jag trött på uppfattningen om att det skulle vara snällare med vanligt tränsbett än ett skarpare. Som att du kan dra och slita bäst du vill i hästens mun men det är OK för att du har ju bara ett vanligt tränsbett. Rimligt?

Jag tycker att man ska rida på ett bett som man är bekväm med och där man kan påverka hästen med mjuka händer. På vissa hästar är det ett mjukt gummibett och på vissa är det ett skarpt kombinationsbett eller liknande. Jag tycker många borde gå ur sin comfort zone vad gäller bett, stöter ofta på elever som rider på ett snällt bett och får kämpa och dra och bråka, men vågar inte betsla upp då hästen blir för känslig. I de flesta fall så har det då att göra med att ryttaren är van att behöva dra och vara hård i handen och kan helt enkelt inte anpassa sig efter hästen på ett skarpare bett då den helt plötsligt lyssnar bättre. Där blir det ju helt plötsligt nyttigt för ryttaren att betsla upp för att öva upp sin hand och reaktionsförmåga.

Det kan vara lika svårt för en ryttare att reda ut en häst på ”snällt” bett, som att kunna bemöta en häst mjukt på ett skarpt bett. I slutändan kan du inte göra din starka häst lydig på ett snällt bett om du inte kan vara snabb att mjukna när hästen väl gör det, vilket ofta blir problemet när du ”vant” dig vid en stark och hård mun.

Cornelia2

Jag menar inte att man ska stoppa in ett starkt bett och låta problemet fortgå bara något mer drägligt, utan jag menar att man ska använda sig av ett mer passande bett för att förbättra kommunikationen mellan häst och ryttare, för att befästa signaler som stopp och sväng och för att sedan som slutresultat eventuellt kunna gå tillbaka till ett ”snällare” bett, om man trivs på det.

Jag använder mig ofta av lite skarpare bett under markarbete, där vill jag alltid ha hästen bärig, den ska ej hänga sig i min hand och den ska inte välta när vi svänger, den ska hålla sig själv i balans och jag vill verkligen befästa små små hjälper, vilket blir lättare med ett skarpare bett. Jag betslar nästan alltid ner när jag rider ut i skogen, där vill jag låta hästen springa på mer och få känna att kraven minskar.

Det är egentligen mest i markarbetet jag experimenterar och varierar mest med bett, det är där jag vill hitta hästen och lära känna den på olika sätt och via olika signaler. I hoppningen försöker jag komma fram till vilket bett hästen trivs bäst på och alltid hoppa på ett bett där hästen är bekväm och det fungerar, i hoppningen vill jag att hästen ska känna sig trygg och glad och tycka om sitt bett. Jag rider aldrig ut på de bett jag använder på tävling/hoppning.

Däremot rider jag i princip alltid på vanligt tredelat första gången jag sitter på en ny häst. Där tycker jag att jag får en bra uppfattning om läget och vilket bett jag skulle kunna tänka mig att byta till om det behövs.

Jag tycker helt enkelt att man måste våga tänka på hur sin egen situation ser ut, hur man vill förbättra den och vilken som är den smartaste och mest skonsamma vägen att gå. Är det verkligen 500 hårda halter på tränsbett eller är det två, tre stycken skarpa men lugna halter på ett skarpare bett för att säga ifrån om din häst till exempel drar iväg. Vilket bett skapar en situation där du kan BERÖMMA din häst för en bra reaktion? och på det sättet befästa bättre och mindre hjälper och snabbare komma till bra jobb.

Lite tankar från mig! Känner ni er flexibla och öppna för andra bett än de som är ”standard”?


Cornelia Rylén
25 september 15:29

Cornelias blogg: ”Rapport från Sundbyholm”.

Cornelias blogg: ”Rapport från Sundbyholm”.
Nöjd och glad efter helgens tävlingar.

Wohoo vilket VM va? Så jäkla tufft att följa, se alla otroliga hästar. Se hur det skiljer sig så otroligt mycket från de bra ryttarna till de helt fantastiska ryttarna.

Jag har ju varit på Sundbyholm och tävlat tre av mina hästar under tiden, och det har gått helt okej! Rasputin var jätteduktig första dagen och vann sin 135 cm klass. Kakan fick gå in på prisutdelning i hans ställe. Rasputin var duktig även andra dagen i sin 145 cm klass och hade ett nedslag bara.

Kakan har också varit duktig, vi lär fortfarande känna varandra. Hon hade några nedslag både på fredagen och lördagen i sina 130 cm klasser, men hoppade bättre och bättre. I söndagens 130 cm klass hoppade hon SÅ bra, var inte i en bom, men blev förbannad i en skarp sväng till ett hinder och stannade istället, haha! Så paff. Har ju inte haft henne jättelänge men hon har verkligen aldrig försöka stanna tidigare, detta var dock inte på hindret direkt utan mer en bit framför. Hon hoppade snällt på tredje försöket och hoppade sen resten av banan felfritt och jättefint.

Cornelia.blogg
Rasputin och ”Kakan”.
Cornelia2
Viktigt att putsa näsan innan start, Mika fixar! Och så Kakan på bild.

Det har ändå varit en givande helg. Rasputin känns ju sådär, från vinst till uteslutning. Vi börjar med att ta honom till veterinären nu i veckan för att försäkra oss om att något inte är fel. Att han är rädd för vatten vet jag, vi har tyvärr haft otur senaste månaderna så har inte hunnit träna riktigt på det. Han hoppar snällt vattenmattor och så hemma så det är en mer helhjärtad träning av riktig vattengrav som gäller för att få några resultat, och han hade en mindre skada i somras (följt av en till mindre skada) så vi kom aldrig till skott riktigt och kanske är det därför han är extra fjantig nu. Eller så är han inte helt fräsch, oklart. Han hoppade väldigt spänt i sista 150 cm klassen och där är det svårt att veta om det beror på att han såg vattnet från början, eller om det är något tokigt som gör att han spänner sig och också därför är extra tittig på vatten. Vi undersöker vidare och ser hur det går!

Kakan är jag medveten om att det kommer ta lite tid. Hon har blivit riden av samma ryttare som red in henne hela tiden fram tills att jag köpte henne i somras, så det blir såklart en stor omställning för henne att byta ryttare. Jag har kört på mitt koncept med henne och sista klassen gav det utdelning, förutom stoppen då, men allt bra kan inte komma på en gång, haha.

Jag tror verkligen bara att det var en blandning av att vara trött, att helt plötsligt börja hoppa riktigt bra och försiktigt och att mitt i detta tvingas in i en 90 graders sväng, mot sargen, till en lite läskig oxer. Allt på en gång liksom. Så nu är jag taggad på att köra vidare. Kommer fokusera mycket på markarbete med henne givetvis, och hoppmässigt försöka få till så jag hoppar lite serier, främst kombinationer med bommar emellan så hon får öva på sin språngkurva och att vara försiktig själv utan min hjälp. Ska bli roligt!

Cornelia3
Kakan in action.

 

Challe har varit jätteduktig! Han hade 4 fel i 125 cm klassen på fredagen (vi fick byta från 130 till 125 på honom så vi skulle hinna med Kakan i 130 klassen, det vart lite väl tight mellan deras starter annars). Och i lördagens 130 cm klass var han felfri! Lyckades dock inte få några bilder alls på honom under denna helg, konstigt!

Till vardags har vi honom utlånad till en av mina elever som bor nära som är jättejätteduktig, men han är lite taskig mot henne. Hur duktig hon än är så är hon bara 15 år och en halvmeter hög, ungefär. Han är 176 cm drygt, med lite attityd. Det är såklart svårt att hänga med i hans svängar då och han lär sig fort vad han kan och inte kan göra. Men då är det skönt att känna att han ändå tar sig samman och hoppar snällt när vi kommer ut på lite större tävlingar! Förhoppningsvis kan vi hitta en ny ryttare som gillar honom och vill fortsätta utvecklas med honom!

Jag vill passa på att tacka ”Sundbyholmsfamiljen” för alla fina tävlingar ni arrangerar, vi försöker pricka in så många tävlingar vi kan där och är alltid lika glada och nöjda!

Nu har jag några endagars tävlingar framför mig innan vi åker till Flyinge och tävlar vecka 44! Innan dess hinner vi nog med ett och annat tema-inlägg, så har ni önskemål eller förslag så bring it!


Cornelia Rylén
21 september 11:30

Cornelias blogg: ”Idag bär det av till Sundbyholm”.

Cornelias blogg: ”Idag bär det av till Sundbyholm”.
Alla hästarna redo för en tävlingshelg på Sundbyholm. Från vänster är det jag med Rasputin, min pappa Peter med Challe och Mika med Kakan!

Medan VM-laget är i Tryon, åker jag till Sundbyholm för att tävla denna helg. Det blir första tävligen sen denna blogg startades, och sista utomhustävlingen! Med mig tar jag; Rasputin, Kakan och min 7-åring Challe som inte står hemma hos mig för tillfället utan rids av en elev, men ska säljas så han får följa med på lite passande tävlingar som denna. På morgonen innan avfärd hann jag trimma Greta som är en försäljningshäst, samt Kakan.

Cornelia Blogg4
Greta och Kakan.

Kakan innan hennes ridpass, med Mika stallchefen bakom! Kakan valde jag att trimma med gramantygel idag då jag ville ha ett avslappnat lugnt pass innan tävling, med graman på så slappnar hon direkt av mer och börjar inte bråka och den behöver inte användas. Får nog skriva mer om graman i ett senare inlägg…

Kakan ska ju med till Sundbyholm men är inte speciellt spänd på nya ställen så henne kan jag lika gärna trimma hemma för att spara lite tid, skönt med lugna hästar. Rasputin fick jobba i pessoaselen, det har jag nämnt tidigare att det är ett upplägg som funkar bra på honom, han slappnar av väl i den och jobbar bra. Sen är inte han heller speciellt spänd på nya ställen så det är inga konstigheter att sitta upp direkt inför tävling.

Allt putsas och packas, tvättas och ses över. Mika stallchefen gör det mesta som vanligt, höpåsar packas och kraftfoder lastas in. Sen tvättades alla tre hästarna, Rasputin och Challe rullade sig givetvis direkt.
Oftast åker mina hästar i högre lindor samt boots fram och lindor eller skydd bak.

Cornelia.blogg2
Rasputin och Challe, fulla av spån och nöjda.
Cornelia.blogg
En förtvivlad Mika som tvättat Kakans svans cirka 76 gånger och den är fortfarande gulaktig…

För oss är det inte så långt till Sundbyholm, brukar ta ca 2,5-3 timme ungefär. Lite längre idag pga vägarbete dock. Hästarna stod snällt och väl framme så lastade vi ur, gav dom hö och vatten, packade ur alla grejer och lindade av alla ben.

Challe skulle trimmas på plats, han är lite mer spänd nu när han inte varit ute jättemycket senaste tiden. Jag fick lite hjälp bort till banorna och sen gick Mika några varv med de andra två hästarna medans jag trimmade Challe.

I skrivande stund är det fredag och första tävlingsdagen. Rasputin hoppar en 135 cm klass, och både Challe och Kakan går 130 cm avd B. Imorgon går Challe och Kakan samma som idag, och Rasputin hoppar 145 cm. På söndag går Kakan 130 cm, Rasputin 150 cm och Challe får nog vila, 3 stora klasser känns lite mycket nu när han inte hoppat högt på ett tag.

Det känns kul att vara igång med Rasputin igen, för några veckor sedan vann vi 150 cm i Västervik, sedan i Åby var han lite spänd pga vattengraven där, så jag hoppas han har hunnit lugna ner sig lite tills denna helg och kan prestera som vanligt. Kakan lär jag fortfarande känna, det blir bara skolrundor för att hitta bra känsla och förhoppningsvis fina språng. Och Challe sköter sig förhoppningsvis som en stjärna!

Jag återkommer efter helgen med utvärdering och uppdatering om hur det har gått!


Cornelia Rylén
16 september 15:34

”Så tänker jag när jag bygger serier och gymnastikövningar”.

”Så tänker jag när jag bygger serier och gymnastikövningar”.
Cornelia Rylén, är ny bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Idag tänkte jag prata lite om serier och gymnastikövningar, hur tankarna går och vad jag vill uppnå. Jag får ofta frågor om vilka avstånd jag har i de serier jag sätter upp hemma, men svarar sällan. Detta då jag ändrar så mycket beroende på vilken häst det är och vad jag vill få ut av det hela. Det enda generella är väl avståndet mellan studds och det är för storhäst 2,5-3 m tycker jag om höjden på studdsen är ca 40-60 cm.

Hur jag bygger upp en serie varierar stort, jag brukar bygga så den bara hoppas från ett håll, och det kan varieras i oändlighet.

Vi tar ett exempel:
Markbom – 2,5 m – sockerbitshinder 2,5 m sockerbitshinder – 2,7 m – markbom – 2,5 m – räcke – 3 m – markbom – 2,7 m – kryssoxer – 3 m – markbom – 3 m – sockerbitshinder – 3 m – sockerbitshinder – 3m – låg kavaletti – 3m – räcke.

Det är verkligen bara ett exempel för man kan göra precis hur som helst. Denna serie blir ganska allround, med studdsen i början så tänker jag att hästen ska aktiveras lite enkelt. Markbom för att hinna andas och sen ett räcke för att få ett ordentligt språng, markbom efter för att få benen på rätt plats, ganska tight med plats till en kryssoxer, detta för att inte hästen ska använda fart för att ta sig över den.

Kryssoxer väljer jag för att lättare få ett rundare språng och mer självsäkert språng, markbom efter, igen för att hästen inte ska hoppa för långt, sedan lägger jag in ett par studds igen för att göra hästen uppmärksam och snabb, sedan en låg kavaletti istället för markbom för att helt enkelt göra livet lite jobbigare för hästen och sedan avsluta med ett räcke för en sista check på hästens balans, uppmärksamhet och styrka.

Generellt ser ni att avstånden ökar något mot slutet av serien, detta då hästen får upp mer fart ju längre in den kommer tack vare de större hindren. Jag skulle inte säga att jag ökar avstånden så mycket om jag sitter på en ung eller väldigt svag häst, jag sänker snarare höjden på hindren istället, gör serien kortare och hoppar färre gånger.

Man måste såklart ta hänsyn till den häst man sitter på men att hoppa studds med 4 m emellan bara för att man inte kan bromsa, det ger inte så mycket. Då räcker det gott med markarbete några dagar till.

En favoritövning är att sätta upp minst 3-4 oxrar på rad, med 6,5-7 m emellan helt beroende på höjd på oxrarna. Blir lätt långt med oxer-kombinationer. Denna övning är trevlig för du ska inte göra så mycket som ryttare, lite lätt sits in, hålla balansen och inte störa hästen genom kombinationen. Otroligt styrkekrävande och lärorikt, hästen tvingas öva uppmärksamhet, balans, styrka och teknik. De äldre hästarna hoppar här ganska breda oxrar för att öka svårighetsgraden ytterligare.

Detta fungerar även med räcken, men då har jag gärna markbommar mellan alla hinder (vill då ha 3 m mellan hinder och bom) för att öva språngkurvan.

När jag hoppar serier är det alltid fokus på att hästen ska lära sig själv. Jag finns som stöd och vägvisning men tar inga förhållningar eller sätter något tryck, jag passar på att träna min balans och kroppskontroll, checkar av så jag inte gör något utan att tänka på det. Att hoppa serier är ett utmärkt tillfälle att känna av vad hästen klarar själv, utan hjälp.

Här ser ni ett exempel där jag hoppar min häst Rasputin genom en serie. Tittar man på min sits, balans och underskänkel så ser man att jag inte påverkar hästen alls, håller min balans och låter honom hoppa själv. Trampet i stigbygeln gör att jag ändå finns som stöd för honom. Det lät ju förfärligt självsäkert men jag tycker det är trevligt att kunna titta såhär noga och se exakt vart vikten hamnar och hur man påverkar hästen med kroppen.

Men ibland behöver det inte vara konstigare än att hoppa massor med studds på rad bara. 2,7 m mellan alla. Brukar variera höjden lite då också för att göra det lite roligare.

Jag tycker man kan tänka till lite, vad har min häst svårt för? Bygg upp en serie för att utveckla din häst på bästa sätt. Utgå ifrån enkla distanser, ca 3m mellan studds, 6-7 m i en kombination med ett galoppsprång t.ex, börja lågt och ändra avstånden utefter hur det känns och vad som behövs.

Ett starkt tips är verkligen att skaffa mjuka markbommar för att förhindra skador.

Hoppas ni fick något tips och lite mer feeling för hur tänket kan gå när man bygger och hoppar serier, lycka till!


Cornelia Rylén
10 september 15:26

”Så ser min veckoplanering ut för mig och hästarna”

”Så ser min veckoplanering ut för mig och hästarna”

Denna gång tänkte jag lite enkelt gå in på hur en veckoplanering ser ut för mig och mina hästar. Jag är inte superstrukturerad, men jag har en tavla där jag skriver upp planeringen för alla aktiva hästar varje vecka. Givetvis har jag ett tänk även lite längre fram men det skrivs inte upp på samma sätt utan jag har alltid en känsla för varje häst, och varje vecka baseras på långsiktiga planer.

Generellt skulle jag säga att hästarna går i skogen två dagar, markarbete tre dagar, gymnastik/hopp en dag och vila en dag per vecka. Men det varierar stort, i grunden handlar det ju om en balans mellan att hålla hästen glad, stärka den och öka lydnaden/samspelet. Här beror det ju väldigt mycket på vilken häst det är, och alla hästar har olika scheman.

När jag inte har tävling inplanerad närmsta veckan så jobbar jag bara på med varje hästs svagheter, där håller tänket i sig hela tiden. Tävlingarna blir mycket som en check för vad som behöver prioriteras träningsmässigt därefter, någon häst kanske tog en bakbom för mycket och kändes lite kort i sprången, då jobbar jag vidare på det.

Någon kanske kändes trött, någon var oförsiktig med frambenen, någon var obalanserad i höger varv osv. Det är tävlingarna i slutändan som ska fungera och det handlar om att hitta ett vinnande upplägg för det, och där lär man sig ju hela tiden.

Cornelia Blogg

Inför tävling är det precis lika individuellt hur schemat läggs upp, Rasputin som är en av mina bästa hästar till exempel har väldigt lätt för att bli spänd, dessa spänningar hamnar i ryggen, så en vecka innan tävling läggs det mycket fokus på markarbete, lite större språng, förvänd galopp för att få stretcha lite. Om vi åker på till exempel torsdagen, så vilar han nästan alltid onsdagen och körs i pessoa-selen på torsdagen innan avfärd till tävling, Rasputin slappnar av väldigt bra i pessoa-selen och det känns bra att han får arbeta utan ryttare framförallt innan tävling, ofta flera dagar under veckan innan tävling för honom. Alla hästar får en vilodag en eller två dagar innan avfärd till tävling.

Några hästar joggas bara i skogen dagarna innan tävling, då blir dom glada och arbetsvilliga när det väl gäller på tävling!

Jag vill inte hoppa så nära inpå tävling, jag brukar lägga in ett sista hopp-pass på fredagen/lördagen veckan innan vi åker (tänker mig då att vi åker på meeting torsdag-söndag). Även där väldigt individanpassat, vissa behöver bara hoppa över lite titt-hinder några gånger, vissa får hoppa lite extra breda oxrar för att träna på det och vissa hoppar lite kombinationer för att öva snabbhet i benen, vissa hoppar i väldigt lugn galopp och vissa får träna på att hoppa lite mer själva utan min hjälp.

Generellt vill jag inte att de blir så trötta av det sista hopp-passet, utan de ska känna sig starka, modiga och glada inför tävling!

Väl på plats på tävlingen (dagen innan) så brukar jag inte rida dem så tufft, mest lite övergångar, se till så lydnaden sitter och att de får en chans att slappna av i den nya miljön!

För varje häst är en bra kondition såklart viktigt, hästarna som ska gå större tävlingar försöker jag konditionsträna cirka 1 dag i veckan, helst intervaller på ett större fält, (tänk på underlaget, det får inte vara för hårt men absolut inte sjunka djupt heller!) efter ca 30 min lugn uppvärmning brukar jag då köra 3 min galopp och 1 min skritt intervaller, hur många beror såklart på hur stark hästen är. De lite yngre och svagare hästarna kör två minuter galopp och två minuter skritt lite mer kravlöst.

Ofta väver jag in styrke- och intervallträning i vardagsarbetet, det blir mycket galopp under skogsturerna, mycket styrketräning i galoppjobbet osv så mycket faller sig naturligt även utan intensiva intervallträningar. Men jag tror bra kondition är en nyckel till jämnare resultat på tävling.

Jag har även den fantastiska möjligheten att ha tillgång till skrittmaskin hemma, där går de flesta hästarna varje morgon ca 45 minuter och varje eftermiddag cirka 20-30 min. Framförallt är detta bra de dagar de vilar, så de ändå får röra på sig.

Det är väl det, på ett ungefär!

Hur lägger ni upp en vanlig träningsvecka?


Cornelia Rylén
6 september 09:57

”Jag rider varje häst med känslan av att jag vet bäst”

”Jag rider varje häst med känslan av att jag vet bäst”
Cornelia Rylén, är ny bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Hej igen!
Känns roligt att vara igång med bloggandet nu, ser fram emot när rätt rytm är hittad och bra ämnen kommer upp! Men denna gång tänkte jag gå igenom lite mer om mig som ryttare, så ni får en bild av vem jag är och hur jag tänker.

Jag hade turen att få en fantastisk första B-ponny, som hette Never Stop. Det var en liten söt typ new-forest blandning, mamma hittade honom på en ridskola där han inte passade in, tror han var 4 år då. Min kusin red honom först men när jag var 6-7 år tog jag över. Det var en perfekt ponny, han var lite svår att få i form men inte alls omöjlig utan det lärde mig att man fick jobba lite för att hitta rätt känsla. Han var inte heller het, utan sådär lagom så jag fick lära mig rida.

Har haft väldigt mycket olika ponnyer och hästar och det är jag otroligt glad för, att jag inte bara fått rida självgående färdiga hästar utan det har varit olika jobb med allihopa, sega, pigga, starka, arga och glada. Det har gjort mycket för mig som ryttare.

Unknown-1
”Carro” som femåring. Foto: Privat

När jag gick över på storhäst vid 14-15 års ålder hade jag tänket med innerskänkel, yttertygel och det skulle vara ordning och reda, väldigt strikt, ganska basic. Har alltid velat ha hästarna lösgjorda men då med mycket mer stöd än vad jag vill ha idag. Det tänket höll mer eller mindre i sig fram tills att jag fick problem med min nu skadade häst Carro (Carina van de Zuuthoeve) som inte gick att styra, hon stod bara på bakbenen och bråkade.

Då fick jag hjälp av en kvinna som jobbar mycket med horsemanship, även från ryggen. Hon sa åt mig att släppa yttertygeln och bara vända med inner. Jag tyckte hon var knäpp. Vad säger du kvinna, hur ska jag styra då? Yttersidan? Bogen? Jag tävlar faktiskt i hoppning, ganska högt. Jag måste rida med yttertygel.

Efter en del om och men så fick jag ju ge mig, hästen gick inte att styra på mitt sätt. Det var vändpunkten i mitt tankesätt. Detta helt nya tillvägagångssätt gick till stor del ut på att släppa allt tryck, för det är ju var yttertygeln egentligen är till för, spänst och tryck, vilket är två helt onödiga saker om hästen inte går att styra. Carro blev ganska fort en trevlig, ridbar häst som tävlat framgångsrikt upp till 155 cm efter det.

Carro
Jag och ”Carro” Foto: Privat

Jag har haft några år på mig nu att hitta mitt eget i detta tänk, anpassat det lite efter hoppning istället för western/working equitation. Jag har hunnit ifrågasätta mycket, den klassiska skolridningen, som det inte är något fel på alls men jag tror många hakar upp sig, de stöter på problem och istället för att se lösningar så ser man ett visst sätt som är ”det enda rätta” och man vägrar vara smidig och flexibel.

Jag önskar som slutresultat att sitta på en bärig häst, kontakt med yttertygeln och respekt för innerskänkel, att hästen aktivt går fram av sig själv. Det betyder inte att jag löser alla situationer på det sättet, alla hästar är olika och ibland får man börja i en annan ände. För mig handlar det om att få hästen att förstå vad jag vill, skapa en situation där jag kan berömma den för att den reagerar på min hjälp, inte tjata i oändlighet på samma sätt, hårdare och hårdare tills något händer, utan helt enkelt då förklara på ett annat sätt. Det är inte konstigt alls egentligen.

Jag vill ha mina hästar känsliga och lyhörda, jag vill att dom slappnar av mellan hinder så att jag enkelt kan lägga på tryck inför större hinder, när jag hopptränar hemma handlar det alltid om att låta hästen öva på att hoppa, inte göra allt i min makt för att hjälpa hästen inför varje språng. Mitt jobb är att ge hästen en bra chans att klara det själv.

Seraton Hb
Ovan: Min förra häst Seraton HB som jag tävlade upp till 155 cm på. Foto: Privat

Det är såklart svårt att förklara mig som ryttare såhär, jag har alltid varit väldigt medveten om mig själv som ryttare, väldigt självsäker. Jag är fullt medveten om mina brister men jag rider varje häst med självförtroende och känslan av att jag vet bäst. Jag är trygg i det vilket gör hästen trygg också, det är lättare för hästen att förstå mig när jag är trygg, konsekvent och tydlig.

Jag kan nog skriva i oändlighet, men jag ger mig här nu och hoppas jag lagt fram en bra bild av mig som ryttare. Jag kommer gräva ner mig mer i kommunikation, hjälptyglar, bett osv vid andra tillfällen!

Känner ni er flexibla som ryttare? Är ni öppna för förslag eller föredrar ni att köra på ett säkert, bekräftat koncept?


Cornelia Rylén
3 september 18:53

Hej! Välkomna till min blogg!

Hej! Välkomna till min blogg!
Cornelia Rylén, är ny bloggare på Ridsport. Foto: Natalie Lindholm.

Jag heter Cornelia Rylén! En del har säkert sett mig och mitt färgglada hår, antingen på Instagram eller ute på tävlingsbanorna, men det är nog många som inte vet vem jag är, så vi kör en presentation!

Jag blev nyligen 24 år gammal, jag finns utanför Norrköping på en gård där jag har ungefär 12 hästar, både mina egna, tillridnings/försäljningshästar samt min stallchefs häst. Jag bor med min sambo Linus i ett hus på mina föräldrars gård. På gården bor även min stallchef Mika, det är hon som styr stället, tar alla bra beslut och gör att vi rullar framåt! Mina föräldrar pysslar, knåpar, mockar och bygger saker.

Sen jag var ungefär 16 har jag pysslat med tillridning av andras hästar, det passar mig bra, jag gillar att utveckla och (förhoppningsvis) förbättra hästar, är duktig på att få fram resultat och hjälpa ägaren hitta ett system som kan fungera i fortsättningen för just dom.

Rasputin
Cornelia med sin häst Rasputin. Foto: Frida Reuterskiöld

Jag har i flera år riktat in mig lite på att ta mig an svåra hästar, problemet med att få snurr på en lite knasig häst var att då kom det fler, och fler… Jag försöker numera begränsa det lite, inte ha mer än en sådär riktigt knepig häst åt gången. Någonstans så är jag i en satsning tillsammans med mina föräldrar för att göra framsteg som hoppryttare, och det tog för mycket energi och fokus från de ”vanliga” hästarna som hade huvud och kropp för att faktiskt göra bra resultat på tävlingsbanorna när jag hade hälften av stallet fyllt med knäppisar.

Så nu försöker jag säga nej till hästar som helst lägger sig upp och ner med mig på innan vi kommit in på banan, och fokusera på hästar som kan ta sig genom start, mellan hinderstöden och genom mål.

I mitt stall nu har jag 7 egna hästar, inklusive ett föl. Vi kör en snabbgenomgång av dom.

Först har vi Rasputin! Han är en 12-årig valack på cirka 172 cm, e Pomme Royal-Alpen Fürst, som nyligen vann sin första 150 cm klass!

Jag red Rasputin i ett år åt ägaren innan jag insåg att det var en häst som passade mig för bra för att sälja vidare, så jag köpte in mig i honom och äger nu större delen av honom! Rasputin är en fjant när det kommer till vattengravar samt att gå i skogen, men modig på hinder och river nästan aldrig.

Sen har vi Carina van de Zuuthoeve, kallas Carro. Henne har jag haft sen hon var 3 år, nu är hon 10 och ca 178 cm hög, e Wunder boy van the Zuuthoeve-Glorieux. Förra året var vi placerade i vår första 155 cm klass. Det är en stor, välhoppande häst som är helt obegränsad i sin kapacitet, men tyvärr skadad för tillfället. Vi hoppas och gör allt vi kan för att hon ska komma tillbaka som tävlingshäst igen!

Carro
Carina van de Zuuthoeve ”Carro”. Foto: Stefan Keturi

Donna Bella, kallas Ullis, hon är ett 7-årigt sto e Connor-Cormint, som jag köpte förra våren, hon var egentligen hos mig som försäljningshäst men efter en tävling så köpte jag henne själv, ångrar inte en sekund. Hon har ALDRIG haft mer än 4 fel i någon start och hon har vunnit två stycken 140 cm klasser i år.

Hon blev uttagen till Unghäst-VM men blev tyvärr skadad direkt efter Falsterbo och kommer inte hinna igång tills dess. Underbar häst!

Jag har även en 5-åring e Baltimore-Everest, hon heter Bazinga, Henne har vi fött upp själva, jag tävlade hennes mamma Rosalind upp till 140 cm klasser. Bazinga går från klarhet till klarhet och debuterade 125 cm felfritt senaste tävlingen. Mycket scope och en fantastisk inställning på hinder!

Donna Bella Och Bazinga
Donna Bella och Bazinga Foto: Privat

Min nyaste häst är en 6-åring e Cartier-Silvio 1, som heter CupCake PWR, kallas Kakan! En ganska stor, speciell häst med mycket humör. Vi har precis hunnit komma igång tävlingsmässigt och debuterade 130 cm i helgen med 4 fel. Sen gjorde vi två skolrundor till i 130 och lärde oss mycket om varandra och hur vi ska gå vidare med träningen nu. En häst för framtida större uppgifter!

Sen har vi Zwiggy, hon är e Sydney – Guidam, henne har jag haft längst och vi har haft mest roligt ihop! Vunnit huuur många klasser som helst upp till 140, och placering i 150! Världens roligaste häst, som nu fått bli mamma till fina lilla Zaga vars pappa är Ike!

Kakan Och Zwiggy
CupCake PWR, ”Kakan” och Zwiggy. Foto: Privat/Stefan Keturi
Zaga
Lilla Zaga Foto: Privat

Sen har jag en 7-åring som just nu lånas ut och ska säljas, jag har även en 1-åring under samma mamma som Bazinga, och två stycken fölston som får bebisar nästa år! Dessa står inte hemma på gården för tillfället.

Det var det! Jag kommer skriva om lite olika saker framöver, dels vardag och tävling men även om olika problem som uppstår, diverse åsikter etc. Vi får se lite vart det tar vägen utefter vad som händer. Det känns iallafall väldigt roligt att få gå in och skriva på svenska här då jag bara skriver på engelska på min Instagram, gräva ner sig i olika ämnen och ta upp viktiga saker!

Tack o hej, vi hörs snart igen!

BESTÄLL NU

Köp Ridsport Komplett från 85 kr i månaden
Hingstar Online

Just nu 132 hingstar i vår databas

Visa alla hingstar

Ridsport digital

Nu från endast 39:-