Golf kan i mångt och mycket liknas vid vad det är. Det finns inga direkta variationer i själva utförandet av spelet. Hur du än gör slutar det med att du klipper till en boll, försöker få den så nära hålkoppen du kan och sedan hoppas på det bästa. Detsamma gäller bollsporter överlag. Sparka, skjuta eller kasta boll. Få bollen i mål fler gånger än motståndaren. Sett ur det perspektivet är bollsporter till sin natur tämligen enkelspåriga.
Om bollsporter enkelt kan liknas vid just en boll – hård och konstant i sin konsistens – får vi plocka fram helt andra metaforer för att beskriva ridsporten. Den är, till skillnad mot bollsporterna, närmast en kombination mellan en rysk docka och en lök.
Ridsporten innehåller flera lager – olika grader av svårigheter – och kan vara stenhård, precis som den ryska dockan. När det kommer till stora viktiga tävlingar är det egot som regerar och segern det enda som står på spel, oavsett vilket lager du tävlar på.
Lightvarianten av den ryska dockan är löken. Även löken går att skala i olika lager men den är mjuk, kostar bara en bråkdel av en rysk docka och har också den egenskapen att den inte sällan tvingar fram tårar i dess närhet. Om dockan symboliserar de högst uppsatta målen – vinna OS, kvala in till SM eller delta i sitt livs första cup – står löken för de mjukare värdena, de lägre målsättningarna. Här är segern ovidkommande, här handlar det om att uppfylla de små målen. Ta sig runt, få ett resultat, notera sin första nolla.
Om det varit lite rysk docka över tävlandet den senaste tiden gick senaste helgen utan tvekan i lökens tecken. Tävling i Lammhult, Angelo och LillyBelle i bilen som vanligt. Den stora skillnaden var att varken Hilda, Peggy eller Tango abonnerade på platserna i transporten. Där stod istället TW och Erika.
TW: bohemen som hoppar lite när hon känner för det, som bara är känd för en Lätt E-nollning som kostade mig ett förlorat vad om en resa till Maldiverna och som allmänt betraktas som en lättjefull sällskapsponny.
Erika: den tävlingsskygga madamen som blir ängslig så fort hon ser en annan paddock än vår egen, som brukar vända mot ingången efter ett eller två hoppade tävlingshinder.
Med en sådan laguppställning är det lätt att räkna ut att varken Angelo eller LillyBelle reser till Lammhult med seger i sikte. Här handlar det om de små målen, om den mjuka lökens tävling, om små förhoppningar snarare än stora förväntningar.
När LillyBelle för någon månad sedan, i samma Lammhult, drömde om en dubbelnolla med Erika blev det nästan en sanndröm. Ett stopp på sista omhoppningshindret gjorde att lökens egenskaper snabbt nådde tårkanalerna hos en otröstlig LillyBelle. Det var ju så nära!
Nu har hon repat mod på nytt, tränat bra med Erika här hemma på gården och den här gången är de anmälda i både Lätt D och Lätt C. Angelo och TW bara i Lätt D. Vi vill nämligen först kontrollera om TW ens känner för ett enda hopp den här dagen. Men det gör hon. Angelo, som är i fin form, rider henne så lugnt och behärskat att jag häpnar. Vips är grunden avklarad, TW:s första nolla i LD, och av bara farten fixar ekipaget även en felfri omhoppning. Nej, de vinner såklart inte men en sjundeplats bland tolv startande med TW är faktiskt, ur ett lökperspektiv, en väldigt stor seger i sig. Angelo är ett enda stort leende.
Så kommer LillyBelle och Erika. Svarar för samma bravad. En cool, helt obesvärad Erika, en dubbelnolla och i likhet med förra gången rinner tårarna nerför LillyBelles kinder men till skillnad mot förra gången är de av glädje. De slutar sexa och det gör oss alla stolta.
TW:s pigga insats gör att hon efteranmäls till LC. Där är hon och Angelo först ut, men det hela är snabbt över. TW deklarerar redan vid första hindret att det får räcka med en dubbelnolla i LD och efter 15 sekunder och andra olydnaden får ekipaget lämna banan. Angelo, som känner TW:s natur bättre än någon annan, kan inte hålla sig från att gapskratta hela vägen ut. När han ändå är så nöjd och stolt över vad TW presterat, vad spelar då en typisk TW-insats i LC för roll? Ingen alls.
Så kommer LillyBelle och Erika. Bakom sig har de sitt livs första dubbelnolla, i LD. Nu är hindren högre och vi undrar om Erika ska göra en TW och vägra ut sig. Det gör hon inte. Med ännu ett häpnadsväckande lugn tuffar hon på, nollar grunden, inleder omhoppningen bra och på de två sista hindren vågar LillyBelle till och med trycka lite extra på gasen.
Titta så fint det ser ut:
De går i mål som ledare och att se lyckan i LillyBelles ögon är…jag drar till med magisk i brist på bättre ord. De har överträffat alla förväntningar, dubbelnollat i två klasser och Erika har visat sig hålla för tävling.
Löken är färdigskalad, här finns ingenting mer att bevisa.
Men när ytterligare två ekipage gått i mål och LillyBelle fortfarande är i ledning skiftar tävlingen skepnad i LillyBelles huvud.
Borta är löken.
Nu är den ryska dockan tillbaka, med den omöjliga drömmen. Drömmen om en placering, drömmen om en rosett för Erika, en första plakett att skruva fast på hennes boxdörr.
Så tappar de ledningen. Ligger tvåa. Tre ekipage får pris. LillyBelle gråter intensivt, denna gång av ren skräck och tävlingsnerver.
Nästa tävlande. Dubbelnollar. Passerar LillyBelle och Erika. Nu ligger de trea. Innehar den allra sista prisplaceringen. Osäkert läge. LillyBelle närmar sig paniktillstånd.
Två ekipage återstår. Det näst sista går ut – river ett hinder. LillyBelle fortfarande trea. En ryttare återstår. En enda. Jag vågar egentligen inte titta men gör det givetvis ändå. Det ser bra ut, ekipaget nollar enkelt i grunden och det ser lugnt och säkert ut även efter det. ”Inte ens chans” tänker jag när jag ser ekipaget passera mållinjen.
Ur högtalarna hör jag en tid som jag uppfattar som snabbare än LillyBelles och Erikas. En titt i Equipe visar dock det otroliga. Jag har hört fel. Tiden är 1,5 sekunder långsammare och det ännu mer otroliga inträffar. LillyBelle och Erika blir placerade i Lätt C! Hon springer iväg till sekretariatet för att hämta sitt pris.
Sedan kommer hon tillbaka. Kolla:
Löken och den ryska dockan har samarbetat på ett så dramatiskt sätt att jag inte trodde det var möjligt. Det här är en tredjeplats jag tror Lilly rankar lika högt som de segrar hon vunnit. Och det första som sker vid hemkomsten är att jag plockar fram skruvdragaren. Drömmarnas plakett, med inslag av både lök och rysk docka, ska sättas på plats.
Tack för att ni tog er tid – fortsätt njut av sommarvärmen och följ gärna mig, ponnypappandaniel, eller Angelo och LillyBelle, teamenestubbe, på Instagram eller gå med i Ponnypappor i Sverige, gruppen som vänder sig till ponnyföräldrar oavsett kön!
Följ Ridsport på