Nattens utlovade skyfall har till största delen lyst med sin frånvaro. Det är tidig midsommarmorgon när jag nu tittar ut och ser en nästan klarblå himmel. Den får mig att hoppas på att meteorologerna för en gångs skull har fel när de stoppat in regn i sina prognoser.
Blir det regn får vi ta det.
Det finns inte mycket annat att välja på och bor du i Sverige vet du att midsommarvädret med närmast kuslig precision alltid i bästa fall blir sisådär.
Men inte ens om det skulle börja åska, falla hagel stora som tennisbollar eller om en tromb plötsligt skulle överraska oss skulle det sänka betyget på veckan som gått speciellt mycket. När det kommer till hästlivet har det, i brist på mer fantasifulla ord, varit en fantastisk tid som passerat sedan förra blogginlägget.
I onsdags avslutades det tredagarsläger barnen räknat ner till sedan sportlovet och det enda tråkiga är att det är över. Att det är ett helt år kvar till nästa gång de skriver sina fånigt långa packlistor och får umgås tätt och sova tillsammans med sina goda vänner. Att vara på läger är ett kapitel som för evigt finns kvar i livets bok.
Dagarna som föregick lägret var om möjligt ännu bättre, åtminstone för oss ponnyföräldrar som till skillnad från lägerdagarna med egna ögon fick se vad våra barn hade för sig. Det började tidigt på fredagen med Växjö Summer Show, tredagarstävlingen på hemmabanan fem minuters bilväg från vår gård.
Där står en mycket nervös Angelo och ska för första gången tävla i Lätt B med Hilda. De har sakta men säkert tagit både ett, två och tre steg i rätt riktning under våren men nu är det skarpt läge. Träning är en sak, tävling en helt annan. Vi vet att Hilda är het, att Angelo får jobba med att bromsa henne och att hon kan bete sig allmänt besvärligt före start.
Farhågorna besannas. Efter att Angelo och Hilda äntrat banan och får startsignal börjar ponnyn bocka intensivt, slå bakut. Angelo har tränat på det men det ser hopplöst ut, som om de redan här ska tvingas avbryta.
Men så löser han det. De närmar sig första hindret, klarar det galant, och sedan bara flyter det på. Det ser plötsligt så enkelt ut och när de går i mål känns det otroligt skönt att allt bokstavligt talat gått bra. Ännu skönare känns det när klassen är över och det står klart att Angelo och Hilda vunnit i LB-debuten. Få kan se så besvikna ut som Angelo när han är missnöjd men frågan är om någon kan se gladare ut än han när det gått bra. En egenskap han tydligt demonstrerar när han mottar rosett och priser. Det värmer i hjärtat att se det.
Fredagen blir lördag, Angelo blir LillyBelle, Växjö blir Ljungby, Hilda blir Heart to heart och Lätt B blir Lätt D. I Ljungby står ny tävling på schemat efter att kompisen Tove gett LillyBelle ett erbjudande att få tävla med ”Hjärtat”. Ett erbjudande, omöjligt att ens fundera på att tacka nej till. Hjärtat har inte tävlats sedan i september, även då med LillyBelle på ryggen, då de vann i Lenhovda. Hjärtat är rostig men rutinerad, het och snabb och det gäller för LillyBelle att hantera henne varsamt.
Det gör hon. Eller rättare sagt: jag tycker att det går alldeles för fort, men busungen verkar veta vad hon gör. Efter en charmant omhoppning dubbelnollar de, går in på första plats och en nervös väntan följer för LillyBelle. En väntan som inte blir förgäves. Även hon står där som en vinnare. En seger för Angelo. En seger för LillyBelle. Det är både rättvist och lämnar fältet fritt från syskonavund. Skönt.
Så kommer söndagen. Tillbaka till Växjö Summer Show, ny Lätt B, dags för Angelo och Hilda på nytt. Den här gången har Malin pratat ihop sig med Angelos tränare Katarina Torstensson för att undvika att Hilda får ett nytt frispel. De kommer fram till att Angelo och Hilda inte ska rida in på banan förrän det är deras tur. Coachdraget fungerar. När de kommer in har Hilda ingen lust att försöka få Angelo ur sadeln men däremot visar hon en gränslös lust att ta sig över hindren. Även mitt otränade öga kan fastslå att det ser väldigt bra ut. Det håller hela vägen in i mål till en ny dubbelnolla och snart belönas Angelo med ny rosett och nya priser.
Tre dagar.
Tre segrar.
Det här måste vara den bästa veckan sedan…ja, när då?
Och fortfarande skiner solen utanför mitt fönster.
Tack för att ni tog er tid – jag önskar er en underbar midsommar var ni än befinner er! Vill ni följa mig på Instagram eller gå med i ponnyföräldragruppen Ponnypappor i Sverige hittar ni länkarna här.
Följ Ridsport på