Hästen i mitt hjärtaRidsport ber välkända ryttare och tränare berätta vilka hästar som har satt ett rejält avtryck i deras liv. Carl Hester väljer tre hästar som betytt mycket för hans karriär.
Carl Hester om hästarna som förändrade hans liv

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.
Redan prenumerant?
Aldrig skapat ett digitalt konto?
Förändrade mitt liv
Uthopia (KWPN hingst f -01 e Metall-Inspekteur) förändrade mitt liv, verkligen. Jag hade tävlat i 20 års tid och aldrig vunnit något särskilt. Men Uthopia tog laget till guld vid OS i London 2012. Om det hade varit slutet på min karriär hade jag inte brytt mig, jag hade fått den där hästen jag väntat på att hitta.
Uthopia såldes på auktion men en god vän och sponsor köpte tillbaka honom till mig och Charlotte (Dujardin). Han är 22 år nu och mår jättebra. Det är inte många hingstar som kunde fått stanna på vår gård men han är den perfekta gentlemannen och älskar människor, särskilt barn. Han är fortfarande en stor del av våra liv.
Arbetshästen som kom med en vän

Legal Democrat (1985-2007) kom från Holland med en båt, härstamning okänd. Han köptes direkt från båten av Marcia Kelsey. Han var lite som en arbetshäst, jättestor, och Marcia var en väldigt liten dam. Hon hade vunnit en lektion för mig i en tävling och när jag såg den här pyttelilla damen och den jättestora hästen tänkte jag ”hon behöver hjälp”.
Democrat var då sex år, och Marcia och jag blev vänner. Hon älskade hästen och ville inte sälja, men jag red honom till guld tre år i rad i nationella mästerskap och vi kom på 13:e plats i EM 1999.
Han var den första hästen jag utbildade till Grand Prix, och Marcia som aldrig rest i sitt liv fick åka ut i världen. Democrat fick kolik och fick somna in år 2007, 22 år gammal.

Den ingen trodde på
Nip Tuck (KWPN val, 2004-2023, e Don Ruto-Animo), kallad Barney, hade inte den vanliga fysiken och han köptes för 100 euro när han var ett år gammal. Alla sa att han inte skulle gå internationellt, många sa att han inte skulle tävla dressyr, men jag tänkte ”fuck you”, jag ska göra mitt bästa. Barney hade hundra procent arbetsvilja, det var inte en dag som han inte försökte göra sitt yttersta.
Fast han var lättskrämd gjorde han sitt bästa i OS i Rio och laget tog silver. Nip Tuck var en stabil del av det brittiska laget i fem år. Han dog nyligen efter en kort tids sjukdom, hos sin ägare Jane de la Mare.
Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 20/2023.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på