GästkrönikaTur att mina barn har valt ridsport – så att de får tävla och lära sig att hantera nederlag. Så resonerar Ridsports gästkrönikör Daniel Enestubbe. Som sportjournalist har han mångårig erfarenhet av attityder och klimat inom flera olika sporter.
Daniel Enestubbe: ”Tur att ridsport inte är hockey”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
”Att säga att man vill tävla och vinna ska vara något positivt”.
Det skriver Svenska Ishockeyförbundets ordförande Anders Larsson i sin senaste krönika. Han skriver det, besviken över att Sverige under junior-VM än en gång misslyckats med att vara bäst när det gäller. Han är säkert även besviken över att vårt stora landslag Tre Kronor sällan eller aldrig vinner ädla medaljer numera.
Men Larsson tillhör också ett förbund som tidigare förbjudit serietabeller, slopat målräkning för unga hockeyspelare och tagit bort alla individuella utmärkelser i TV-pucken ”eftersom unga spelare i dag upplever en hög stress och press”. Även fotbollen och innebandyn har hamrat in samma budskap: Det är lite fult att vilja vinna.
Plötsligt har hockeyn gjort helt om. Nu skryter nämnde Larsson med att hans förbund rekryterat både en ny generalsekreterare och en ny strategisk sportchef för att satsa på ”sportslig utveckling kopplad till prestation”.
Det är tur att mina barn valt ridsport, tänker jag ofta. Tur för dem, eftersom de får tävla utan begränsningar. Tur för dem att de får lära sig att förlora utan att höra att det är fult att vilja vinna.
Tur för mig att jag slipper bli förbannad över att mina barns förbund bestämt att deras resultat tillåts i Equipe först det år de fyller 14.
Kan ni tänka er det i er vildaste fantasi – att Ridsportförbundet skulle gå ut och påstå att det är fult att tävla? Eller att barn bara får rida avdelning B under sina fyra-fem första år som ponnyryttare – dessutom utan rosett om ritten råkar vara felfri eftersom det kan ”skapa stress och press”? Eller att Ponnyallsvenskans alla lagdivisioner skulle ridas UTAN tidtagning, felräkning och tabeller? Att det bara ska vara tillåtet att få leka, lära och träna men inte få tävla och mäta sig med andra?
Tillåt mig le och skratta, men då hade vår sport inte existerat i tävlingsform i dag.
Det hockeyn, fotbollen och innebandyn helt missat är att väldigt många barn älskar att tävla. De har missat att barnen trots resultatförbud givetvis räknar mål i smyg och skapar egna serietabeller när de kommer hem till sina skrivbord.
När du tävlar lär du dig att hantera nederlag, vilket jag påstår är viktigt för dagens söndercurlade generation som fått namnet Snöflinga. För ju förr du lär dig att hantera nederlag och ju förr du får uppleva glädjen över att vinna, desto snabbare lär du dig att livet inte är en lek – men att det erbjuder massor av saker som kan stärka ett självförtroende och skapa karaktär.
Tävla, till exempel.
Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.
Följ Ridsport på