Don´t touch, Miss Sofiies!

Här om dagen hade vi några hästägare som var och hälsade på. Det resulterade i att de flesta av oss satt på en sushiresturang och jag, Mik och Signe prövade oss på att samla vuxenpoäng genom att försöka äta det också. Medan hästägarna, Anna, Lãsma och Marlene hade pinnarna i högsta hugg före själva sushin kommit så satt vi nybörjare och tyckte vi skulle få in mer bröd som nödproviant.

Jag själv påpekade att vi också måste ha in mer smör eftersom den lilla klutten som fanns kvar knappast skulle räcka till den brödskiva som var kvar. Det hela resulterade i en lång diskussion om min kärlek till smör och att man ska ge mig smör om man vill vara säker att sin gåva kommer gillas. Nästa dag stod det en present på bänken i sadelkammaren, tydligt dedikerad till mig.

Miss Sofii är alltså jag. Ett smeknamn som vår tidigare ryttare Maik kom på.

Ja, jag måste ha smör. Har jag inte smör i kylskåpet så ”går det galt”, som man säger på danska. När jag var liten ville jag bara ha smör på mackan och inget annat. Nu kan jag också gilla pålägg, men jag kan till exempel inte äta en macka med leverpastej om det inte också är smör på… Sen är det också viktigt att det är smör och inte något snuskigt margarin. Däremot så är smöret bara viktigt när det kommer till bröd. Vid matlagning använder jag olivolja.

Jag tycker inte jag är beroende så som mina kollegor här vid matbordet tycker jag är. Men att jag nu sitter och skriver ett blogginlägg om saken får ju några varningslampor att blinka. Det är ganska enkelt egentligen. En kompis till mig såg en dag på min macka och tittade upp på mig och sa: ”Du gillar smör va?”