Gregor Tovek: ”Du måste hamna i rätt händer”

Gregor Tovek är vad amerikanerna kallar för ”self made”. När han startade Toveks Bil 1994 hade företaget tolv anställda, i dag har det vuxit till ett miljardbolag med 800 anställda. Året före, det vill säga 1993, föddes dottern Evelina och ett par år senare kom Isabella. Det var minst sagt hektiskt men färdriktningen var utstakad – och flickornas mamma Susanne och Gregor var överens. Något som också möjliggjort döttrarnas framgångsrika resa inom ridsporten.
– Jag jobbade nästan dygnet runt när flickorna var små. Men jag och Susanne hade bestämt att vi skulle försöka göra det här tillsammans. Jag åkte när flickorna sov och kom hem när de sov. De såg aldrig mig. Därför är det väldigt roligt att kunna ge igen lite nu, berättar Gregor.

Evelina Tovek är i dag hopplandslagets yngsta spetsryttare och aktuell för de stora mästerskapen. Lillasyster Isabella har vunnit SM-guld och ridit EM som ung ryttare, och siktar nu på att etablera sig som senior på Grand Prix-nivå.

Red mycket själv förr

Starten på det hela var dock blygsam, även om det var naturligt för både Gregor och Susanne att tjejerna skulle börja rida.
– Jag red mycket förr och när jag var liten, men jag tävlade aldrig. Morsan och farsan drev ju företag och var stressade. Det var aldrig lönt att säga till dem att köra till tävling på en lördag. Det fanns inte på kartan, berättar Gregor, som fick hålla sig till att rida hemma på familjegården i halländska Ätran.

Vid den tiden fanns det främst travhästar och lite ridhästar på gården, samtidigt som Gregors föräldrar drev en av Nordens största auktionsfirmor. I takt med att systrarna Tovek gick vidare från ridskola till egna hästar och tävlande har dock Ekängens gård successivt förvandlats till en professionell ridsportanläggning.
– Vi visste inte vad det skulle bli av det från början, utan det var mest för att det var roligt att rida. Men så började de tävla och då såg vi ganska snart att det skiljde sig åt mellan vad de var intresserade av. Evelina är totalt orädd och Bella är väl lite mer försiktig, så det gav sig, berättar Gregor, som sedermera tog över familjehemmet.

Susanne står för tryggheten och jag vill framåt med full gas.

Uppdelningen skedde också vid sidan av hästryggen. Med Susanne, som var mer intresserad av dressyren, och Gregor, som drog mer åt hoppningen, föll det sig naturligt vilka tävlingar de främst skulle åka med på.
– Men det har varit en lång väg att vandra. Det är nog lite lättare om man bor i hästbygder, som nere i Skåne, men häruppe i skogen var vi väldigt ensamma innan vi till exempel fick rätt tränare. Så flickorna halkade nog efter lite i början om jag ska vara ärlig.

Kan inte göra resan halvdant

Här kickade dock Gregors entreprenörsdriv snart in.
– Jag insåg att du måste ha riktiga grejer för att nå dit du vill. Du kan inte göra resan halvdant. Speciellt inte där Evelina är nu, hon rider bland världens bästa. Allt måste vara tiptop.
– Du måste hamna i rätt händer och du måste ha en plan som du inte ändrar på. För mig finns det inget mittemellan.

Evelinas språngbräda kom när Toveks fick kontakt med Henrik von Eckermann för drygt fyra år sedan. Kort därefter flyttade Evelina till Tyskland och blev elev hos Henrik, och i dag bor hon med sina hästar hos Janika Sprunger och Henrik på deras nya anläggning i Holland.

Gregor minns första mötet med Henrik på en tävling i Belgien. Henrik tyckte inte att Evelinas dåvarande häst riktigt höll måttet, samtidigt som stora klasser väntade runt hörnet. ”Du har en ryttare men ingen häst”, sa Henrik och tog med Gregor på en hästletartur som resulterade i Castello. Skimmelvalacken som sedan bar Evelina till GP-segern i Rom, lagplatsen i Nations Cup-finalen och en rad internationella topplaceringar.
– Castello blev ett lyckokast. Det var en läromästare för Evelina, den hoppade allting och stannade aldrig. Där steg Henrik för mig, han hade bara kunnat jamsa med och säga att det löser sig, men han sa vad han tyckte. Den ärligheten uppskattar jag väldigt mycket, säger Gregor, som även ser Henrik som ett lyckokast på resan.
– Vi förstår varandra, vi är rätt lika i temperamentet och vi vill samma väg framåt. Han är en viktig spelare när vi köper hästar – och om Evelina inte gör det hon ska, då får hon sina fiskar varma. Det har jag sagt att hon måste vara beredd att ta. Henrik och vi har samma mål och det är ju att vinna.

Har inte blicken för dressyrhästar

På dressyrsidan ser det annorlunda ut. Där är det främst Susanne och Isabella som hjälps åt med det ack så viktiga hästletandet.
– Det sköter de själva. Susanne kan se om hästen är något att ha eller inte. Den blicken har inte jag.

Men även om uppbackningen finns där med egenägda hästar som inte riskerar att säljas, är den stora utmaningen att hitta mästerskapsmaterial. Speciellt i dressyren.
– Det går fyra topphästar i hoppning på en topphäst i dressyr, säger Gregor som vet vad han pratar om.

Isabella har med några års mellanrum förlorat två av sina topphästar. Guldhästen Weltliebe fick avlivas efter en hag-olycka och Isabellas första GP-häst Happiness fick svår belastningsfång.
– Hon har haft en sådan jäkla otur så det finns inte. Så nu har hon i stället bestämt sig för att hon ska bygga underifrån. Nu har hon två som kan bli riktigt fina Grand Prix-hästar framöver, så snart ska hon vara med i matchen igen.

Att se Isabella så ledsen som hon har varit har varit tungt.
– Det har varit hemskt. Det värsta som finns är att se flickorna ledsna. Men jag och Susanne har lärt dem att då lägger vi i en växel till. Ger du dig in i hästsporten måste du kunna ta sådana här motgångar. Du kan inte gräva ner dig.

Hästar kan inte byggas ihop igen

Gregor refererar till när han själv drev Toveks Racing ihop med Lasse Larsson. Ett framgångsrikt team som vann både SM och EM i rallycross två år i rad en bit in på 2000-talet.
– Det tog sju år innan vi tog toppen. En bil kan du krocka nästan hur som helst och bygga upp igen, men det kan du inte göra med en häst. Det måste man leva med om man ska hålla på med hästar.

Att det är en sport som härdar råder det inga tvivel om. Gregor minns när Evelina skulle rida en stor klass i Barcelona. Hon ville prestera men det gick inte som det var tänkt.
– Hon fick en sådan fruktansvärd migrän och jag tyckte att hon skulle sagt till, men det gjorde hon inte. Hon bet ihop och hade väl några ner, men jag visste ju vad det berodde på.

Någon konkurrens mellan Isabella och Evelina har aldrig funnits.
– Alla blir glada när den ena har framgång. Att vara rejäl och alltid stå med bägge fötterna på jorden, det tror jag är en viktig bit i livet, säger Gregor.

Döttrarna är väldigt olika som individer, menar han, men vinnarskallar är de bägge två. Något de sannolikt har fått av sin far, som ständigt är på jakt efter att göra bra affärer.
– Man får inte vara rädd för att satsa. Vi har månadsbokslut varje månad och det är ju en tävling, säger Gregor.
– Om du frågar mig om jag är nöjd med företaget som det är i dag, då är svaret nej. Jag vill alltid ett steg mer. Det är samma sak med tjejerna och ridningen – det är dit man siktar, fortsätter Gregor och lyfter handen högt upp i luften.
– Vem kunde tro för fem år sedan att Evelina skulle ha Christian Ahlmann som lagkamrat och rida i landslaget?

Hoppning är som att köra Formel 1

Hade Gregor själv satsat på ridningen hade han blivit hoppryttare.
– Dressyrryttare lämnar inget åt slumpen, hoppryttare är lite mer ”nu tar vi dem”. Egentligen är det lite som att köra Formel 1. Det är farten och att det hela tiden händer någonting.

Gregor har peppat tjejerna att köra racerbil, inte minst Evelina med tanke på att få upp speeden i omhoppningarna. Det finns alltid något att lära sig, menar Gregor.
– Jag har sagt till henne att köra gocart några dagar i veckan, så hon får öva sig på att köra snabbaste spåret.

Intresset från Evelina är dock ljummet, i stället tog Isabella nyligen racerlicens.
– Hon tycker det är roligt att köra. Nu är det ju hästsporten hon ska satsa på, men hon hade nog varit en talang om hon hade börjat tidigare.

För ett år sedan frågade Gregor sina döttrar om de så småningom vill ta över Toveks Bil. Svaret var utan tvekan ja från både Evelina och Isabella, som bägge redan sitter med i styrelsen.
– Det kändes bra. Sedan hur vi gör det, om jag sitter i styrelsen och de jobbar helt med ridningen, det får vi se. Jag kommer att jobba till den dag jag inte kan mer.

Vill ha båda döttrarna i landslaget

Guldkanten i livet är att se tjejerna vinna i varsin gren och tillhöra landslaget. Om det sedan blir på de stora mästerskapen är en annan femma, säger Gregor, men det är vad hela familjen siktar mot. Tillsammans.
– Susanne står för tryggheten och jag vill framåt med full gas. Som jag brukar säga, när du kör en quattro, då kan du inte bromsa dig igenom en sväng. Då gasar du dig igenom. Det är ett uttryck som jag alltid har med mig.

Fakta

Gregor Tovek

• Gregor Tovek är 56 år och pappa till hoppryttaren Evelina Tovek, som ingår i landslagets A-trupp, samt dressyrryttaren Isabella Tovek som varit framgångsrik ungdomsryttare och nu tagit klivet upp till senior.
• Gift med Susanne Tovek.
• Bor på Ekängens gård i Ätran.

Gregor om …

• …  tjälknuten:
  Susanne och jag hade köpt en ny häst och jag skulle hoppa lite på en åker. Jag ramlade av på en tjälknut och slog av hela lårbenshalsen. Efter det bestämde jag mig för att inte rida mer. Inte för att jag var rädd, utan för att jag inte har råd att skada mig på det viset.
• …  skolan:
  Jag hatade skolan och gick väl bara en dag i veckan i nian. Det var ingenting för mig, då gjorde jag hellre affärer och jobbade. Jag lärde mig gångertabellen utan och innan och när de andra gick gymnasiet byggde jag upp framtiden.
• …  tävlingsnerverna:
  Jag är lite tryggare när Isabella rider men med Evelina vill jag helst gå för mig själv. Jag vill inte prata med någon. Det värsta jag vet är att sitta med en människa som ska kommentera allting hela tiden.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 10/2021.