”Viktigast är hur du behandlar andra”

Alla tre stod på Norges långa lista till OS. Victoria Gulliksen var snubblande nära men förstahästen Papa Roach hade inte riktigt hunnit toppa formen efter en långtidsskada. Inte långt efter kom Johan-Sebastian Gulliksen – men det var pappa Geir Gulliksen som fick biljetten till Tokyo.
– Jag gillar verkligen att tävla och vet inte vad jag skulle ha gjort annars. Det är mitt största problem. Många i min situation skulle ha tagit ett kliv åt sidan och släppt fram barnen. Men jag tycker att det här är så kul och jag har en dröm om att bli ännu bättre, säger Geir.

Väl i Tokyo tog han sig till final med VDL Groep Quatro på ett tidsfel, men finalrundan blev plockepinn. Den ponnyliknande lilla valacken blev matt i den 35-gradiga värmen och fick inte höjd i sprången.
– Hade jag fått en dag emellan, då hade han kanske orkat två rundor. Nu orkade han en och en halv. Hästen har begränsad kapacitet, det är ingen Indiana eller All In. Det är en annan liga. Min häst får jobba mycket hårdare.

Fick lämna tillbaka OS-medaljen

Han red även OS i Hongkong 2008 och då var Norge i toppform. Med Sylve Söderstrand vid rodret tog det norska laget brons, men fick lämna tillbaka medaljen på grund av otillåten substans. Det var Tony André Hansens häst som hade fått i sig capsaicin. Glädjeyra förbyttes i förtvivlan.
– Det var hemskt. Hade vi fått den där medaljen så hade det gett sporten i Norge en enorm boost. Vi hade jobbat otroligt hårt och Sylve var väldigt bra för oss. Vi hade mycket bra sammanhållning i teamet och lite av det som Sverige har i dag. Vi fick resultat som vi egentligen inte skulle ha, vi var sexa på EM och trea på OS. Det var fantastiskt.

Trösten är att medaljen skulle ha hängt hemma i prisskåpet på Stall Gullik med dagens dopningsregler.
– Känslan bland ryttarna var att vi var de moraliska vinnarna.

Det förlorade bronset var ett hårt slag men Geir är inte den som ältar. Han tänker inte tillbaka och han är inte den som stönar över att starta först i en viktig klass.
– Jag slösar inte energi på det jag inte kan göra något åt. Jag försöker bara göra det bästa jag kan och är nog ganska bra på att lägga energi på rätt saker.

Hållit sig i toppen i alla år

Med tanke på att han har ridit i det norska landslaget i 46 år och är bättre än någonsin vid 61 års ålder finns det en del att ta efter för nästa generation Gulliksen.
– Det jag är mest stolt över i dag är att jag har hållit mig på toppen i alla år, med den enorma utveckling som har skett i sporten. Att jag klarar av att hålla mig på samma nivå som de bästa ryttarna i världen och att jag vid 60 års ålder kunde vinna Europafinalen i Göteborg, det är en av de stora höjdpunkterna i min karriär.

De flesta minns hur Geir föll av vid prisutdelningen i Scandinavium, men alla tänkte nog inte på hur dottern Victoria kastade sig över sargen och sprang till sin far.
– Victoria har ett stort och gott hjärta. Hon är väldigt varm och omtänksam, säger Geir och får något blankt i blicken.

Hela familjen Gulliksen var på plats när Victoria nyligen tog hem den historiska niondeplatsen åt Norge på EM i Riesenbeck. Mamma Elisabeth Gulliksen, som själv har tävlat upp till 1,40 och är familjens logistiska nav, Johan-Sebastian som var Norges femteryttare och pappa Geir var alla lyriska.
– Jag har sällan varit så glad, ingen förtjänade det mer än Victoria. Hon har jobbat så hårt och byggt upp hästen själv efter att den varit skadad i ett år. Den fick ett skärsår på senan när den skulle lastas på flyget i Aten och vi var osäkra på om den någonsin skulle komma tillbaka. Men Victoria har bara jobbat på utan att klaga.

På flera bilder från Riesenbeck syns Victoria omfamna sin älskade Papa Roach. Hon har genom åren fällt många tårar över hästar som har sålts.

Syskonen är fästa vid sina hästar

Försäljningen av Charleville till Eve Jobs efter segern i Münchens Championat och nollan i världscupen i Leipzig tog hårt på Johan-Sebastian. Bägge syskonen Gulliksen blir väldigt fästa vid sina hästar. Samtidigt är de medvetna om att de måste sälja och hela tiden ha nya hästar på gång för att lyckas på lång sikt. Liksom att det krävs hårt arbete och uthållighet. Det har Geir präntat in i sina barn.
– I vår sport är det 90 procent motgångar. Även om det är en bra runda vinner du inga prispengar med fyra fel. ”It looks good but you win nothing.” Du behöver vara ihärdig på ett sätt som gör att du orkar ta alla motgångar.
– Det stora bekymret är att det kostar så sjukt mycket att hålla på med det här. När vanligt folk får höra hur mycket det kostar tycker de att man borde tas in på mentalsjukhus. Det stora problemet är att vi tävlar så mycket på samma gång som vi måste hinna hitta och producera bra hästar till försäljning för att driva runt allt. Att vara på de stora tävlingarna är samtidigt väldigt värdefullt, det är där man skapar kontakter och träffar kunder, säger Geir.

Victoria och Johan-Sebastian sköter numera driften hemmavid men när det kommer till hästaffärer är det Geir som alla vänder sig till. Den pucken är inte lika enkel att dribbla över till barnen.
– Det är inget som står i en bok, du måste ha en viss känsla. Du måste veta när du ska köpa och när du ska sälja, tajming är allt. Victoria har det i sig – hon är en kopia av mig. Vi är båda väldigt sociala och tycker om när det händer mycket på en gång. Johan är mer lik min fru, han är väldigt lugn och tycker om att hålla på med sitt. Han är duktig med unga hästar och att hålla träningar, men han är ingen försäljare, säger Geir.

Hans egen far drev visserligen en framgångsrik firma med båtmotorer, men näsan för affärer har Geir utvecklat själv.
– Jag har en väldigt kreativ hjärna och kan snabbt hitta lösningar på det mesta. Jag fastnar inte i något. Om jag står kvar på kajen och båten har gått svär jag inte över det, i stället tänker jag ”okej, vad gör jag nu?”. Utan att skryta är jag nog ganska streetsmart. Jag har lärt mig längs vägen.

Kommer från en arbetarfamilj

Geir har heller aldrig tagit med sig pengar hemifrån, som han uttrycker det.
– Jag kommer från en arbetarfamilj. Min far kunde gå i borgen när jag skulle låna pengar i banken. Det är det enda och det är jag glad för. Jag tror att det har varit väldigt nyttigt för mig. Jag har själv fått lära mig att tjäna pengar och jag tror att du får mer respekt för pengar på det viset.

På samma sätt har det varit viktigt för Geir att barnen också ska förstå värdet av pengar. Alla räkningar som kommer in passerar även Victoria och Johan-Sebastian – och Geir försöker ofta sätta i perspektiv vilken pengaslukande sport de ägnar sig åt.

Han berättar om ett tillfälle när de skulle tanka lastbilen i samband med Sunshine Tour i Spanien. Vid bensinmacken låg ett litet hamburgerhak och familjen gick in och köpte hamburgare och cola. Notan gick på 65 kronor och Geir byggde upp hela historien om hur de som drev stället betalade för elen och att hyra lokalen, att det kostade att köpa in hamburgare och läsk och att det inte blev mycket över i slutändan.
– ”De tjänar kanske tio kronor och här pratar vi om att köpa en häst för tre miljoner till dig som är 17 år. Då förstår du hur galet det är. Så här lever 99 procent av jordens befolkning, det är så livet ser ut egentligen”, sa jag till Johan, berättar Geir.

Lägger två miljoner på Scandinavian Vikings

Han hoppas att barnen har en viss insikt trots att de har hoppat på längre fram på resan. Även om Geir i dag kan pytsa in två miljoner för att driva det svensktoppade GCL-laget Scandinavian Vikings och köper och säljer hästar för miljonbelopp, är det viktigaste för honom att barnen har kvar fötterna på jorden.
– Det är bra att de är framgångsrika på tävlingsbanan, men det viktigaste i livet är att visa andra människor respekt. Att barnen kan uppföra sig och att de förstår att en krona är en krona, att de själva måste tjäna ihop till det här och att pengar inte växer på träd i hagen.

Han tror ändå att barnens uppfostran varit lyckad.
– Bägge barnen uppför sig väl och är skötsamma, det är åtminstone vad jag får höra från andra ryttare när vi är ute, säger Geir.
– Det hade inte varit bra om vi hade fått två stöddiga skitungar, det är det värsta jag kan tänka mig. Då hade jag hellre varit fattig och hästlös.

Fakta

Geir Gulliksen

• 61 år och pappa till Victoria och Johan-Sebastian Gulliksen, 29 respektive 25 år. Alla tre rider i det norska hopplandslaget.
• Stall Gullik har sin bas i Lier mellan Oslo och Drammen.
• Gift med Elisabeth Gulliksen.

Geir om …

… hästrädslan:
Jag började rida av en slump och var först rädd för hästarna. Jag var inte rädd för att rida men jag gillade inte att hantera eller leda in dem från hagen. Drivkraften har alltid varit att tävla.

… svensk-undret:
Peder har en väldig tur. Lisen är maskineriet som driver affärerna och tjänar pengar medan han fokuserar på sporten. Det har vi aldrig kunnat göra. Jag måste först driva affärerna och sedan tänka på sporten. Jag har nog missat många fina resultat för att jag har varit tvungen att sälja de bästa hästarna.

… affärerna:
Den bästa businessen är att köpa dyrt och sälja ännu dyrare. Men det är väldigt svårt att hitta bra hästar. Jag åker ofta till England och letar. Där finns det möjligheter och dit åker ingen längre.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2021.