”Fantastiskt med framgångar som ung”

”Ludde” hade en fantastisk ponnykarriär med Lag-SM-guld 1991och Lag-SM-silver samma år som EM:et (och båda åren ingick även storasyster Linda i Frillesåslaget på sin D-ponny Lady Lila), SM-guld i kat C på Dreaming Boy i Vetlanda 1993, silvermedalj i lag på NM det året och sedan ett riktigt toppenår 1994: SM-guld kat D på Lady Lila, (EM-ponny i Wierden 1991 med storasyster Linda), lagsilver på EM i Hasselt, Belgien, lagsilver på NM och seger i Ponnyderbyt!

Men hur gick det sedan då? Blev det en fortsättning på den framgångsrika karriären sedan på häst? Att få rida in på ett EM som minst och yngst på ponny, redan som 12-åring, det måste väl ha väckt drömmar om ett tävlingsliv även på häst? Så – fortsatte Louise att rida och tävla efter ponnytiden?

– Jag gjorde inte det, egentligen, säger Louise eftertänksamt.
–Det här är så länge sedan nu… Det är klart att det var helt fantastiskt, absolut, att få sådana framgångar som ung. Jag var med i ponnylandslaget så länge som man fick, och när jag var 17 år så skaffade vi faktiskt en häst. Den var lite utbildad, för jag ville inte börja om med en unghäst, men tyvärr visade det sig att den hade kronisk bronkit, så vi fick ta bort honom.

Louise tänker efter och berättar att hon nog tänkte att det skulle bli en fortsättning på häst och på samma höga nivå som på ponny. För det var ju tävlandet som var det roliga! Så familjen skaffade en häst till, och nu var det en unghäst med mycket fullblod i sig.

– Han var sjövild och jag åkte av många gånger. Någonstans där upptäckte jag vilken tid det tog att komma någonvart, och vilket tålamod som krävdes. Mamma tog över den hästen och själv flyttade jag till New York för ett år och tog jobb som nanny. Mamma ringde och tyckte att hästen var för vild för henne och undrade om vi kunde låna ut den. Det gjorde vi och den blev senare såld till den ryttaren som lånade hästen. Efter det blev det inga hästar mer…

Under samtalets gång kommer vi fram till att det här med hästar är lite ”antingen-eller”, och Louise menar att hon valde bort hästarna för att i stället resa runt i världen. Efter USA for hon till England och arbetade på varuhuset Harrods ett tag, sedan till Australien, där hon jobbade på en förskola.

– Förrförra året skulle jag vara medryttare på en häst och rida ett par gånger i veckan, men det var inte så roligt som jag hade trott. Och jag har inte tid och tålamod till den träning som krävs för att komma upp på en hög tävlingsnivå igen.

Idag har Louise familj, bor i Askim och har tre små barn, alla flickor. Just den här dagen är man på besök hos goda vänner och småflickorna har haft mycket roligt och fått rida på en shetlandsponny. Så kanske vi får se Louise (eller Ludde som hon fortfarande kallas inom familjen och av nära vänner) som ponnymamma om några år. Äldsta dottern är 6 år, så vem vet?