Frida Andersén: ”Herta och jag växte tillsammans”

Herta (SWB sto f -02, e Cortus-Krius xx, uppf Andersén Fälttävlanscentrum) 
– Herta är nog den häst som får ses som den viktigaste i mitt hästliv, eftersom vi har fött upp henne själva. Jag var tolv år när hon föddes, jag var med redan på fölvisningen och visade henne sedan på 3-årstest och gjorde alla championaten. Och så tog vi ju oss hela vägen till OS i Rio – hon har varit med mig hela tiden, under hela min tonårstid och mitt vuxna liv. 

– Jag fastnade för sporten tidigt, mycket tack vare en fantastisk ponny, men det var med Herta jag kunde klättra i klasserna. Det var en häftig resa att växa tillsammans, det var som att ingenting någonsin var svårt med henne. Det är jag väldigt tacksam för. Det har man fått lära sig nu, hur svårt det egentligen kan vara. 

– Vår största framgång är nog EM i Malmö 2013, att vi tog silver med laget och gjorde en jättebra individuell prestation där vi var nia. 

– Efter OS i Rio flyttade Herta till familjen Örup, där hon hann få fyra föl. Det var också så samarbetet med Örups (ägare till OS-hästen Box Leo) startade, när jag lämnade Herta och fick med en annan av deras hästar hem. Men Herta trivdes inte riktigt med livet som avelssto, så då tog mamma hem henne – hon rider henne nu och tävlar fortfarande lite då och då på lättare nivå, det är jättekul.

Gav karriären ny fart

Box Leo (SWB val f -10, e Jaguar Mail-Quite Easy, uppf Therese Örup)
– Leo blev lite som en omstart. Efter att Herta skadade sig 2016 följde fyra år där jag bara hade unga hästar. Jag hade först bara unghästar från Örups, men 2021 kom Leo för att säljas. Men han var lite svår i dressyren och dessutom ganska stor, 1,75, så det var ingen som nappade.

– När vi kände att VM kunde bli aktuellt så bestämde vi att han fick vara kvar. Där gick det väldigt bra, och sedan började OS närma sig – priset på honom har hela tiden stigit och det är inte lägre nu efter ett sådant resultat. Nu är siktet inställt på VM i Aachen. 

Ponnyn som fick mig fast

Musse Pigg (shetlandsvalack f -86, imp Danmark)
– När jag var sex år fick jag Musse, som vi köpte från Hästak – han hade lärt barnen där att rida. Han var gudomlig, han hoppade riktigt bra och var bussig. Jag red terräng på Musse och började hopptävla, jag ville även rida fälttävlan men det fick man inte på A-ponnyer – det fanns inte så låga klasser då. Det var kanske klokt, även om jag var väldigt ledsen.

– Han var den som fick mig att tycka att det var roligt att rida och tävla, efter att min första shettis Fantomen skrämt mig ordentligt. Han var elak och jag var jätterädd. Hade jag kämpat på med Fantomen tror jag inte att jag hade fortsatt rida, faktiskt. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2025.