Fuchs åter i landslagsdressen

Schweizaren Markus Fuchs var fram till 2009 ständig medlem i det schweiziska hopplandslaget, med en rad medaljframgångar och seger i världscupfinalen 2001 i Göteborg på Tinka’s Boy. Han ingick också i det svenska Ericsson-teamet med Maria Gretzer och Marcus Ehning.

Han slutade dock tävla 2009 och har sedan dess varit verksam som tränare och varit förbundskapten för Italiens landslag. I somras sågs han åter i schweizisk landslagsdress, i Aachen och vid OS i Paris. 

Hur kommer det sig?

– Jag kan inte tro att någon är intresserad av vad någon som slutade för 15 år sedan gör nu, säger Markus Fuchs, men han blir snabbt mer talför.

– Jag har varit hoppcoach åt schweiziska fälttävlanslaget fram till OS. Frågan kom tidigare i år, när Lesley McNaught gick bort*. I samma veva slutade hopplandslagets förbundskapten Michel Sorg för att bli schweiziska ridsportförbundets vd. De frågade först om jag ville bli ny förbundskapten i hoppning, men jag sade bestämt nej. Jag har i alla år varit på tävlingar varenda helg. Nu fyller jag 70 år och vill ha tid för familjen och barnbarnen. Ska man göra ett bra jobb, som er Ankarcrona, måste man vara tillgänglig hela tiden, med ständiga kontakter med ryttare och hästägare. 

– I stället övertygade de mig om att hjälpa fälttävlansryttarna, Lesleys jobb, fram till OS. 

Så hur har det gått?

– Det är kul, riktigt kul. Första gången jag följde de schweiziska landslagsryttarna en hel tävling var i Strzegom i juni. Innan jag fick jobbet visste jag knappt vad alla ryttarna hette, men nu efter tre månader så känner vi varandra. Fälttävlan är som en stor familj. 

Hur var det att vara på OS?

– Spelen i Versailles var fantastiska. Terrängdagen kändes det som att det var 200 000 åskådare ute längs banan, stämningen var otrolig. De hade gjort ett enormt jobb med banan. För vårt lag blev hoppprovet en besvikelse, just min del. Vi hade chans på en bronsmedalj efter dressyren och terrängen, men en-två av de tre ryttarna red inte så bra just den dagen. Jag tror det var en del nerver, de är normalt sett bra i hoppningen. 

Du skulle bara ha uppdraget fram till OS, men blir det någon fortsättning?

– Ja, vi har skrivit nytt kontrakt. Jag ska vara med på ett antal tävlingar, och målet är EM i Blenheim i september.

Din bror Thomas son Martin har blivit en världsryttare, hur är intresset i din egen familj?

– Mina två söner är båda advokater och rider inte. Jag har sålt vår anläggning, det var ingen idé att ha den kvar. Något av barnbarnen kan vilja gå till stallet och klappa på en ponny, men ingen säger ”farfar, kan vi inte rida ut på en tur”? Men vi bor alla nära St Gallen och umgås mycket, vi har ett härligt familjeliv.

Hur var Martin under uppväxten?

– Han var mycket intresserad och engagerad. Det var mer hans mamma och hans farfar som var med honom på tävlingar, inte min bror Thomas. Bland hans viktigaste egenskaper är att han är mentalt stark. 

*Lesley McNaught ingick med Markus i Schweiz silverlag vid OS 2000.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 20/2024.