Hanna Berg om storsatsningens abrupta slut

Under flera år har drömmen om Badminton funnits hos 31-åriga Hanna Berg, en dröm som hon inspirerades till av svenske fälttävlansgurun Yogi Breisner. Det senaste halvåret har drömmen blivit verklighet och Hanna och hennes team har haft fullt fokus på debuten i femstjärnig klass.

Men så tog det tvärstopp, efter att hennes Quite Survivor – mest känd som Lilleman – hamnade i holding box vid veterinärbesiktningen.
– Man ville bara försvinna. Han har aldrig hamnat i holding box eller haft några problem tidigare, så det är klart att man tänker ”varför just nu?”.

Små sprickor

En mindre lyckad skoning tio dagar före tävlingen ställde till problem. Sömmarna slogs i för långt ner på hovväggen, vilket gjorde att det blev små sprickor i hoven.
– Det var inget vi såg då, det syntes först dagen innan veterinärbesiktningen. Då var det för tajt med tid för att ändra något, hovslagaren kunde inte göra så mycket. Men det var inget som påverkade Lilleman, jag satt och red honom tidigare på dagen och flera utländska kollegor som hade sett oss då förstod ingenting när vi fick stryka oss, de tyckte han var så fin.

Men ni tvekade inte att visa honom?
– Jag hade aldrig visat en halt häst. Det är inte horsemanship. Lisa Lidbeck (landslagsveterinär) har varit med och följt detta, förbundskapten Fredrik Bergendorff, landslagstränaren Elisabeth Lundholm – alla har sett oss när vi har tränat på att springa upp här och det har inte varit några problem överhuvudtaget.

Kände du någon oro inför besiktningen?
– Man är alltid lite nervös inför en så här stor besiktning framför massa människor, och särskilt då när det är något moment som inte är precis som man vill, som nu med hoven. Men jag hade aldrig sprungit med honom om jag hade trott att det här skulle hända.

Abrupt slut

Veterinären i holding box kunde inte heller säga att Lilleman var halt, men något störde valacken när han sprang på asfalt och att visa honom igen var inte aktuellt för Hanna. Sex veckors uppladdning på plats i England fick därmed ett abrupt slut.

Och att få upp en häst på den här nivån tar tid, jag har bara en topphäst.

Kan du känna att man ändå får vara glad att det inte är något värre?
– Det är så man får försöka tänka nu. Han har ingen allvarlig skada eller så. Men det känns ändå hårt såklart, vi har lagt ner så mycket jobb för ingenting. Jag ville rida Badminton för att vi fick den chansen i år, man vet inte när den kommer igen och det passar in.
– Nästa år ska vi vara med och fajtas om en OS-plats, så då finns förmodligen inte Badminton med i planen. Eller så får man vänta längre, men då är han kanske för gammal – han är ändå 14 i år, man vet aldrig hur länge de kan vara med på den här nivån. Och att få upp en häst på den här nivån tar tid, jag har bara en topphäst.

Det första dygnet var inte roligt, då var man inte så social.

Så vad händer nu?
– Just nu avvaktar vi till tävlingen är över, sedan ska Lisa titta på honom. Vi körde hem Lilleman samma dag, till gården där vi är uppstallade så han kan gå ut i hagen. Vi har fått tips av Ludwig Svennerstål om en annan hovslagare, så nu får vi utgå från vad de säger. Det handlar mest om hur man kommer igång igen sedan, hoven behöver växa ut lite innan vi kan fixa till den.
– Kanske kan vi rida Nations Cup i Houghton om tre veckor eller så får vi vänta till Luhmühlen i mitten av juni. Planen var att åka hem från England i slutet av maj, men nu kanske vi stannar lite längre. Men det gäller att få allt att funka hemma också, man har ju ett liv där som behöver flyta på. Det svåra är att balansera.

Kommer du att vara på plats på Badminton i helgen?
– Ja, teamet har sett till att jag kom ut på terrängbanan med Yogi Breisner innan starten gick, bara för att hitta på något och inte deppa ihop. Det första dygnet var inte roligt, då var man inte så social. Men nu gråter jag inte längre i alla fall. Man gör en sådan laddning – framförallt mentalt – och det är nästan det som tar hårdast. Jag har ju redan ridit terrängbanan i huvudet, så jag vet ju att vi hade varit felfria, säger Hanna med ett skratt.