Hingstproffset Torstensson: ”Tids nog hinner de hoppa högt”

Helena Torstensson är verksamhetschef på PS Flyinge & Partners som driver hingstverksamheten på Flyinge. Hon är hoppryttare med lång erfarenhet av att visa hingstar – men att få fem av sex visade godkända vid ett och samma prov är inte vardagsmat för henne.

Jag söker en speciell typ samt att jag måste gilla ridkänslan de ger mig, ridbarheten och så måste de ha kvalité nog för att man ska kunna tro att hingsten har en bra framtid inom sporten. Helena Torstensson.

– Jag kan inte säga exakt hur många hingstar som jag visat eller fått godkända, men jag minns att min första hingst visade jag åt Sven Ingvarsson för över 20 år sedan. Det tyckte jag var stort på den tiden, säger hon.

I Tyskland på vintern
Hingstvisandet fortsatte sedan under en period när hon var anställd av Flyinge AB. I sitt nuvarande jobb tillbringar hon en hel del tid på Paul Schockemöhles anläggning i Tyskland.
– Jag är där under vintern för att träna hingstarna och för att hitta nya hingstar. Vi har en stor mängd hingstar att välja mellan varje år, och i år var det en ovanligt stark årgång, säger Helena Torstensson.

Rids in i december
Hon är särskilt nöjd med hur hon tajmade in 3-åringarnas form inför bruksprovet i år. Tre av de fem hingstar PS Flyinge & Partners fick godkända var just 3-åringar.

3-åringarna reds in under december för att sedan komma till en speciell anläggning där Helena Torstensson och hennes team studerar deras karaktär och hur de utvecklas.
– Jag söker en speciell typ samt att jag måste gilla ridkänslan de ger mig, ridbarheten och så måste de ha kvalité nog för att man ska kunna tro att hingsten har en bra framtid inom sporten. Och så måste mödernelinjen vara stark för att de ska eventuellt kunna ge avtryck i aveln.

3-åringarna rids ungefär tre dagar i veckan. Sedan longeras de och lösgalopperar/löshoppar de andra dagarna. 4- och 5-åringarna rids ungefär fem dagar i veckan. Hopphingstarna hoppar inte så mycket bana men desto mer serier och bomövningar.
– Vi tränar styrka och rakriktning. Det viktiga är inte hur högt de hoppar utan hur de hoppar. Tids nog hinner de hoppa högt och banor, säger Helena Torstensson.

Helena Torstensson tycker också det är intressant att se hingstarna under testryttarna.
– Det är så klart alltid tycke och smak, men de testryttare som SWB använder har ett stort kunnande.
Hon brukar förbereda hingstarna inför testryttarna.
– Jag har gärna någon annan som sitter upp och rider någon gång så att hingstarna inte bara är vana vid att ha mig på ryggen, säger hon.

Det viktiga är inte hur högt de hoppar utan hur de hoppar. Tids nog hinner de hoppa högt och banor. Helena Torstensson.

Hon vill framhålla 5-årige hopphingsten Kannatol (e Kannan-Stakkatol) lite extra.
– Jag tycker att han gjorde ett superprov där han visade hur bra ridbarhet han har och så visade han mycket fin hoppning. Han har det det som behövs i sporten i dag – kvickhet, ridbarhet och att hästarna tänker med ryttaren.

”Lite nytt blod”
Helena Torstensson ger också 3-årige gångartshingsten Vivaldon (e Vivaldi–Diamond Hit) extra pluspoäng för hans insats under bruksprovet.
– Han känns mycket spännande för framtiden och det är alltid intressant med lite nytt blod för uppfödarna, säger hon.
– Jag är mycket nöjd med alla våra hingstar under provet. Fem av sex godkända är jättebra, klart man är glad över ett sådant resultat.