Isabell Werth: ”Han gjorde mitt liv väldigt lätt”

Tyska dressyrdrottningen Isabell Werth har ridit hem fler mästerskapsmedaljer än man kan räkna, i sadeln på en lång rad fyrbenta stjärnor.

Att välja tre av dem var inte helt enkelt, men bland dem finns en som räknas som en av de absolut mest framgångsrika dressyrhästarna någonsin.

Partnern som betytt mest – Gigolo FRH

Även om jag hade ett par läromästare innan honom, som Weingart – som jag vann EM-guld med 1989 – och Madras som var min professor som jag kunde pröva på det mesta med och känna hur det skulle kännas, så var det med Gigolo (HANN val f -83, e Graditz-Busoni xx, uppf Horst Klussmann, äg Uwe Schulten-Baumer) allt startade. Han kom till mig när jag var 20 år, tack vare mitt samarbete med doktor Uwe Schulten-Baumer. Jag hade aldrig kunnat ana då vad vårt samarbete skulle leda till, men tillsammans med Gigolo tog jag fyra olympiska guld, två OS-silver, fyra-VM-guld, åtta EM-guld och vi blev tyska mästare fyra gånger.

Jag tävlade honom under tio år och jag förstod det nog inte då, men han gjorde mitt liv väldigt lätt på den tiden. När jag tittar i backspegeln så var han väldigt enkel, en riktig atlet och sporthäst. Efter alla svåra hästar jag suttit på efter honom så kan jag verkligen uppskatta det nu. Hans specialitet var att gå från ökad galopp direkt in i en piruett.

Han var alltid motiverad till att arbeta varje dag, han sa aldrig nej, han ville alltid gå. Vi hade ett långt och lyckligt partnerskap, han är den viktigaste hästen under min karriär och jag är så tacksam för honom. Efter tävlingskarriären gick han på bete hos mig i tio år, innan vi fick ta bort honom på grund av en skada.

Svår, talangfull utmaning – Satchmo

Efter Gigolo fick jag Satchmo (HANN val f -94, e Sao Paulo-Legat x, uppf Albert Kampert, äg Madeleine Winter-Schulze), en svår, talangfull och genial häst. Det var en riktig utmaning att få honom att jobba med mig, att ha honom på rätt sida – det var en väldigt tunn linje mellan att prestera på topp och att det slog över. Vi tog medaljer men det gick mycket upp och ner.

Han är den häst som har lärt mig mest, att känna när man måste sluta, när det blir för mycket. Den insikten var väldigt viktig för min karriär. Jag kunde ta med mig de erfarenheterna jag fick på Satchmo och använda dem på mina andra hästar.

Favoriten bland dem alla – Bella Rose

Bella Rose (WESTF sto f -04, e Belissimo M-Cacir AA, uppf familjen Strunk, äg Madeleine Winter-Schulze) är min drömhäst, en väldigt väldigt speciell häst för mig. Hon älskade att tävla, visa upp sig och stå i centrum – hon är en riktig diva – men efter VM i Caen 2014 var hon borta på grund av skada i 3,5 år. Hon tävlade igen lagom till VM i Tryon 2018 och då var det som om cirkeln slöts när vi tog VM-guld, vi var äntligen tillbaka. OS i Tokyo blev hennes sista tävling och nu har hon blivit mamma till en liten hingst.

Bella var, och är, en fantastisk häst med all potential och kvalitet i världen.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2023.