Jens Fredricson om nervositeten: ”Jag höll på att kräkas”

Det var många sammanbitna ansikten och nerver på helspänn hos VM-ryttarna i Herning. Men Jens Fredricson njöt i fulla drag. Även dagen före den individuella finalrundan, då han låg tvåa. Efter att hans häst Markan Cosmopolit travat upp för veterinärerna, fräsch som en nyponros, var han på topphumör.

Är du alltid så här lugn?
– Jag är inte nervös eller orolig för speciellt mycket längre. Det enda är väl ekonomin, om den inte funkar.

Var kommer självförtroendet ifrån?
– Det har vuxit med framgångarna, och med ålder. Jag har fått ett otroligt stöd i min fru Isabelle också. Hon är min högra hand i hela processen och styr upp allt.

Hur var det tidigare, innan Isabelle?
– Jag hostade alltid, fick upp magsyra och höll på att kräkas ibland. Jag trodde det var astma och medicinerade i 20 år nånting. Det hjälpte inte. När jag fick rådet att dricka mjölk, det stoppar mag-syran, blev det lite bättre. Då förstod jag att det handlade om stress, magsår. Jag hade inte tillräcklig kontroll. Nu hostar jag inte längre och behöver inte dricka mjölk. Jag hatar mjölk.

Så du har du kontroll nu?
– Ja, på allt. Det var för många öppna frågor. Nu stänger vi alla frågor, Isabelle och jag. Peder har väl lett vägen lite också. Förr när jag gick banan hade jag kontroll på 70 procent, men improviserade på 30. Klart det blev nervöst. Nu improviserar jag inte alls.

Du rider snyggare också.
– Ja. Cosmo har sån kapacitet. Jag kan bara komma galopperande och det är till och med snyggt. Det tyckte jag aldrig med Lunatic. Han och jag ihop, var något extra. Han var så liten. Vi gick på ren vilja. Han kunde egentligen inte hoppa OS-hinder men gjorde det ändå om jag kastade mig med honom. Om jag ridit honom som jag rider Cosmo hade vi inte ens kommit till allsvenskan.

Din tygelfattning, blir den stilbildande nu?
– Vet inte. Många kommer fram och frågar. Men jag är inte unik. Ludger Beerbaum red så under en period på 80-talet. Nelson Pessoa också. Och Dadde Nätterqvist, när jag red för honom som junior kallade han oss för enarmade banditer när vi drog i hästens starka sida. Han sa: ”Vänd på tygeln så du får mjukare hand.”

Varför just nu?
– Cosmo är så otroligt mjuk. Har jag vanlig tygelfattning kan näsan komma in för mycket, han sänker ryggen och släpper bakbenen. Då är det inte kul att hoppa 1,65. Har jag tygeln mexikanskt får han fram näsan, sätter sig så vackert och kan galoppera mycket bättre. Jag upptäckte det när jag brutit lillfingret för två och ett halvt år sedan och ville rida ändå.

Varför heter det mexikansk fattning?
– Jag ringde och frågade George Morris. Han sa att i Mexiko på 60-talet fanns en ryttare som höll normalt på starka sidan och så här på den svaga sidan. Men egentligen är det en fransk tygelfattning från 1700-1800-talen.

Rider du alla hästar så?
– Nej. Men mer och mer. Fast i dressyr-arbetet, då de ska bli eftergivna, rider jag traditionellt. Jag tror hästarna blir lite ihåliga annars.

Är du tillbaka på toppen på lång sikt?
– Om jag har en bra häst. Svårare än så är det inte. Men visst, jag är en mycket bättre sportmänniska i dag, kan bidra ett par snäpp mer.

Har du läst samma bok om amerikanska marinkåren som din bror läste inför OS 2016?
— Nej, jag är Navy Seals. Jag gjorde lumpen i K4 jägarförband i minus 38 i Kiruna. Det var tufft och fostrande.