Legendarerna som reste sig över alla andra – dressyr

Totilas

Edward Gal, Nederländerna

Vid EM i Windsor 2009 gjorde en svart hingst entré och ingenting var efter det sig likt i dressyrvärlden. Han var som sänd av gudarna, en utomjordisk skapelse, overklig i sin mekanik, utstrålning och perfektion. Och samtidigt ”bara” en häst som kunde skritta ut från banan på lång tygel, lite förvånad över uppståndelsen. ”A beautiful mind”, som hans ryttare sa.

Totilas blev dressyren första fixstjärna, känd långt utanför sin sport och hann slå alla världsrekord under sin alltför korta tid i rampljuset.

Efter VM 2010 såldes han till Tyskland. Dressyrvärlden var i chock. Förtrollningen var bruten. Det fungerade aldrig med den nya ryttaren och Totilas avlade på heltid till sin död 2020.

Alerich

Reiner Klimke, Tyskland

Dressyrens första stora publikfavorit. Blev världskänd efter OS i Los Angeles 1984, mest för att ha gjort perfekta byten i varje hela ärevärvet efter att ha tagit dubbla guld.

Född långt innan aveln specialiserades och hoppade både bana och terräng. Han hade fullblodets långa bakben och kompenserade detta med intelligens, arbetsvilja och obegränsad energi i dressyrarbetet.

Tillsammans med Reiner Klimke bjöd Alerich på lätthet, harmoni och lösgjordhet och en naturlig piaff. En stor personlighet som tvingade omgivningen att tänka utanför boxen. Själv lät han sig inte tvingas till något. Alerich hoppade in genom alla stalldörrar så länge han levde.

Rembrandt

Nicole Uphoff, Tyskland

Kallades av sportjournalister för ”ett levande konstverk” och ”en dansmaskin med en liten flicka på ryggen”.

Rembrandt kom från samma uppfödare som Alerich, som var helbror till Rembrandts mamma. Han ärvde fullblodets lätthet och energi och halvblodets elasticitet och gång, och anses ha revolutionerat dressyren.

Han var vacker och smart men också oberäknelig och temperamentsfull. I början kom han lika gärna sist som först på tävling med sin unga ryttare Nicole Uphoff. Men när nyckeln väl gick i lås tog de 21 guldmedaljer tillsammans, varav fyra i OS. VM-guldet i Stockholm 1990 var oförglömligt och något helt nytt och modernt.

Salinero

Anky van Grunsven, Nederländerna

För stor, stark och ful, det var Anky van Grunsvens första tanke om en ung Salinero, som egentligen skulle bli hopphäst. Men Salinero visade sig vara en ultrakänslig, het individ med helt rätt inställning till arbete och tävling. Tillsammans gjorde de tre OS där de tog medalj varje gång och dominerade dressyrscenen 2004-2008.

Salinero stack ut bland dressyrhästarna, ett kraftpaket som såg ut att gå på glödande kol, även i halten där han aldrig lärde sig att stå still. Han var sin tids superstjärna, aldrig tråkig att se och gjorde sin ryttare till The Queen of kür.

Valegro

Charlotte Dujardin, Storbritannien

Som en förvuxen ponny, med viktproblem dessutom. Vem kunde tro att detta lyckopiller till häst skulle krossa alla världsrekord flera gånger och vinna allt som kom i hans väg med sin Charlotte Dujardin i sadeln.

Tog sitt första mästerskapsguld på hemmaplan under OS i London 2012 och ändrade riktning på en dressyrsport som höll på att skena mot fel håll och kritiserades hårt. Från och med Valegro blev harmoni det vinnande konceptet, vilket vi ser frukterna av i dag.

Slutade på topp med OS-guld 2016, bara 14 år gammal. Betar i dag i sin hage och rids ut på tur. Än har ingen slagit hans tre världsrekord.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2022.