Mazy Klövenhöj borta längre än förväntat

Johanna Due-Boje märkte att något inte stod rätt till med Mazy Klövenhöj strax innan ekipaget skulle åka till OS-karantänen i tyska Aachen. Ett äventyr som OS-reserven verkligen såg fram emot. ”Jag såg verkligen fram emot att se alla min största idoler träna och förbereda för OS, men viktigast av allt är att Mazy får tid att läka. Förhoppningsvis är vi snart igång igen”, skrev Johanna Due-Boje på Instagram då.

Skadan var dock värre än den lätta vrickning man först trodde att det var. ”Vi trodde att det var en mindre skada och att hon skulle vara tillbaka i tid för SM för att slåss om en EM-plats. Tyvärr kommer hennes skada ta längre tid att läka, och tid är det vi kommer att ge henne.” Det skrev Johanna Due-Boje på Instagram under onsdagen, mitt under den pågående medaljkampen i Hagen som hon nu fick följa på avstånd.

Vad var det för skada?
– Det var en liten inflammation i kotsenskidan, där det fortfarande spökar – och hon kommer att behöva ha lite mer tid. Det är väldigt god prognos, men man vet ju med sig att sådana saker tar tid. Nu går vi mot vintersäsongen och då passar det ändå bra att ta det lite lugnare. Sedan hoppas jag att vi är tillbaka och satsar mot nya mästerskap nästa år.

Vad är ditt fokus medan Mazy är borta?
– Jag har så många andra fina hästar hemma och nu blir det fokus på de lite yngre förmågorna. Det går ingen nöd på mig – jag har massor av kul hästar att rida och satsa på. Jag håller mig sysselsatt och det känns bra.

– Eftersom vintern blir lite annorlunda än tänkt, det blir inga längre tävlingar över helger, så har jag planerat in lite kurser istället. Det är klart att jag kan tävla mina unghästar, men jag kommer framförallt att ägna mig åt träning med de yngre hästarna och att träna mina elever.

Har du någon häst som närmar sig Mazys nivå?
– Jag har ju min Zwingfly som är tio år och som gör i princip allting. Jag tänker att han ska gå Lövsta under nästa år när han är elva, och då kanske kombinerat med Grand Prix. Sedan har jag nästan en häst i varje åldersspann, från sju till tre år, så jag fyller på underifrån. Det känns väldigt lovande inför framtiden.

Hur är det att följa EM på avstånd?
– Det är jättekul att se så mycket fin ridning. Jag tycker att Sverige har gjort det väldigt bra hittills. Sedan känns det alltid tråkigt att ha lite stolpe ut. Det kändes som att det fanns lite dörrar öppna eftersom det var så tätt inpå OS och några föll bort – som Patrik som är väldigt stark och hade haft en självklar plats.

– Nu fick Jacob den chansen och det var han verkligen värd. Jag tycker att han har gjort ett jättebra år. Det hade dock varit kul att få rida SM och försvara sin medalj, och varit med i kampen om att få ta en EM-plats. Men det är så här det är med hästar. Jag hoppas att allt händer av en anledning och att vi kanske kommer tillbaka ännu starkare nästa år

Vad väntar härnäst?
– Jag ska iväg och träna med två av mina hästar för Tinne i två dagar, det ska bli väldigt kul.

– När det gäller tävling kan jag inte rida Breeders, eftersom alla mina unghästar är utländska. Nu öppnades möjligheten att rida Elmia, men det har inte varit med i planen att kvala dit. Med tanke på att det är ett ganska stort hopp för den hästen som är sex år att gå från Medelsvår B till serieprogram med piruetter, känns det ganska skönt att ha hela hösten och vintern på mig för att träna i lugn och ro. Så det får nog helt enkelt bli ett litet vinterglapp med mest träning.

Rids Mazy Klövenhöj något?
– Hon vilar helt och leds för hand. Men det känns väldigt positivt, det ser så bra ut som det kan göra och det finns inget att stressa med. Hon kan det hon kan, och hon är inte en häst man måste rida för att hon ska gå bra. Hon ska hållas pigg och fräsch, och jag tror inte att det har så stor betydelse med ett break inför tävlingarna nästa år.

Det måste ha varit tufft att falla på målsnöret på det sättet?
– Det var det verkligen. Jag skulle bara jogga henne lite lätt på morgonen innan vi skulle lasta för att åka till Aaachen. Det har varit en sådan mardröm som man har haft, även om chansen att få åka till Tokyo var relativt liten. Jag tänkte att jag i alla fall skulle komma med en otroligt sund häst som aldrig har varit skadad, och var mer rädd för att glömma några papper. Det var verkligen overkligt när hon visade sig vara skadad.

– Man ska vara glad varje dag man sitter på sin häst och den är frisk, det händer ju så fort, avslutar Johanna Due-Boje.