Radarparet Blue Hors Zack och Daniel Bachmann Andersen

Daniel Bachman Andersen är till vardags anställd som beridare på det danska stuteriet Blue Hors beläget i Randböl på Jylland i västra Danmark. Där rider han dagligen tio till elva hästar i åldern fyra till Grand Prix nivå, flera av dem godkända hingstar i stuteriets avelsprogram. En av dem är den hingst han kvalat till finalen med Blue Hors Zack (KWPN hingst f -04 e Rousseau-Jazz, uppf B. Wilschut, äg Blue Hors Aps). Ekipaget debuterade internationellt i Herning 2017 bara 13 månader sen. I vinter har de ridit fyra kval och varit över 80 procent i tre av dem. Senast i Neumünster satte de ett personbästa på 81,475 procent och tog tredje plats liksom de gjorde i Salzburg.

Ridsport fick en pratstund med Daniel som är i Paris med sinn fru Tiril, deras två små barn har fått bli hemma.

Du rider en godkänd hingst som dessutom är känd och använd i hela Europa, ger det en extra press på dig att ni ska prestera?
– Det är klart det gör men jag har alltid tyckt om att prestera under press och idag är jag ganska van vid det. Jag har levt med den situationen i mer än 3,5 år och vant mig vid det. Så är det att rida och tävla med avelshingstar men det är inget jag tänker på tillvardags. Jag rider bara.

Ni har bara ganska få internationella starter i bagaget och har ändå lyckats ta er till final med flera fina resultat i vinter. Finns det mer potential än så?
– Ja det tycker jag för vi har ännu inte gjort den där helt felfria rundan på banan än. Den dagen vi lyckas med det kommer det att bli riktigt spännande för det finns fortfarande mycket att jobba med.

Hur tar Blue Hors Zack det här med resor, tävlingstallar och en miljö med både ston och valacker, han har varit i avel länge, påverkar det honom?
– Nej, när vi reser är han som en valack, han är lika lugn och snäll som han ser ut att vara, helt okomplicerad att rida och hantera. Verkligt cool och riktigt snäll i allt, han är inte hingst på det sättet.

Du har flera hästar i stallet som är Grand Prix-redo, vilka är de?
– Jag är så lyckligt lottad att jag har tre. Hingsten Blue Hors Don Olymbrio och valacken Zeptor som båda är tio år gamla är de verkliga framtidshästarna. De har lite annan karaktär än Zack och behöver båda mer tid för att bygga upp mer rutin och styrka.

Hur mycket tid har det sparat i Zacks utveckling till Grand Prix häst att han är just så cool och lugn?
– Det gör en jättestorskillnad och för mig som ryttare är det en väldigt stor trygghet i att han inte bekymrar sig om miljö eller något. Här i Paris är det gott om plats annat var det i Salzburg och Neumünster där publiken kunde klappa på din häst. Om de klarar den miljön så klarar de allt. Zack klarar det riktigt bra, han är helt klart bäst.

Hur står det till med Zacks syn, han hade ett ögonproblem för några år sedan?
– Han är idag helt blind på höger öga, hans eget öga är lite förminskat och sedan finns det en glaskropp ditsatt som skyddar. Han kan reagera till höger men inte så mycket.

Vad är Zacks bästa och sämsta rörelser?
– Han hämtar alltid in mycket poäng i galoppen för det är verkligt bra, han har inte direkt svårt för något men han är lite kort i ryggen. Det gör det svårt ibland, han kan sätta sig för mycket och får då lite svårt att skjuta ifrån.

Hur känner du inför lördagens final, blir du nervös?
– Jag rider, som jag gör varje dag, det är bara att rida och vara i nuet, göra sitt bästa och fokusera max och så rider jag.

Vad vill Zack ha när han har varit duktig?
– Han är inte så bra på att äta vanligt hästgodis – det ska vara socker, vanligt rent socker så är han nöjd.