Skapade film om Ryttar-OS i Stockholm 

Tre år har det tagit att färdigställa filmen, men man kan säga att det egentligen började långt tidigare. 
– 1994 gjorde jag en hästhistorisk dokumentärfilm, ”Hästen i våra hjärtan”, berättar Per Wilén. 

– Det var min mentor inom ridsporten, Petrus Kastenman, som inspirerade mig att börja forska i hästhistoria. 

När Per senare blev pensionär gick han igenom allt insamlat material på nytt.
– Jag insåg att jag hade så mycket material kvar från den första dokumentären. Då började jag sätta ihop filmen om OS 1956.

Samarbete med familjen Fredricson

Genom Armé- Marin- och Flygfilm fick Per Wilén tillgång till en unik färgfilm över nästan hela olympiaden.
– De har givit mig rättigheterna fullständigt och i gengäld har de av mig fått vartenda klipp identifierat med häst och ryttare.

Han hittade några avgörande samarbetspartners för sitt projekt. 
– Dressyrdomaren Monica Pehrsson, som jag känner sedan 1970-talet, har varit till stor hjälp och även förmedlat kontakt med familjen Fredricson, som medverkar i filmen. 

Ingvar Fredricson kommenterar filmen tillsammans med Ulla Håkanson och sina söner Jens och Peder.

– De är väldigt intresserade och har hjälpt till med idéer. De har insett att om tio eller 20 år är de också historia!

En person som också har varit oerhört viktig för filmen är Petrus Kastenmans son Björn.
– Han är den som har bidragit med mest information, han kommer ihåg allt som hans pappa berättade, alla historierna.

150 ryttare förde den olympiska elden till Stadion

OS 1956 inleddes redan en vecka innan de första hästarna skrittade in på Stadion. 150 ryttare från 16 svenska ridklubbar förde den olympiska elden från Bulltofta flygplats utanför Malmö till Stadion, dag och natt, i stafett. Den sista biten in på arenan bars elden av ryttmästare Hans Wikne.

På läktarna vid invigningen fanns hela det svenska kungahuset tillsammans med kungligheter från flera av Europas länder med Storbritanniens drottning Elizabeth i spetsen.

Vid invigningen red sex unga ryttare in med den olympiska fanan emellan sig. En av dem var ingen mindre än Ulla Håkanson. Men det blev dramatik redan denna första dag. Amerikanske Bill Steinkraus, som senare skulle ta individuellt guld i Mexiko City, gick omkull på ett spektakulärt sätt vid defileringen.

Fälttävlans terrängprov en svår prövning

Dramatiken fortsätter sedan när vi får följa fälttävlans terrängprov. Dagen innan hade det kommit 40 millimeter regn och man försökte förstärka terrängbanan med grus. Många gick omkull och ramlade av eller fick fyra eller fem vägringar på hinder – men med dåtidens regler fick de ändå fullfölja. 

– I flera länder behövde inte ryttarna kvalificera sig, man kunde bara skicka fyra man från ett land och så fick de rida ihjäl sig, säger Per Wilén.

14 ekipage red bort sig helt och uteslöts och svenske Johan Askers häst Iller fick avlivas på plats när han fastnade i hinder nummer 22.  
– Ulla Håkanson var helt chockad av bilderna från hinder 22, berättar Per Wilén. 

Man kan jämföra den här prövningen med OS i Paris förra året. Där bestod terrängen av 28 hinder över 42 språng på en sträcka av totalt 5,147 kilometer. 1956 gick terrängmomentet i fem faser över sammanlagt 34,850 kilometer fördelat på distansritt, steeplechase och en terränghoppning med 33 mer eller mindre livsfarliga hinder. 

Dock slutar äventyret i dur för svensk del, med guld till Petrus Kastenman. 

Annan syn på hästvälfärd

För hästvänner kan det vara smärtsamt att se filmen, eftersom dåtidens syn på hästen och hästvälfärd var annorlunda än dagens. Inte bara genom de strapatser som fälttävlanshästarna gick igenom.
– Hård bestraffning var tyvärr vanligt och inofficiellt ganska accepterat.

Metoden att barrera hästar, som idag är förbjuden, var vid den här tiden accepterad och vid framhoppningen fanns till och med ett hinder med en järnstång avsedd för ändamålet.

Rasande tempo i banhoppningen

Även banhoppningen blir en halsbrytande upplevelse med stora, massiva hinder som ryttarna försöker övervinna i ett hisnande tempo. 17 av ekipagen eliminerades efter att ha rivit eller vägrat på hälften av hindren. Alla dessa slutade på hundra felpoäng. 

”Det ser ut som att de ryttarna rider lite mer på fart än vi gör nu för tiden, nu jobbar vi mer med hästens balans och avspändhet”, kommenterar Peder Fredricson försiktigt.

För Sverige hoppade bland andra senare tv-profilen Anders Gernandt, som dock tog sig runt banan trots att han bara ridit sin häst ett par veckor. Segern gick till Hans Günter Winkler med legendariska stoet Halla. 
– Jag har faktiskt mött Halla nere i Warendorf, berättar Per Wilén. Då var hon 31 år! Kanske var hon den bästa hopphästen i historien.

En helt annat slags dressyr

Dressyren var mycket olik dagens, både vad gäller hästarnas form, det program som reds och ryttarnas många olika ridstilar. Sveriges lag tog guld och officeren Henri St Cyr vann även det individuella guldet. Men domarna fick hård kritik, både den svenske domaren Colliander som ansågs ha favoriserat de svenska ryttarna och två andra domare som till och med stängdes av efter detta OS.

Många ansåg att silvermedaljören och publikfavoriten Lis Hartel från Danmark skulle ha varit den rättmätiga segraren. 

Per Wilén hoppas att filmen ska tillföra viktiga delar i 1900-talets ridsporthistoria.
– Det är ett dokument över ridsporten, hur man såg på ridning och hur det gick till, ett unikt historisk material. Jag hoppas att det ska komma till användning för studenter runt om i världen som kan vilja studera hästhistoria. Jag har redan fått förfrågningar ända från Brasilien. 

OS 1956 markerar också en viktig brytningstid för ridsporten.
– Det var nog faktiskt här som ridsporten lämnades över från den militära traditionen till det civila.

Han önskar också att filmen ska få internationell spridning.
– Jag hoppas att det ska bli en internationell sändning av filmen, med engelsk speaker. Nu finns den textad på engelska, men bara med svenska röster.

Här kan du se filmen: